Straffrättsadvokat i Alanya och straffrätt
Straffrätten avgör om en gärning ska anses utgöra ett brott och vilken påföljd som ska tillämpas för den; straffprocessrätten reglerar däremot enligt vilket förfarande denna bedömning ska göras. En del av de problem som uppstår i ett ärende rör gärningens rubricering, medan en betydande del rör det förfarande som följs.
Processen inleds ofta med ett klagomål, en anmälan eller en rapport från polisen. Från och med denna tidpunkt har den person som är misstänkt rättigheter såsom rätten att tiga, rätten till biträde av försvarare och rätten att begära att bevisning till hans eller hennes fördel inhämtas. Samma process omfattar för den som har drabbats av brottet även särskilda frågor såsom klagomålsfrist, bevarande av bevisning och rätten att ansluta sig till åtalet.
I straffprocessen är fristerna korta och de flesta är absoluta. Om fristerna för förhör och förhör inför domstol, ansökan om rättsmedel mot tvångsmedel, invändning mot ett beslut att inte väcka åtal och överklagande i högre instans missas, är det oftast inte möjligt att senare avhjälpa detta.
Grundläggande rättsområden
Centrala tvister inom straffrätten
Problem som uppstår i straffmål rör både brottsrubriceringen av den gärning som läggs den misstänkte till last och rättegångens handläggning. Samma händelse kan, beroende på gärningens beståndsdelar och parternas processuella ställning, omfattas av olika brottstyper; vilken domstol som är behörig, vilket förfarande som ska följas och vilka rättsmedel som kan användas varierar också därefter.
Den misstänktes och den tilltalades rättigheter
Före förhör och utfrågning informeras personen om vilket brott han eller hon misstänks för, om rätten att välja försvarare och om att försvararen får närvara vid förhöret eller utfrågningen. En anhörig som den gripne själv väljer underrättas om gripandet utan dröjsmål. Personen upplyses också om att det är en lagstadgad rätt att inte uttala sig om det brott som personen misstänks för. Det påminns om att han eller hon kan begära att konkreta bevis samlas in för att undanröja misstanken och ges möjlighet att åberopa omständigheter till sin fördel.
Rätten till offentlig försvarare utövas som huvudregel på begäran. För den som uppger att han eller hon inte kan välja försvarare förordnas, på begäran, en försvarare av advokatsamfundet. Om den misstänkte eller tilltalade saknar försvarare och är barn, är så svårt funktionsnedsatt att han eller hon inte kan försvara sig eller är döv och stum, samt vid brott för vilka minimistraffet är mer än fem års fängelse, ska en försvarare förordnas utan att någon begäran behöver göras.
Lagen förbjuder uttryckligen metoder som bryter ned den fria viljan. Kroppsliga eller psykiska ingrepp, såsom misshandel, tortyr, att ge läkemedel, uttröttning, vilseledande, tvång eller hot samt användning av vissa andra medel, får inte förekomma. Inte heller får en rättsstridig förmån utlovas. Uttalanden som har erhållits genom förbjudna metoder får inte beaktas som bevis, även om de har lämnats med samtycke. Ett uttalande som polisen har tagit upp utan att försvararen varit närvarande får inte läggas till grund för domen, om det inte bekräftas av den misstänkte eller tilltalade inför domare eller domstol.
Regeln att fynd som har erhållits genom rättsstridiga metoder inte får läggas till grund för domen finns både i konstitutionen och i straffprocesslagen. Att domen grundas på ett sådant bevis utgör i sig en grund för att domen ska undanröjas vid överklagande. Därför kan det sätt på vilket beviset har inhämtats vara lika avgörande som dess innehåll.
Processuella tvångsmedel: gripande, frihetsberövande, häktning och rättslig kontroll
Frihetsberövandets längd får inte överstiga tjugofyra timmar från gripandet, med undantag för den tid som är absolut nödvändig för att föra den gripne till närmaste domare eller domstol; denna nödvändiga tid får inte överstiga tolv timmar. Vid brott som begåtts gemensamt får åklagaren skriftligen förlänga frihetsberövandet med upp till tre dagar, varje gång med högst en dag, om svårigheter att samla in bevis eller det stora antalet misstänkta motiverar detta. Om den frihetsberövade inte friges, ska denne senast vid utgången av dessa tidsfrister föras inför sulh ceza-domaren för förhör; en försvarare ska också närvara vid förhöret. Lagen föreskriver dessutom att frihetsberövande, begränsat till fall av flagrant brott, i vissa särskilt angivna brott även får beslutas av chefer inom brottsbekämpande myndigheter.
Häktning får beslutas endast om det finns konkreta bevis som visar att det föreligger en stark misstanke om brott och om det finns en häktningsgrund. Lagen föreskriver dessutom att häktning inte får beslutas om åtgärden, med hänsyn till sakens betydelse samt den förväntade påföljden eller säkerhetsåtgärden, inte är proportionerlig. Häktning får inte beslutas för brott som endast kan leda till böter eller för brott där fängelsestraffets maximala längd inte överstiger två år; uppsåtliga brott mot kroppslig integritet är undantagna från denna begränsning.
Rättslig kontroll är en åtgärd som kan tillämpas i stället för häktning när det finns häktningsgrunder; den kan även tillämpas i fall där lagen förbjuder häktning och kan aktualiseras även under rättegångsfasen. De skyldigheter som anges i lagen omfattar att inte lämna landet, att regelbundet inställa sig hos de myndigheter eller på de platser som domaren har angett inom angivna tidsfrister, att inte bege sig till angivna platser eller områden, att inte lämna sin bostad eller ett visst bostadsområde, att inte använda vissa fordon, att inte inneha vapen samt att ställa säkerhet. Efterlevnaden av dessa skyldigheter får också övervakas med elektroniska hjälpmedel. Beslut om rättslig kontroll får överklagas; behovet av att skyldigheterna ska bestå omprövas med vissa intervall, och lagen föreskriver maximala tidsperioder för rättslig kontroll.
Under förundersökningsskedet omprövas frågan om häktningen behöver fortsätta senast med trettio dagars mellanrum av sulh ceza hâkimi på begäran av Cumhuriyet savcısı, efter att den misstänkte eller dennes försvarare har hörts; denna prövning kan även begäras av den misstänkte. Under rättegångsskedet beslutar domstolen i varje förhandling eller, när omständigheterna kräver det, mellan förhandlingarna i denna fråga. Dessutom kan en begäran om frigivning framställas i varje skede och ett häktningsbeslut överklagas. Lagen begränsar även de maximala tiderna för häktning; dessa tider varierar beroende på vilken domstol som är behörig, om det gäller förundersöknings- eller rättegångsskedet, brottstypen och den misstänktes ålder.
