Alanya handelsadvokat och handelsrätt
Handelsrätten reglerar kommersiella verksamheter och relationerna mellan näringsidkare enligt särskilda regler. Samma handling kan omfattas av en annan rättslig ordning när en av parterna är näringsidkare: formen för ett meddelande, räntesatsen, bevismedlet och den behöriga domstolen kan förändras.
Huruvida en tvist anses vara av kommersiell karaktär påverkar resultatet direkt. Kommersiella mål prövas, oavsett tvisteföremålets värde, av första instansens handelsdomstol (asliye ticaret mahkemesi), och reglerna om domstolens sakliga behörighet är av tvingande karaktär och hänför sig till allmän ordning. I mål som rör penningfordringar, skadestånd, talan om ogiltigförklaring av en invändning, negativ fastställelsetalan och återkrav (istirdat) är det ett processuellt villkor att medling har inletts innan talan väcks; en talan som väcks utan att detta villkor är uppfyllt avvisas på processuell grund.
I kommersiella tvister är tidsfristerna korta, och vissa av dem är preklusionsfrister. Vid kommersiella köp ska fel anmälas inom en frist som beräknas i dagar. Den tremånadersfrist som föreskrivs för talan om ogiltigförklaring av ett beslut av bolagsstämman anges i lagen som en preklusionsfrist. Vid illojal konkurrens löper samtidigt en frist som räknas från det att förhållandet upptäcktes och en yttersta frist som räknas från den aktuella handlingen. Därför är det nödvändigt att tidigt fastställa om tvisten är av kommersiell karaktär och vilken frist som löper.
Grundläggande rättsområden
Centrala tvister inom handelsrätten
De flesta kommersiella tvister härrör inte från en enda bestämmelse utan från en uppsättning regler som följer av förhållandets kommersiella karaktär. Samma fordran omfattas, när parterna är näringsidkare, av ett annat räntesystem, andra krav på formen för en anmaning och andra bevisregler.
Kommersiella avtal och kommersiella köp
Lagen föreskriver att varje köpman ska agera som en omsorgsfull och omdömesgill affärsman i all sin handelsverksamhet. Kriteriet innebär att en köpman förväntas iaktta större omsorg än en genomsnittlig person. Även om lagen inte kopplar någon särskild påföljd till detta kriterium, beaktas det i praktiken vid bedömningen av köpmannens omsorg och vårdslöshet samt vid tolkningen av avtalsvillkor.
Vid varuförsäljning mellan köpmän skiljer sig fristen för reklamation av fel från de allmänna bestämmelserna och räknas i dagar. Om felet är uppenbart vid leveransen måste köparen underrätta säljaren inom två dagar. Om felet inte är uppenbart är köparen skyldig att undersöka eller låta undersöka varan inom åtta dagar efter mottagandet; om undersökningen visar på ett fel ska reklamation också ske inom denna tid. Åtta dagar är således en undersökningsfrist som löper från leveransen, inte från det att felet upptäcks. För fel som inte kan upptäckas vid en sedvanlig granskning gäller en särskild ordning: om felet upptäcks senare krävs att reklamation sker omedelbart. Om undersökningen eller reklamationen inte görs anses varan vara godkänd. Om säljaren däremot har dolt felet genom grov oaktsamhet får invändningar om att reklamation inte skett i tid eller att tvåårsfristen har löpt ut inte åberopas. I relationer där köparen är konsument tillämpas inte denna reklamationsordning med två och åtta dagar; konsumentlagstiftningens egna frister och bevisregler gäller.
Mellan köpmän ska underrättelser och formella meddelanden om att försätta motparten i dröjsmål, säga upp avtalet eller frånträda avtalet ske på något av de sätt som räknas upp i lagen: genom notarie, rekommenderat brev, telegram eller registrerad elektronisk post med säker elektronisk signatur. Eftersom lagen inte anger någon annan metod är det omdiskuterat om underrättelser per vanlig e-post eller SMS uppfyller kravet; därför rekommenderas att underrättelser sker på något av de i lagen angivna sätten. Bestämmelsen gäller för underrättelser om de tre nämnda åtgärderna och i relationer där båda parter är köpmän; i andra fall och när endast en part är köpman gäller de allmänna bestämmelserna.