I de fall som anges i lagen är det också möjligt att kräva materiellt och ideellt skadestånd av staten på grund av skyddsåtgärder. Till dessa fall hör, utöver gripande, frihetsberövande, häktning, husrannsakan och beslag som har genomförts utan att förutsättningarna varit uppfyllda, även att ett beslut om att det saknas grund för åtal eller en frikännande dom meddelas efter att personen lagligen har gripits eller häktats. Skadeståndskravet kan framställas inom tre månader från delgivningen av att beslutet eller domen har vunnit laga kraft och under alla omständigheter inom ett år från den dag då beslutet eller domen vann laga kraft.
Brottstyper och deras inverkan på förfarandet
Bland brotten mot personer ingår uppsåtlig misshandel, vårdslöst orsakad kroppsskada, olaga hot, förolämpning och kränkning av hemfriden. En del av dessa brott är beroende av angivelse, medan andra omfattas av uzlaştırma. Tillämpningsområdet varierar beroende på brottstypen och på vilket sätt brottet har begåtts; förolämpningsbrottet har genom ändringar som gjordes 2024 och 2025 tagits bort från uzlaştırmas tillämpningsområde och — med undantag för förolämpning mot en offentlig tjänsteman på grund av dennes tjänsteutövning — omfattas av ön ödeme. Eftersom dessa två egenskaper från början förändrar ärendets gång måste de fastställas särskilt i varje ärende.
Bland förmögenhetsbrotten framträder stöld, bedrägeri, missbruk av förtroendeställning och skadegörelse. Dessa brotts grundformer och kvalificerade former har olika rättsverkningar både i fråga om straff och tillämpligt förfarande; straffrättslig medling är som regel begränsad till grundformerna. Behörig domstol bestäms utifrån det i lagen föreskrivna straffets övre gräns, utan hänsyn till försvårande eller förmildrande omständigheter. Därför handläggs vissa kvalificerade fall av den turkiska domstolen för grova brott (ağır ceza mahkemesi).
Vid trafikrelaterade händelser är åtskillnaden mellan administrativa sanktioner och brott viktig. Administrativa böter samt återkallelse eller indragning av körkort på grund av körning under påverkan av alkohol eller narkotika regleras i vägtrafiklagen; lagen föreskriver att dessa sanktioner ska tillämpas även om gärningen samtidigt utgör brott. Dessutom är det enligt den turkiska strafflagen ett särskilt brott att framföra och hantera ett fordon när man på grund av alkohol, narkotika eller annan orsak inte kan göra det på ett säkert sätt. Om en trafikolycka leder till personskada eller dödsfall ska bestämmelserna om brott som begås av oaktsamhet också bedömas. Vållande till kroppsskada är som regel beroende av målsägandens klagomål, men lagen föreskriver att klagomål inte krävs i vissa fall.
I mål som rör narkotika eller stimulerande ämnen utgör å ena sidan köp, mottagande, innehav eller användning för eget bruk och å andra sidan tillverkning och handel med dessa ämnen separata brottstyper; åtskillnaden förändrar i grunden både straffet och det tillämpliga förfarandet. När det gäller innehav för eget bruk föreskriver lagen att inledandet av det offentliga åtalet ska skjutas upp och att en övervakningsåtgärd inom ramen för den turkiska frivården ska tillämpas under denna period. Om skyldigheterna fullgörs beslutas att det inte finns grund för åtal.
Medling kan inte tillämpas vid brott mot den sexuella integriteten, stalkning eller förolämpning. Även om vissa brott mot den sexuella integriteten är beroende av målsägandens klagomål omfattas de av särskilda processuella regler.
Domstolens behörighet och preskription
Med förbehåll för de fall där lagarna särskilt föreskriver annat, handläggs vid den tunga brottmålsdomstolen (ağır ceza mahkemesi) brott som kan medföra försvårat livstids fängelse, livstids fängelse eller fängelse i mer än tio år, samt rån, de två första styckena av det lagreglerade brottet utpressning genom missbruk av offentlig ställning, det andra stycket av brottet förfalskning av officiella handlingar och brottet bedräglig konkurs, brott som definieras i avsnitten om brott mot statens säkerhet, den konstitutionella ordningen, det nationella försvaret och statshemligheter — med undantag för de bestämmelser som lagen särskilt undantar — samt brott som omfattas av lagen om bekämpande av terrorism. Övriga mål och ärenden handläggs av den allmänna brottmålsdomstolen (asliye ceza mahkemesi). Vid fastställandet av domstolens sakliga behörighet beaktas, utan hänsyn till försvårande eller förmildrande omständigheter, den övre gränsen för det straff som lagen föreskriver för brottet. Genom en ändring i slutet av år 2025 undantogs kvalificerat bedrägeri från den tunga brottmålsdomstolens behörighet. För mål som var anhängiga vid tidpunkten för ändringen föreskrevs en särskild övergångsregel.
När det gäller territoriell behörighet är huvudregeln att domstolen på den ort där brottet begicks är behörig. Lagen föreskriver särskilda behörighetsregler för bland annat försök, fortlöpande brott, kedjebrott och brott som begås genom pressen. Vid brott som begås genom användning av informationssystem eller bank- eller kreditkort är även domstolen på målsägandens hemvistort behörig.
För brott som endast får utredas och lagföras efter angivelse får utredning och lagföring inte ske om den person som har rätt att ange brottet inte gör en angivelse inom sex månader från den dag då personen fick kännedom om gärningen och gärningsmannen eller fick veta vem gärningsmannen var. Denna frist får under inga omständigheter överstiga preskriptionstiden för åtal. När det gäller brottet förolämpning föreskriver lagen dessutom att angivelsefristen inte får överstiga två år från den dag då gärningen begicks.
Dessutom finns två separata institut: åtalspreskription och straffpreskription. Åtalspreskription innebär att det allmänna åtalet bortfaller efter en viss tid; straffpreskription avser att ett lagakraftvunnet straff inte kan verkställas. Längden på båda preskriptionstiderna varierar beroende på det straff som brottet medför. Lagen föreskriver dessutom att preskription inte inträder för ett begränsat antal grova brott.
Processen steg för steg
Hur fortskrider straffprocessen?
Angivelse, anmälan och inledande av förundersökning
Förundersökningen inleds när åklagaren genom en anmälan eller på annat sätt får kännedom om en omständighet som ger intryck av att ett brott har begåtts; från och med denna tidpunkt är åklagaren skyldig att samla in såväl de bevis som talar till den misstänktes fördel som de som talar till dennes nackdel.
Anmälan eller klagomål kan göras till chefsåklagarmyndigheten eller till polismyndigheten. Anmälningar och klagomål som görs till provinsguvernörens eller distriktsguvernörens ämbete eller till domstolen översänds till den behöriga chefsåklagarmyndigheten. För brott som begåtts utomlands och som ska utredas i landet kan man även vända sig till Turkiets ambassader och konsulat. Vid brott som påstås ha begåtts i samband med en offentlig tjänsteutövning översänds en framställan till chefsåklagarmyndigheten utan dröjsmål.
Vid brott som förutsätter ett klagomål utgör underlåtenhet att framställa klagomål inom sex månader ett hinder för förundersökningen. Vid brott som inte förutsätter ett klagomål bedrivs förundersökningen ex officio; vid dessa brott har den drabbades utsaga karaktär av en anmälan, och ett avstående från klagomålet leder inte i sig till att ärendet avslutas.
Utredningsfasen: Förhör, skyddsåtgärder och åtalsskrift
I detta skede hålls den misstänktes förhör, bevis både till hans eller hennes fördel och nackdel samlas in och tvångsmedel vidtas vid behov.
Förundersökningsskedet är som huvudregel hemligt, under förutsättning att försvarsrättigheterna inte skadas. Försvararen får granska innehållet i förundersökningsakten och kostnadsfritt ta kopior av handlingarna. Denna rätt får endast begränsas genom ett domstolsbeslut, när en sådan granskning kan äventyra förundersökningens syfte, och endast beträffande brott som anges uttömmande i lagen. Även om ett beslut om begränsning har meddelats omfattas förhörsprotokollet och sakkunnigutlåtandena inte av begränsningen. När åtalet har godkänts blir hela akten tillgänglig för granskning. Samma rättigheter tillkommer även målsägandens ombud.
I slutet av förundersökningen upprättar republikåklagaren antingen en åtalsakt eller fattar beslut om att inte väcka åtal (beslut om att åtal inte ska väckas). Ett sådant beslut kan överklagas inom två veckor från delgivningen till den fredsdomstol på brottmålsdomstolens ort som ligger inom den domkrets där den beslutande republikåklagaren tjänstgör.
När åtalsakten har godkänts av den behöriga och kompetenta domstolen inleds lagföringsfasen och den misstänkte får ställning som tilltalad.
Rättegångsskedet: Huvudförhandling, bevisning och dom
Huvudförhandlingen hålls som regel med den tilltalade närvarande; utom i de fall som lagen undantar får en huvudförhandling inte hållas om den tilltalade inte är närvarande. Om brottet ensamt eller tillsammans med ett annat brott kan medföra böter eller förverkande, får huvudförhandlingen hållas även om den tilltalade inte inställer sig. I sådant fall ska kallelsen till den tilltalade ange att huvudförhandlingen kommer att hållas även om han eller hon inte inställer sig. Om det utifrån den bevisning som har samlats in bedöms att målet ska avgöras genom en fällande dom, ett beslut om att straff inte ska utdömas eller någon annan åtgärd än en säkerhetsåtgärd, får målet avgöras i den tilltalades utevaro även om han eller hon inte har hörts.
Vid rättegången bedöms vittnesutsagor, handlingar, sakkunnigutlåtanden, syn på platsen och upptagningar som erhållits genom de skyddsåtgärder som föreskrivs i lagen tillsammans. Bevisning som har inhämtats genom lagstridiga metoder får inte läggas till grund för domen.
Vid rättegångens slut meddelas ett av följande avgöranden: frikännande, beslut om att straff inte ska utdömas, fällande dom, beslut om en säkerhetsåtgärd, avvisning av åtalet eller att målet läggs ned.
Rättsmedel och verkställighet
Ett avgörande från första instans överklagas genom istinaf inom två veckor från den dag då avgörandet delgavs tillsammans med domskälen. Fristen för temyiz av regiondomstolens avgöranden är också två veckor från delgivningen av det motiverade avgörandet. İtiraz mot en domares beslut och, i de fall lagen anger, mot domstolsavgöranden görs inom två veckor från den dag då de berörda fick kännedom om beslutet. Dessa frister gäller för avgöranden som meddelats den 1 juni 2024 och därefter; för avgöranden som meddelats före detta datum fortsätter de tidigare fristerna att tillämpas.
Lagen undantar vissa avgöranden från både istinaf och temyiz; dessa begränsningar bestäms i vissa fall av straffets art och längd och i andra fall av beloppet för den rättsliga bötespåföljden. Därför måste det i varje enskilt mål fastställas vilket rättsmedel som kan användas mot vilket avgörande.
När domen har vunnit laga kraft inleds verkställighetsfasen; de regler som ska tillämpas i denna fas finns reglerade i lagen om verkställighet av straff och säkerhetsåtgärder.
Förenklade och alternativa förfaranden
Medling, betalning före åtal, snabbförfarande och förenklad rättegång
Medling
Straffrättslig medling (uzlaştırma) är ett förfarande som tillämpas vid brott vars utredning och lagföring är beroende av angivelse eller klagomål samt vid brott som dessutom räknas upp i lag. För att det ska kunna tillämpas krävs att målsäganden eller den som skadats av brottet är en fysisk person eller en privaträttslig juridisk person. Vid brott som regleras i andra lagar krävs, om brottet inte är beroende av angivelse eller klagomål, att det finns en uttrycklig bestämmelse i lag för att straffrättslig medling ska kunna tillämpas.
Bland de brott som räknas upp i lagen ingår andra former av uppsåtlig misshandel än de kvalificerade, vållande till kroppsskada, den grundläggande formen av olaga hot, kränkning av hemfriden, vissa fall av kränkning av arbets- och arbetsfriheten, de grundläggande formerna av stöld och bedrägeri, vissa fall av trolöshet mot huvudman, köp eller mottagande av brottsgods samt bortförande och kvarhållande av barn. Kvalificerad stöld och kvalificerat bedrägeri faller utanför tillämpningsområdet; huruvida det kvalificerade fallet föreligger i ärendet är därför avgörande.
Brott mot den sexuella integriteten, upprepad förföljelse och förolämpning faller utanför den straffrättsliga medlingens tillämpningsområde även om de är beroende av angivelse eller klagomål. När det gäller brottet förolämpning har lagen i stället för straffrättslig medling föreskrivit institutet förskottsbetalning (ön ödeme); lagen har dock utformat denna bestämmelse med ett uttryckligt undantag för fallet att förolämpningen riktas mot en offentlig tjänsteman på grund av dennes tjänsteutövning. Om ett brott som omfattas av den straffrättsliga medlingens tillämpningsområde har begåtts mot samma målsägande tillsammans med ett annat brott som inte omfattas, tillämpas inte heller bestämmelserna om medling; om det andra brottet som begåtts tillsammans omfattas av förskottsbetalning, tillämpas dock bestämmelserna om medling i fråga om det brott som omfattas av den straffrättsliga medlingens tillämpningsområde.
Det står var och en fritt att anta eller avböja ett erbjudande om medling. Om beslut inte meddelas inom sju dagar efter det att erbjudandet lämnats, anses erbjudandet avböjt. Ett avböjt erbjudande medför att utredningen fortsätter i sitt vanliga förlopp; parterna kan dock senast den dag då iddianame (åtalsskriften) upprättas förklara att de har nått en överenskommelse genom medling. Om medlingsförsöket förblir resultatlöst kan ny medling inte inledas i samma ärende.