Kommersiella fordringar och löpande räkning
Vid indrivning av kommersiella fordringar har borgenären möjlighet att skicka ett formellt betalningskrav, använda medling, väcka talan eller inleda ett utsökningsförfarande. Vilket alternativ som ska väljas avgörs utifrån den handling som fordran grundar sig på och förhållandets karaktär. Fakturor, uppgifter i handelsböcker och kontoutdrag för löpande räkning beaktas tillsammans vid denna bedömning.
Den som tar emot en faktura anses ha godkänt fakturans innehåll om denne inte invänder mot det inom åtta dagar från mottagandet. Denna verkan avser fakturans innehåll; det innebär inte att fakturan ensam grundar förekomsten av en skuld eller ett avtal. Lagen föreskriver inte någon särskild form för invändningen. Det är dock viktigt att använda skriftliga metoder med fastställbart datum, så att det senare kan bevisas att invändningen gjordes och när den gjordes. Samma åttadagarsfrist gäller för bekräftelsebrev som verifierar innehållet i muntligen eller elektroniskt ingångna avtal.
Ett avtal om löpande räkning är inte giltigt om det inte har ingåtts skriftligen. Eftersom de fordringar och skulder som förs in på kontot utgör en odelbar helhet, anses ingen av parterna vara borgenär eller gäldenär innan kontot avslutas. Vid avräkningsperiodens slut stängs kontot och saldot fastställs. Om ingen avräkningsperiod har avtalats anses den sista dagen i varje kalenderår vara avslutningsdagen. Den part som tar emot ett utdrag som visar saldot anses ha godkänt saldot om denne inte invänder inom en månad från mottagandet genom notarie, rekommenderat brev, telegram eller en skrivelse som innehåller en kvalificerad elektronisk signatur. Som framgår föreskriver lagen här, till skillnad från vid invändning mot en faktura, en särskild form. Talan som rör avvecklingen av den löpande räkningen, det godkända saldot eller det saldo som fastställts genom domstolsavgörande, räntefordringar, fel och misstag i kontot, poster som borde ha hållits utanför kontot eller som felaktigt har förts in på kontot samt upprepade bokföringsposter preskriberas fem år efter det att avtalet om löpande räkning har upphört. Det finns också en särskild reglering av ränta: på belopp som förs in i fordringskolumnen löper ränta från den dag då de bokfördes, och på saldot från den dag då det fastställdes och bokfördes. En tillämpning som kan leda till sammansatt ränta på saldot får inte ske, och ett avtal i strid med detta får inte ingås. Parterna kan däremot genom avtal bestämma att ränta ska läggas till kapitalbeloppet, under förutsättning att detta inte sker oftare än var tredje månad, samt fastställa avräkningsperioder och ränte- och provisionsbelopp.
Varje näringsidkare är skyldig att i klassificerad form bevara sina handelsböcker, inventarieförteckningar, ingångs- och delårsbalansräkningar, finansiella rapporter, årsredovisningar, mottagna affärsbrev, kopior av sända affärsbrev och de handlingar som ligger till grund för bokföringen. Dessa handlingar ska bevaras i tio år, och fristen börjar löpa vid utgången av det kalenderår då den relevanta anteckningen gjordes, rapporten upprättades eller korrespondensen ägde rum. Med affärsbrev avses all korrespondens som rör en kommersiell angelägenhet. Handlingar, med undantag för ingångs- och delårsbalansräkningar samt finansiella rapporter, får bevaras på bild- eller databärare under förutsättning att deras innehåll överensstämmer och att uppgifterna när som helst kan göras tillgängliga under bevarandetiden. Om böcker och handlingar går förlorade till följd av en katastrof eller stöld under den lagstadgade bevarandetiden, kan man inom trettio dagar från det att förlusten blev känd begära att den behöriga domstolen på den plats där verksamheten är belägen utfärdar ett dokument om förlusten.
Tvister inom bolag och företag
Tvister mellan bolagsdelägare rör främst överlåtelse av andelar, vinstutdelning, giltigheten av bolagsstämmobeslut, rätten till information och granskning samt utträde ur och uteslutning från bolaget och bolagets upplösning.
Talan om ogiltigförklaring av bolagsstämmobeslut som strider mot lag, bolagsordning eller god sed ska väckas inom tre månader från beslutets datum vid handelsdomstolen i första instans på den ort där bolaget har sitt säte. Denna frist betecknas i lagen som en preklusionsfrist. Talan får väckas av delägare som var närvarande vid stämman, röstade emot beslutet och lät anteckna sin avvikande mening i protokollet. Delägare som gör gällande att beslutet påverkats av brister, såsom att kallelse inte skett i behörig ordning, att dagordningen inte tillkännagivits på föreskrivet sätt, att obehöriga personer deltagit i stämman och röstat eller att rätten att delta och rösta otillbörligen förhindrats, får dock väcka talan oavsett om de var närvarande vid stämman och oavsett om de röstade emot. Styrelsen samt styrelseledamöter vars personliga ansvar skulle kunna aktualiseras genom verkställigheten av beslutet kan också vara kärande.
När det gäller beslut som upphäver eller inskränker delägarens icke-frånvändbara rättigheter, som inskränker rätten till information och granskning utöver vad lagen tillåter, som rubbar bolagets grundstruktur eller som strider mot bestämmelserna om kapitalskydd, aktualiseras dock nullitet; nullitetsgrunderna enligt lagen är inte uttömmande och någon preklusionsfrist föreskrivs inte för sådana talan. Det bör också beaktas att domstolen på bolagets begäran kan kräva säkerhet av kärandena och att kärandena i en ogiltighetstalan eller nullitetstalan som väckts i ond tro kan hållas ansvariga för bolagets skada.
Omsättningshandlingar och kommersiella tvister
De krav som en växel, ett löpande skuldebrev och en check måste uppfylla anges uttömmande i lagen, och en handling som saknar något av dessa krav anses, med undantag för de fall som anges i lagen, inte vara en växel, ett löpande skuldebrev eller en check. Lagen kompletterar dock vissa brister genom en lagstadgad presumtion: en handling utan angiven förfallodag anses betalbar vid uppvisande, och en handling utan angiven utfärdandeort anses vara utfärdad på den ort som anges bredvid utfärdarens namn. Att checkar som tryckts av utländska banker saknar serienummer eller QR-kod påverkar inte heller handlingens giltighet. Med andra ord innebär inte varje brist att handlingen förlorar sin egenskap av växel, löpande skuldebrev eller check.
Om handlingen inte har egenskapen av ett negotiabelt instrument kan det särskilda utmätningsförfarandet för negotiabla instrument inte användas. Utsökningsdomstolen kan ex officio beakta denna omständighet och upphäva förfarandet. Fordringen får då göras gällande enligt de allmänna bestämmelserna. Om handlingens underskrift har erkänts eller handlingen innehåller en skuldbekräftelse som har bestyrkts av notarius publicus, kan den utgöra grund för det allmänna utmätningsförfarandet. Den fördel som går förlorad är dock inte själva utmätningsförfarandet, utan den begränsning av invändningar som är särskild för växelrätten: enligt doktrin och praxis anses invändningar som härrör från det underliggande rättsförhållandet kunna göras gällande när handlingen förlorar sin egenskap av negotiabelt instrument.
Lagen innehåller en särskild regel om ett blancodokument: om en handling som inte var fullständigt ifylld när den sattes i omlopp fylls i i strid med överenskommelsen, kan utfärdaren inte göra denna invändning gällande mot en innehavare i god tro. Samma regel gäller för löpande skuldebrev. Därför är det viktigt att en undertecknad handling fylls i fullständigt.