Om en uzlaştırma-överenskommelse träffas och åtagandet fullgörs vid ett och samma tillfälle, beslutas under förundersökningsskedet att åtal inte ska väckas och under rättegångsskedet att målet ska avskrivas. Om åtagandet skjuts upp till ett senare datum, delas upp i delbetalningar eller ska fullgöras fortlöpande, beslutas under förundersökningsskedet att väckandet av allmänt åtal ska skjutas upp och under rättegångsskedet att målet ska förklaras vilande. Under uppskovstiden löper preskriptionstiden inte, och om åtagandet inte fullgörs fortsätter förfarandet från den punkt där det avbröts. Uzlaştırma har dessutom en särskild betydelse för målsägandens rätt till skadestånd; detta förklaras i avsnittet om målsägandens ställning.
Uzlaştırma är ett straffrättsligt förlikningsförfarande som är skilt från medling i civilrättsliga tvister. Förfarandet genomförs genom uzlaştırma-byrån inom den allmänna åklagarmyndighetens organisation, och en uzlaştırmacı utses från officiella listor. Uttalanden som görs under förhandlingarna får inte användas som bevis i senare skeden, och resultatet hänför sig till straffprocessen. Att uzlaştırma har inletts utgör inte ett processförutsättningsvillkor. Förfarandet inleds ex officio under förundersöknings- och rättegångsskedena beträffande de brott som anges i lagen.
Betalning före åtal
Förskottsbetalning (ön ödeme) tillämpas för brott som faller utanför förlikningsförfarandets (uzlaşma) tillämpningsområde och som endast medför ett rättsligt bötesstraff (adli para cezası), eller där fängelsestraffets övre gräns inte överstiger sex månader, samt för vissa brott som särskilt anges i lagen. Förolämpning (hakaret) hör till de brott som särskilt anges i lagen; förolämpning av en offentlig tjänsteman på grund av dennes tjänsteutövning är dock undantagen från denna bestämmelse.
Om det belopp som anges i lagen betalas inom tio dagar tillsammans med utredningskostnaderna efter underrättelse från Cumhuriyet savcılığı, väcks inget allmänt åtal. På villkor att gärningsmannen begär det inom samma frist beslutar åklagaren att betalningen får ske i tre lika stora delbetalningar med en månads mellanrum; detta är inte en skönsmässig befogenhet. Om delbetalningarna inte betalas i tid förfaller förskottsbetalningen och förundersökningen fortsätter. Med undantag för oaktsamhetsbrott (taksirli suçlar) höjs det belopp som ska erbjudas en gärningsman som inom fem år från beslutet till följd av förskottsbetalning begår ett nytt brott som omfattas av förskottsbetalning med hälften. Förskottsbetalning är inte begränsad till förundersökningsstadiet: även om saken på grund av särskilda lagbestämmelser överlämnas direkt till domstolen, avskrivs det allmänna åtalet om gärningsmannen, efter underrättelse från domaren, betalar det fastställda beloppet tillsammans med rättegångskostnaderna. Samma bestämmelse tillämpas om åtal väcks utan att förskottsbetalning har skett för ett brott som omfattas av förfarandet, eller om den gärning som åtalet avser ändrar karaktär så att den övergår till ett brott som omfattas. Att allmänt åtal inte väcks eller avskrivs till följd av förskottsbetalning påverkar inte bestämmelserna om framställande av enskilt anspråk, återlämnande av egendom eller förverkande.
Förfarandet för snabb handläggning (Seri Muhakeme Usulü)
Förfarandet för snabb handläggning aktualiseras för de brott som är uttömmande uppräknade i lagen, vid utgången av förundersökningsstadiet och under förutsättning att beslut om uppskjutande av beslutet att väcka allmänt åtal inte har meddelats. Bland de brott som omfattas ingår vissa fall av äventyrande av trafiksäkerheten och uppsåtligt äventyrande av allmän säkerhet, brytande av försegling, osann uppgift vid upprättande av en officiell handling, användande av annans identitet eller identitetsuppgifter, orsakande av buller, tillhandahållande av plats och möjlighet för hasardspel samt vissa brott enligt lagstiftningen om skjutvapen, skog och kooperativ.
Om den misstänkte, i närvaro av sin försvarare, samtycker till att förfarandet tillämpas, fastställer åklagaren påföljden och framställer skriftligen en begäran till den behöriga domstolen om att förfarandet ska tillämpas. Påföljden fastställs genom att grundstraffet, som bestäms inom de lagstadgade gränserna, reduceras med hälften; om förutsättningarna föreligger kan fängelsestraffet omvandlas till alternativa påföljder eller skjutas upp.
Domstolen hör den misstänkte i närvaro av försvararen. Om domstolen finner att förutsättningarna är uppfyllda och att en fällande dom krävs enligt bevisningen i akten, meddelar den dom som inte får vara strängare än den påföljd som angivits i begäran; i annat fall avslår domstolen begäran och akten översänds till åklagarmyndigheten för att avgöras enligt de allmänna bestämmelserna. Den meddelade domen kan angripas genom invändning; prövningsinstansen begränsar sin prövning till de villkor som anges i lag.
Att förfarandet ska kunna tillämpas på ett giltigt sätt förutsätter att den misstänkte av fri vilja och i närvaro av sin försvarare avger en samtyckesförklaring. Om förfarandet av någon anledning inte kan fullföljas, får samtyckesförklaringen och därtill hörande handlingar inte användas som bevis i efterföljande förundersöknings- och rättegångsåtgärder. Om brottet har begåtts i medverkan utgör det hinder för tillämpningen av detta förfarande att en av de misstänkta inte samtycker eller att ett brott som inte omfattas av tillämpningsområdet har begåtts tillsammans med det brott som omfattas av förfarandet.
Förenklat rättegångsförfarande
Beslut om att tillämpa det förenklade rättegångsförfarandet kan fattas av brottmålsdomstolen i första instans (asliye ceza mahkemesi) efter att åtalet har godkänts, när det gäller brott för vilka påföljden är böter eller fängelse i högst två år. Förfarandet får inte inledas efter det att en dag för huvudförhandling har fastställts.
Om beslut fattas om att tillämpa förfarandet delges åtalet den tilltalade, målsäganden och klaganden, och de uppmanas att inom två veckor skriftligen lämna sina yttranden och sitt försvar. Efter fristens utgång meddelas dom utan huvudförhandling, och vid fällande dom sätts den slutliga påföljden ned med en fjärdedel. Om förutsättningarna är uppfyllda kan ett kortvarigt fängelsestraff omvandlas till en alternativ påföljd eller fängelsestraffet villkorligt skjutas upp. Om domstolen finner det nödvändigt får den när som helst fram till dess att domen meddelas hålla huvudförhandling och fortsätta handläggningen enligt de allmänna bestämmelserna.
Detta förfarande tillämpas inte i fall som rör minderårighet eller psykisk sjukdom och inte heller vid brott där en förundersökning eller ett åtal förutsätter tillstånd eller en framställan. Förfarandet tillämpas inte heller om ett brott som omfattas av förfarandet har begåtts tillsammans med ett annat brott som inte omfattas av det.
Beslutet kan bestridas inom två veckor. Ett avgörande som inte bestrids inom denna tid vinner laga kraft. Efter en invändning skickas akten till en annan brottmålsdomstol i första instans eller till en annan domare, för att handläggningen ska fortsätta enligt de allmänna bestämmelserna efter att en förhandling har hållits. Om invändningen återtas före förhandlingen hålls ingen förhandling, och invändningen anses inte ha gjorts.
Den domstol som handlägger målet efter en invändning är inte bunden av det avgörande som meddelats enligt det förenklade rättegångsförfarandet. Om invändningen har gjorts av någon annan än den tilltalade tillämpas en nedsättning med en fjärdedel. Om invändningen har gjorts av den tilltalade tillämpas däremot inte denna nedsättning, och resultatet kan även bli ett strängare straff. Huruvida avgörandet ska bestridas eller inte är därför ett val som måste bedömas mot bakgrund av bevisläget i målet. Mot det avgörande som meddelas efter invändningen kan rättsmedel användas enligt de allmänna bestämmelserna.
Att skjuta upp väckandet av allmänt åtal innebär att åtal skjuts upp i fem år trots att det finns tillräcklig misstanke, när det gäller brott som inte omfattas av uppskov med väckande av allmänt åtal, medling eller förskottsbetalning och för vilka det föreskrivna maximala fängelsestraffet är högst tre år. Lagen räknar särskilt upp de fall där detta institut inte ska tillämpas. Det finns också en sanktion om dessa förfaranden förbigås: i ärenden där det tydligt framgår av förundersökningsakten att brottet omfattas av förskottsbetalning, medling eller det förenklade rättegångsförfarandet, ska ett åtal som har väckts utan att dessa förfaranden har tillämpats återlämnas till chefsåklagarmyndigheten. Om åtalet inte återlämnas inom femton dagar från den dag då det gavs in, anses det ha godkänts.
Personer som har drabbats av brott
Brottsoffrets och klagandens ställning
Straffprocessen innehåller rättigheter och frister inte bara för den misstänkte och den tilltalade utan även för den som har drabbats av brottet. Under förundersökningen har brottsoffret rätt att begära att bevis samlas in, att begära kopior av handlingar från Cumhuriyet savcısı, under förutsättning att förundersökningens sekretess och syfte inte äventyras, att genom sitt ombud få ta del av förundersökningshandlingarna samt att överklaga beslutet om att åtal inte ska väckas. Under huvudförhandlingen har brottsoffret rätt att underrättas om förhandlingen, att delta i målet, att begära att vittnen kallas samt att få kopior av protokollen.
Vid sexualbrott, sexuellt utnyttjande av barn eller upprepad förföljelse samt vid uppsåtlig misshandel, tortyr eller grym behandling som riktats mot en kvinna, och vid brott för vilka minimistraffet överstiger fem års fängelse, får ett brottsoffer som saknar ombud begära att advokatsamfundet förordnar en advokat åt honom eller henne. Om brottsoffret är ett barn, dövt eller stumt eller har en sådan funktionsnedsättning att han eller hon inte kan uttrycka sig, krävs dock ingen begäran för att ett ombud ska förordnas.
Vid brott som förutsätter målsägandens klagomål börjar den sex månader långa klagofristen löpa från den tidpunkt då målsäganden får kännedom om gärningen och gärningsmannens identitet, och fristen får under alla omständigheter inte överstiga preskriptionstiden för åtal. När det gäller förolämpning föreskriver lagen dessutom att klagofristen inte får överstiga två år från den dag då gärningen begicks. Vid brott som inte förutsätter klagomål bedrivs förundersökningen på tjänstens vägnar, det vill säga ex officio, varför målsägandens anmälan har karaktären av en angivelse.
Under åtalsfasen kan den som har lidit skada genom brottet, fram till dess att förstainstansdomstolen meddelar dom, när som helst anmäla att han eller hon vill delta i målet som målsägande och därigenom få ställning som deltagande målsägande. Att få ställning som deltagande målsägande är viktigt för möjligheten att följa akten och utöva processuella rättigheter. Rätten att använda rättsmedel är emellertid inte förbehållen endast dem som har fått ställning som deltagande målsägande; rättsmedel står också öppna för dem vars begäran om att delta inte har avgjorts eller har avslagits samt för dem som har lidit skada genom brottet på ett sådant sätt att de kan få ställning som deltagande målsägande. Däremot kan en begäran om att delta inte framställas för första gången i rättsmedelsfasen; begäranden som har framställts vid förstainstansdomstolen men inte har avgjorts eller har avslagits prövas om de uttryckligen har angetts i rättsmedelsansökan.
Ersättning för materiell och ideell skada till följd av brott begärs som regel genom talan vid domstol i ett civilrättsligt mål. Lagen reglerar detta förhållande genom att ange vad den civilrättsliga domaren inte är bunden av: vid bedömningen av om den skadevållande har varit vårdslös och haft förmåga att urskilja sina handlingar är domaren inte bunden av straffrättens ansvarsbestämmelser och inte heller av straffdomstolens frikännande dom. Inte heller är den civilrättsliga domaren bunden av straffdomstolens bedömning av vållandet eller fastställande av skadan. Huruvida straffdomstolens lagakraftvunna fastställanden avseende de faktiska omständigheterna är bindande för den civilrättsliga domaren är inte reglerat i lag utan har utvecklats genom domstolarnas avgöranden. En frikännande dom undanröjer inte i sig ett skadeståndsanspråk.
Förlikningen (medling i brottmål) har en direkt inverkan på denna möjlighet och är avgörande för målsäganden: när en förlikning har uppnåtts kan, med undantag för skador som inte kunde fastställas vid tidpunkten för förlikningen eller som har uppkommit efter förlikningen, ingen skadeståndstalan väckas på grund av det brott som förundersökningen avser; en redan väckt talan anses dessutom ha frånfallits. Med andra ord sätter omfattningen av den prestation som har avtalats i förlikningsdokumentet också gränsen för den ersättning som senare kan krävas. Därför bör man vid bedömningen av ett förlikningserbjudande inte endast beakta resultatet för straffprocessen utan även om hela skadan har återgetts i dokumentet.
Att avstå från ett klagomål leder, vid brott som endast får lagföras efter klagomål och om inte annat föreskrivs i lag, till att målet avskrivs. Ett avstående efter det att domen har vunnit laga kraft hindrar däremot inte verkställigheten av straffet. Vid brott som inte är beroende av klagomål avslutar ett avstående inte målet; i sådana mål bedöms målsägandens uppgift och huruvida skadan har ersatts separat med hänsyn till de lagstadgade instituten för straffnedsättning och uppskov.