Fordringar som grundar sig på värdepapper omfattas av kortare preskriptionstider än de allmänna bestämmelserna; preskriptionstiden varierar beroende på värdepapperets typ, vilken gäldenär kravet riktas mot samt kravets karaktär. En jämförande tabell över dessa tider finns i avsnittet med vanliga frågor.
Kommersiella tvistemål handläggs, oavsett tvisteföremålets värde, vid asliye ticaret mahkemesi, och reglerna om domstolens behörighet är tvingande och hänför sig till allmän ordning. Huruvida ett mål ska anses vara av kommersiell karaktär avgörs utifrån två kriterier: dels mål som härrör från förhållanden som rör båda parternas kommersiella verksamhet, dels – oberoende av om parterna är köpmän eller inte – mål som härrör från de förhållanden som anges i lagen och i den lagstiftning som lagen hänvisar till. Lagen gör ett undantag för den andra gruppen: mål som härrör från betalningsuppdrag, deposition eller rättigheter till litterära och konstnärliga verk och som inte berör någon kommersiell verksamhet är inte kommersiella tvistemål. I domkretsar där det inte finns någon asliye ticaret mahkemesi medför det inte, i ett kommersiellt tvistemål, att domstolen ska meddela ett beslut om bristande behörighet enbart av det skälet att en invändning om domstolens behörighet inte har framställts; asliye hukuk mahkemesi ska fortsätta handläggningen av målet. Vid asliye ticaret mahkemesi handläggs vissa mål och ärenden av en sammansättning bestående av en ordförande och två ledamöter. Tvister som överstiger det penningbelopp som anges i lagen omfattas av detta; bland de mål och ärenden som oavsett tvisteföremålets värde ska handläggas av sammansättningen finns konkurs, upphävande och avslutande av konkurs, ackord och rekonstruktion; mål enligt bolags- och kooperativrätten om ogiltigförklaring och nullitet av bolagsstämmobeslut, ansvarsmål mot lednings- och tillsynsorgan, mål om entledigande av organ och förordnande av tillfälliga organ, samt mål om upplösning, likvidation och avveckling; invändningar avseende skiljeklausuler, val och jäv av skiljemän samt mål om erkännande och verkställighet av utländska skiljedomar. Tvister som inte omfattas av de mål och ärenden som anges i lagen handläggs av en av domstolens domare. Detta penningbelopp höjs i början av varje kalenderår enligt omvärderingssatsen.
Processen steg för steg
Hur fortskrider processen i en kommersiell tvist?
Fastställande av förhållandets natur
Det första steget är att fastställa huruvida tvisten är av kommersiell karaktär. Denna bedömning påverkar inte bara vilken domstol som är behörig utan även den tillämpliga räntesatsen, formen för underrättelsen, reklamationsfristerna samt huruvida medling utgör ett processuellt villkor för att väcka talan.
I detta skede granskas avtalstexten, fakturorna, uppgifterna i de kommersiella bokföringsböckerna, kontoutdragen för löpande räkning, handelsregisteruppgifterna samt eventuell korrespondens tillsammans. Det bedöms särskilt huruvida parterna är näringsidkare i egenskap av tacir och om rättsförhållandet anses vara kommersiellt för båda parter.