Domen och därefter
Rättsmedel, påföljder och verkställighet
Fristerna för att använda rättsmedel är korta, och underlåtenhet att ansöka i tid medför att domen vinner laga kraft. Överklagande (istinaf) och temyiz ska göras inom två veckor från den dag då domen delgavs tillsammans med domskälen. Invändning mot beslut av domare och mot de domstolsbeslut som anges i lag ska göras inom två veckor från det att beslutet kom till den berördes kännedom.
Vid fällande dom kräver den ådömda påföljdens art och verkställighetsform en särskild bedömning. Ett fängelsestraff på högst ett år är ett kortvarigt fängelsestraff. Det kortvariga fängelsestraffet kan, med hänsyn till den dömdes personlighet, sociala och ekonomiska situation, ånger under rättegången och omständigheterna vid brottets begående, omvandlas till någon av de alternativa påföljder som räknas upp i lagen. Lagen gör i vissa fall denna omvandling obligatorisk och hindrar i andra fall att straffet omvandlas till ett rättsligt bötesstraff.
Även för en person som har dömts till fängelse i två år eller mindre kan det beslutas att verkställigheten av straffet ska skjutas upp; för den som vid tidpunkten för gärningen inte hade fyllt arton år eller hade fyllt sextiofem år är denna övre gräns tre år. För uppskov krävs att personen inte tidigare har dömts till fängelse i mer än tre månader för ett uppsåtligt brott och att domstolen får uppfattningen att personen inte kommer att begå ett nytt brott. Om verkställigheten skjuts upp fastställs en prövotid; om denna tid genomförs på ett lämpligt sätt anses straffet vara verkställt.
Uppskjutande av kungörandet av domen (hükmün açıklanmasının geri bırakılması) innebär att domstolen, om förutsättningarna är uppfyllda, inte kungör den dom som den har meddelat utan låter den tilltalade stå under en viss prövotid. Denna beslutsform kan aktualiseras om det straff som döms ut vid rättegångens slut är fängelse i två år eller mindre eller böter; dessutom krävs att den tilltalade inte tidigare har dömts för ett uppsåtligt brott, att domstolen får uppfattningen att han eller hon inte kommer att begå ett nytt brott och att den skada som målsäganden eller det allmänna har lidit helt har avhjälpts genom återlämnande, återställande till förhållandena före brottet eller ersättning. De stycken som reglerar institutet har skrivits om genom en lagändring av 16 juli 2026; beträffande samma stycken har författningsdomstolen emellertid meddelat ett beslut om upphävande av 10 juli 2025, som ska träda i kraft den 30 september 2026. Eftersom följderna av dessa två regleringar tillsammans är omdiskuterade måste det, utifrån den aktuella lagtexten, särskilt fastställas vilken version av institutet som ska tillämpas på det konkreta målet med hänsyn till dess datum. Om beslutet meddelas löper en prövotid på fem år; om denna tid genomförs i enlighet med skyldigheterna beslutas att målet ska avskrivas, medan domen kungörs om ett nytt uppsåtligt brott begås eller skyldigheterna åsidosätts. Mot beslutet står som huvudregel överklagande till andra instans (istinaf) öppet. Lagen föreskriver att institutet inte ska tillämpas på brotten tortyr och plågeri samt på brott som en offentlig tjänsteman begår på grund av sin tjänst och som kan anses utgöra misshandel eller annan omänsklig behandling. Eftersom dessa bestämmelser nyligen har omarbetats kan beskrivningar i äldre källor inte återspegla det aktuella rättsläget.
I verkställighetsskedet aktualiseras institut som villkorlig frigivning, verkställighet av straff genom en åtgärd med övervakning (denetimli serbestlik) och uppskov med verkställigheten. För att kunna friges villkorligt måste den dömde ha genomfört verkställighetstiden på anstalten med gott uppförande. Lagen kräver att den som har dömts till ett förhöjt livstids fängelsestraff avtjänar trettio år, att den som har dömts till livstids fängelse avtjänar tjugofyra år och att den som har dömts till andra tidsbestämda fängelsestraff avtjänar hälften av straffet i anstalt; för vissa angivna brottsgrupper föreskrivs dessutom högre kvoter. Förutsättningarna för att kunna utnyttja dessa institut varierar beroende på brottstyp, straffets längd och den dömdes situation; lagen föreskriver strängare villkor för vissa brott och har dessutom genom övergångsbestämmelser infört olika ordningar beroende på när brottet begicks.
Internationella ärenden
Brottmål med utländsk anknytning
Om den misstänkte, den tilltalade eller målsäganden har utländskt medborgarskap, eller om någon av parterna befinner sig utomlands, kräver straffprocessen ytterligare garantier och särskilda processuella åtgärder. Om dessa åtgärder försummas påverkas både rätten till försvar och processens fortskridande. För brott som begås i Turkiet tillämpas turkisk lag; ett brott anses begånget i Turkiet om gärningen helt eller delvis utförts i Turkiet eller om resultatet inträffat i Turkiet.
Tolk, delgivning och rätt till försvar
För en misstänkt, tilltalad, målsägande eller ett vittne som inte kan turkiska i sådan utsträckning att han eller hon kan uttrycka sig utses en tolk; de väsentliga punkterna i åtalet och försvaret vid förhandlingen förmedlas genom tolken. Kostnaden för denna tolk anses inte vara en rättegångskostnad och betalas av statskassan. Dessutom får den tilltalade, efter att åtalet har lästs upp och åklagarens yttrande i sak har avgetts, hålla sitt muntliga försvar på ett annat språk som han eller hon uppger sig kunna uttrycka sig bättre på; i sådant fall väljer den tilltalade tolken, och kostnaden för denna tolk betalas inte av statskassan.
Situationen för en utlänning som grips eller tas i förvar ska, om han eller hon inte skriftligen motsätter sig det, anmälas till konsulatet i den stat där personen är medborgare. Konsulatstjänstemän har rätt att besöka och samtala med sina medborgare som hålls i förvar eller är häktade samt att se till att de företräds inför domstol; denna rätt är också säkerställd genom en internationell konvention.
Rätten till försvarare gäller oavsett nationalitet.
Utresa från landet, utevaro och delgivning
En av skyldigheterna vid judicial kontroll är att inte lämna landet; lagen anger även skyldigheterna att inte lämna ett visst bosättningsområde och att inte bege sig till angivna platser eller områden. För en misstänkt eller tilltalad som inte är bosatt i landet påverkar denna åtgärd målets praktiska handläggning avsevärt. Beslut om judicial kontroll kan överklagas; behovet av att skyldigheten ska bestå omprövas dessutom med vissa intervall, och lagen föreskriver maximala tidsperioder för judicial kontroll.
Om den tilltalade befinner sig utomlands kan förhör genom s.k. istinabe (rättslig hjälp) aktualiseras under de förutsättningar som lagen kräver; lagen undantar dock brott som medför ett minimistraff på fem års fängelse eller mer från denna väg. Förhör genom ljud- och bildöverföring är enligt lagen föreskrivet för tilltalade som befinner sig i landet. För personer som befinner sig utomlands sker delgivning som huvudregel genom den berörda statens behöriga myndighet; direkt delgivning genom turkisk ambassad eller konsulat är möjlig om mottagaren är turkisk medborgare. Detta skede är en faktor som i praktiken förlänger handläggningstiderna.