I kommersiella angelägenheter fastställs räntesatsen fritt; om ingen räntesats har avtalats i avtalet tillämpas lagstadgad ränta. Den lagstadgade räntan beräknas på åttio procent av diskontot som Centralbanken tillämpade för kortfristiga kredittransaktioner den 31 december föregående år; om denna räntesats den 30 juni skiljer sig med fem procentenheter eller mer från den räntesats som tillämpades den 31 december föregående år, gäller under årets andra hälft åttio procent av den räntesats som fastställdes den 30 juni. Vad gäller dröjsmålsränta, om Centralbankens räntesats för kortfristiga förskott den 31 december föregående år överstiger detta belopp, kan dröjsmålsränta i kommersiella angelägenheter krävas enligt denna räntesats även utan avtal; om dröjsmålsränta inte har avtalats och den avtalsenliga räntan överstiger detta belopp, får dröjsmålsräntan inte understiga den avtalsenliga räntan. Om inte annat avtalats, börjar ränta på en kommersiell skuld löpa från förfallodagens utgång, och om ingen bestämd förfallodag finns, från dagen för underrättelsen. Ränta på ränta, det vill säga att räntan läggs till kapitalbeloppet och att ränta därefter beräknas på det sammanlagda beloppet, kan endast avtalas för löpande räkningar och i låneavtal som utgör kommersiella rättshandlingar för båda parter, för perioder om minst tre månader, och denna bestämmelse gäller inte avtalsparter som inte är näringsidkare i egenskap av tacir; ränta som tas ut i strid med dessa begränsningar eller bestämmelserna om konsumentskydd är utan rättsverkan. Eftersom räntesatserna kan ändras under året måste beräkningen göras med aktuella räntesatser.
Formell underrättelse och medling
I kommersiella relationer måste en underrättelse om att en part är i dröjsmål, om hävning av avtalet eller om frånträdande av avtalet lämnas i någon av de former som anges i lagen. Eftersom rättsverkan av en underrättelse som inte uppfyller formkraven är omtvistad, är det viktigt att dokumentera genom vilken kanal underrättelsen skickades och att den mottogs.
I vissa kommersiella tvistemål är det en processförutsättning att medling har inletts. Denna förutsättning gäller för fordringsmål, skadeståndsmål, mål om upphävande av invändning, negativa fastställelsetalan och återbetalningstalan som avser ett penningbelopp; en talan som väcks utan att förutsättningen är uppfylld avvisas på grund av bristande processförutsättning. Kommersiella tvistemål som inte omfattas av de fem uppräknade måltyperna — till exempel mål om ogiltigförklaring av bolagsstämmobeslut eller mål om upplösning — samt yrkanden som inte avser ett penningbelopp omfattas inte av denna skyldighet. Om parterna har ingått ett skiljeavtal tillämpas inte heller bestämmelserna om medling som processförutsättning. När det gäller interimistiska rättsskyddsåtgärder, såsom kvarstad och andra interimistiska åtgärder, behöver medlingsförfarandet inte inväntas; efter att sådana beslut har meddelats löper frister för att väcka talan inte under medlingstiden. I kommersiella tvister slutför medlaren förfarandet inom sex veckor från det att medlaren utsetts, med möjlighet att i undantagsfall förlänga tiden med högst två veckor.
Om en överenskommelse nås blir överenskommelsehandlingen en handling med verkan som en verkställbar dom på ett av två sätt. Det första är att inhämta ett verkställbarhetsintyg från domstolen. Det andra är att handlingen undertecknas gemensamt, utom i de fall där lag kräver att ett intyg inhämtas; i kommersiella tvister ger en gemensam underskrift av parternas advokater och medlaren handlingen verkan som en verkställbar dom utan att något intyg krävs. Eftersom en ny talan inte kan väckas beträffande de frågor som parterna har kommit överens om, bör det före undertecknandet bedömas vilka poster handlingen omfattar.
Rättegångs- eller utsökningsförfarandet
Beroende på vilken handling fordran grundar sig på väljs antingen utsökningsförfarande eller rättegång. Om det finns en växel eller annan handling som omfattas av reglerna om växelbaserad utsökning, används det särskilda utsökningsförfarandet för sådan handling; om det finns en domstolsdom eller en handling med verkan som en dom, används utsökning på grundval av en exekutionstitel; om inget av detta finns, blir det allmänna utmätningsförfarandet aktuellt.