För en tilltalad som inte kan nås och som befinner sig i ett främmande land kan bestämmelserna om flyktighet (kaçaklık) tillämpas. Rättegången kan genomföras mot en flyktig tilltalad; om förhör inte redan har hållits med honom eller henne får dock varken en fällande dom eller ett beslut om att påföljd inte ska dömas ut meddelas. När huvudförhandling hålls och den tilltalade saknar försvarare ska domstolen begära att en försvarare förordnas av advokatsamfundet.
Konsekvenser av en fällande dom för bosättning och inresa
Turkiets strafflag föreskriver att en utlännings situation, efter att han eller hon har dömts till fängelse för ett brott, omedelbart ska anmälas till inrikesministeriet för bedömning i fråga om utvisning, efter det att beslut har fattats om att straffet ska verkställas genom en åtgärd med övervakning i frihet eller om villkorlig frigivning, och under alla omständigheter efter att straffverkställigheten har slutförts.
Därför måste brottmålet och de administrativa processerna avseende uppehållstillstånd, utvisning och inreseförbud bedömas tillsammans. De två processerna omfattas av separata förfaranden och separata rättsmedel; det resultat som uppnås i brottmålet får inte automatiskt samma följd i den administrativa processen. Lagen om utlänningar och internationellt skydd föreskriver emellertid att ett utvisningsbeslut ska meddelas beträffande den som bedöms behöva utvisas enligt den relevanta bestämmelsen i den turkiska strafflagen. Lagen räknar även upp de fall där ett utvisningsbeslut inte ska meddelas.
Ett utvisningsbeslut får överklagas till förvaltningsdomstol inom sju dagar från delgivningen av beslutet; det beslut som meddelas i denna fråga är slutgiltigt. Under överklagandetiden och fram till dess att domstolsprövningen har avslutats ska utlänningen inte utvisas. Utvisade utlänningar förbjuds att resa in i Turkiet. Inreseförbudets längd är högst fem år; om det föreligger ett allvarligt hot mot den allmänna ordningen eller den allmänna säkerheten får denna tid förlängas med högst ytterligare tio år. Däremot föreskriver lagen att ett inreseförbud inte behöver meddelas beträffande utlänningar som ansöker om frivillig utresa efter att visumet eller uppehållstillståndet har löpt ut och som betalar de administrativa böterna, samt beträffande dem som har uppmanats att lämna Turkiet och som har lämnat landet inom den föreskrivna tiden.
Utlämning och territoriell tillämpning
Utlämning av en person till en främmande stat regleras i en särskild lag. Turkiska medborgare utlämnas som huvudregel inte; den turkiska domstol av typen ağır ceza mahkemesi på den ort där personen befinner sig är behörig att besluta om en utlämningsframställan. Lagen föreskriver även att en utlänning som befinner sig i ett utlämningsförfarande inte får utvisas utan att den centrala myndighetens yttrande har inhämtats.
Processens omvända riktning regleras också i samma lag. För att en förundersökning eller lagföring ska kunna slutföras, eller för att verkställa en meddelad fällande dom, kan de rättsliga myndigheterna begära att en person som befinner sig i ett främmande land och mot vilken det har utfärdats ett gripandebeslut eller ett häktningsbeslut utlämnas till Turkiet. För en sådan begäran uppställer lagen vissa trösklar: utlämning kan begäras för ett brott som enligt straffskalan kan medföra fängelse i ett år eller mer. När det gäller lagakraftvunna fällande domar krävs att det utdömda fängelsestraffet uppgår till minst fyra månader. Om personen har begått flera brott kan brotten bli föremål för utlämning gemensamt, även om straffet för vissa av dem understiger dessa tidsgränser. Att begäran sänds till den främmande staten är beroende av den centrala myndighetens godkännande. Lagen föreskriver att begäran kan avslås utan att sändas, om förutsättningarna för utlämning inte är uppfyllda, om det med hänsyn till verkställighetstiden föreligger en uppenbar oproportionalitet mellan den enskildes intresse och det allmänna intresset, eller om nationell säkerhet eller internationella förbindelser riskerar att skadas.
Bedömningskriterier
Bedömningskriterier i straffprocessen
Tillvägagångssättet i brottmål bestäms utifrån den påstådda gärningens art, vilket skede processen befinner sig i och bevisläget i akten. Vid den inledande bedömningen kan utredningsnumret, eventuella protokoll, delgivna handlingar och frister som har börjat löpa beaktas tillsammans.
För den misstänkte och den tilltalade bedöms förhörs- och utfrågningsskedet, rättsmedel mot skyddsåtgärder samt tidsfrister för rättsmedel från fall till fall. För målsäganden bedöms däremot klagomålsfristen, bevarandet av bevisning och möjligheten att inträda i målet från fall till fall.
I ärenden där den misstänkte, tilltalade eller målsäganden är utländsk medborgare är förordnande av tolk och underrättelse till konsulatet, skyldigheter avseende utresa, delgivning utomlands och de administrativa konsekvenserna av en fällande dom särskilt viktiga.
Bland byråns verksamhetsområden finns tvister inom straffrätten. För att begära ett möte kan du kontakta oss via kontaktsidan.
Vanliga frågor
Vanliga frågor
Hur länge får en person som har tagits i polisförvar hållas kvar?
Tiden i polisförvar får, med undantag för den nödvändiga tid som krävs för att den gripne ska föras till den närmaste domaren eller domstolen på den plats där gripandet skedde, inte överstiga tjugofyra timmar från gripandet. Denna nödvändiga tid får inte överstiga tolv timmar. Vid brott som har begåtts gemensamt får Cumhuriyet-savcısı skriftligen besluta att förlänga tiden i polisförvar med tre dagar, med högst en dag åt gången, på grund av svårigheter att samla in bevis eller det stora antalet misstänkta. Förlängningsbeslutet ska omedelbart delges den som hålls i polisförvar. Om personen inte friges ska han eller hon senast när dessa tidsfrister löper ut ställas inför domaren i sulh ceza-hakimliği och förhöras. För att uppnå frigivning kan en ansökan lämnas till domaren i sulh ceza-hakimliği mot gripandet, beslutet att ta personen i polisförvar och det skriftliga beslutet om förlängning av tiden i polisförvar.
Jag har kallats till förhör – kan jag lämna ett uttalande utan försvarare?
Rätten till biträde av en försvarare är en rättighet, och personen ska informeras om den innan ett uttalande tas upp. För den som uppger att han eller hon inte kan utse en försvarare ska en försvarare utses av barorganisationen på begäran. Om den misstänkte eller tilltalade saknar försvarare och är ett barn, är så svårt funktionsnedsatt att han eller hon inte kan försvara sig, är döv och stum, eller misstänks för ett brott som har ett straffminimum på mer än fem års fängelse, krävs ingen begäran för att en försvarare ska utses. Dessutom får ett uttalande som polisen har tagit upp utan att försvararen var närvarande inte läggas till grund för domen, om uttalandet inte har bekräftats inför domaren eller domstolen.
Om jag återkallar min anmälan, läggs målet då ned?
Det beror på om brottet är beroende av målsägandens klagomål eller inte. När ett brott endast får åtalas efter klagomål medför målsägandens återkallelse, om inte annat föreskrivs i lag, att målet läggs ned. Vid brott som inte är beroende av klagomål avslutar återkallelsen inte målet. I sådana ärenden bedöms målsägandens uppgifter och frågan om skadan har ersatts dessutom särskilt med avseende på de i lag föreskrivna möjligheterna till strafflindring och uppskov. En återkallelse som görs efter det att domen har vunnit laga kraft hindrar inte verkställigheten av straffet.
Måste jag acceptera medlingserbjudandet?
Det står fritt att acceptera eller avvisa ett medlingserbjudande; ett avvisande innebär att förundersökningen fortsätter på vanligt sätt. Om något beslut inte meddelas inom sju dagar från det att erbjudandet lämnades anses erbjudandet avvisat. Om medling kommer till stånd och åtagandet fullgörs vid ett enda tillfälle beslutas under förundersökningsskedet att åtal inte ska väckas och under åtalsstadiet att målet ska läggas ned. Om åtagandet skjuts upp till en senare tidpunkt, delas upp i delbetalningar eller ska fullgöras fortlöpande, beslutas i stället att väckandet av det allmänna åtalet ska skjutas upp; under åtalsstadiet beslutas att handläggningen ska vila. När medling har uppnåtts kan en skadeståndstalan inte väckas på grund av samma brott, med undantag för skador som inte kunde fastställas vid medlingstillfället eller som uppkommer senare. Den som redan har väckt en sådan talan anses också ha avstått från den. Medling är endast möjlig beträffande brott som anges i lag. Brott mot den sexuella integriteten, olaga förföljelse och förolämpning omfattas inte. Lagen omfattar dessutom, när målsäganden eller den som lidit skada av brottet är en fysisk person eller en privaträttslig juridisk person, även brott som begåtts av barn i en rättslig process och som kan medföra fängelse med ett högsta straff på tre år eller böter.
Tillämpas uppskovet med att meddela domen fortfarande?
I dag tillämpas institutet fortfarande, men dess framtid är oviss. De stycken som reglerar institutet skrevs om genom ändringen av den 16 juli 2026, och författningsdomstolens beslut om ogiltigförklaring av den 10 juli 2025 meddelades så att det träder i kraft den 30 september 2026. Eftersom den samlade verkan av dessa två regleringar är omtvistad, måste den lagtext som gäller vid tidpunkten för beslutet dessutom kontrolleras. Enligt den gällande regleringen kan detta beslut meddelas om den ådömda påföljden är fängelse i högst två år eller böter, under förutsättning att den tilltalade inte tidigare har dömts för ett uppsåtligt brott, att det finns anledning att anta att han eller hon inte kommer att begå brott igen och att den skada som målsäganden eller det allmänna har lidit har ersatts fullt ut. Efter beslutet gäller en prövotid på fem år. Om prövotiden genomförs utan överträdelser av skyldigheterna, ska målet avskrivas. Brotten tortyr och plågeri samt brott som en offentlig tjänsteman har begått på grund av sin tjänsteutövning och som kan anses utgöra illabehandling faller utanför institutets tillämpningsområde. Huruvida förutsättningarna är uppfyllda i det konkreta ärendet måste bedömas särskilt.
Ett beslut om att åtal inte ska väckas har fattats – vad kan jag göra?
Ett beslut om att åtal inte ska väckas kan bestridas inom två veckor från delgivningen av beslutet. Bestridandet ska lämnas in till den brottmålsdomarämbetsdomstol som ligger på den ort där den tunga brottmålsdomstolen är belägen, inom det rättsliga område där den åklagare som fattade beslutet tjänstgör. Om bestridandet bifalls upprättar åklagaren ett åtal och lämnar in det till domstolen. Om bestridandet avslås kan allmänt åtal för samma gärning väckas endast om nya bevis erhålls som ger upphov till tillräcklig misstanke för att väcka allmänt åtal och den behöriga brottmålsdomarämbetsdomstolen fattar beslut om detta.
Vilka rättigheter har en utländsk medborgare i en straffprocess i Turkiet?
För en misstänkt, tilltalad, målsägande eller ett vittne som inte behärskar turkiska i sådan utsträckning att personen kan uttrycka sig förordnas en tolk. Kostnaden för denna tolk räknas inte som rättegångskostnad och bekostas av statskassan. Om den tilltalade däremot, efter att åtalet har förklarats och yttrandet i sak har avgetts, uppger att han eller hon vill framföra sitt muntliga försvar på ett annat språk som han eller hon kan uttrycka sig bättre på, väljer han eller hon själv sin tolk, och kostnaden för denna tolk bekostas inte av statskassan. Om en utlänning som har gripits eller tagits i förvar inte skriftligen motsätter sig det, underrättas konsulatet för det land där personen är medborgare om situationen. Rätten till biträde av försvarare gäller oberoende av nationalitet. Därutöver kan en fängelsedom, utvisning och administrativa förfaranden som rör uppehållstillstånd medföra ytterligare konsekvenser. Dessa förfaranden handläggs separat från straffmålet och omfattas av egna ansökningstider.
Informationen på denna sida är endast avsedd som allmän information och utgör inte ett juridiskt utlåtande eller juridisk rådgivning. Eftersom förhållandena i varje enskilt fall är olika måste den juridiska bedömningen göras utifrån det specifika ärendet.
Informationen på sidan publiceras inom ramen för Türkiye Barolar Birliği Reklam Yasağı Yönetmeliği i syfte att informera om de områden där byrån är verksam, utan att innebära någon specialisering; den syftar inte till att skaffa uppdrag.
Att visa denna sida eller att ta kontakt via länkarna och kontaktuppgifterna på sidan innebär inte att ett advokat-klientförhållande har uppstått mellan advokaten och den sökande och innebär inte att uppdraget har accepterats.
Informationen och tidsfristerna på sidan har utarbetats enligt den lagstiftning som gäller den 4 september 2026. Eftersom lagstiftningen kan ändras ska tidsfrister alltid beräknas enligt den aktuella lagtexten.
I straffrättsliga förfaranden kan förutsättningarna i varje ärende variera beroende på den påstådda gärningen, bevisningen och det skede som förfarandet befinner sig i. Därför är det viktigt att ärendet bedöms som en helhet från början, att de processuella tidsfristerna följs och att rätten till försvar utnyttjas effektivt.
Merve Kartal
Advokat