Vid penningfordringar kan borgenären, om fordran inte är säkerställd genom panträtt och förfallen till betalning, begära kvarstad (ihtiyati haciz) på gäldenärens tillgångar; borgenären behöver då inte särskilt påvisa någon fara. För icke förfallna skulder kan kvarstad endast begäras i de fall som anges i lagen — nämligen om gäldenären saknar hemvist eller om det föreligger undanskaffande av egendom, flykt eller bedrägliga transaktioner. En borgenär som har erhållit ett beslut om kvarstad måste begära verkställighet inom tio dagar från beslutsdatumet och inom sju dagar från kvarstadens verkställighet inge en ansökan om utsökning eller väcka talan. När det gäller en egendom eller rättighet som är föremål för tvist kan ett interimistiskt förordnande (ihtiyati tedbir) begäras om det finns anledning att befara att rätten till följd av en förändring av det rådande tillståndet blir svår eller omöjlig att göra gällande, eller att en olägenhet uppstår på grund av dröjsmål; den som ansöker måste göra sannolikt att han eller hon har rätt i saken. Om förordnandet har meddelats före talans väckande ska huvudtalan väckas inom två veckor från den dag då verkställighet av åtgärden begärdes.
I handelstvister är handelsböcker, fakturor och affärskorrespondens bevismedel som används, och lagen gör deras bevisvärde beroende av vissa villkor. För att handelsböckerna ska kunna godtas som bevis krävs att de enligt lag har förts fullständigt och i behörig ordning, att öppnings- och avslutningspåteckningar har gjorts och att uppgifterna i dem bekräftar varandra. Även om dessa villkor är uppfyllda krävs det dessutom, för att handelsböckerna ska utgöra bevis till förmån för innehavaren och dennes rättsinnehavare, att anteckningarna i motpartens handelsböcker, som har förts enligt samma villkor, inte strider mot dessa, att motparten inte företer sina handelsböcker eller att motsatsen till anteckningarna i handelsböckerna inte har styrkts genom en handling eller annan fullständig bevisning. Om motpartens handelsböcker, som har förts enligt samma villkor, däremot inte innehåller någon anteckning i den aktuella frågan, kan handelsböckerna inte användas till förmån för innehavaren; uppgifter som talar för respektive emot innehavaren kan inte heller skiljas åt. Handelsböcker som saknar öppnings- eller avslutningspåteckning eller vars uppgifter inte bekräftar varandra utgör däremot bevis till nackdel för innehavaren.
Beslut, rättsmedel och verkställighet
Fristen för att överklaga första instansens avgöranden genom istinaf är som regel två veckor och börjar löpa när avgörandet har delgetts på föreskrivet sätt; särskilda lagbestämmelser om överklagandefristen gäller utan hinder av detta; fristen för att överklaga regionala appellationsdomstolens (bölge adliye mahkemesi) avgöranden genom temyiz är också två veckor från delgivningen. För såväl istinaf som temyiz gäller dessutom beloppsgränser: de belopp som anges i lagen höjs med omvärderingssatsen från början av varje kalenderår och vid tillämpningen av dessa gränser beaktas beloppet vid tidpunkten då talan väcktes. Mot avgöranden i mål om ideellt skadestånd kan istinaf dock anföras oavsett belopp eller värde. När den regionala appellationsdomstolen helt eller delvis bifaller istinaf och på nytt avgör saken i sak, regleras möjligheten att överklaga genom temyiz av en särskild bestämmelse till följd av ändringen år 2026; i sådana fall krävs att den bifallna eller avslagna delen av avgörandet överstiger gränsen för när ett istinaf-avgörande blir slutligt, med förbehåll för de undantag som föreskrivs i lag.
Vid verkställigheten av avgörandet sker indrivning, utmätning och försäljning enligt reglerna om utsökningsrätt. Om motparten är ett bolag påverkar bolagets ekonomiska ställning, huruvida bolaget är under likvidation samt om bolaget är överskuldsatt direkt möjligheten till indrivning.
Ansvar beror på bolagsform
Bolagstyper och ansvar
Anonim şirket
Ett anonim şirket ansvarar för sina skulder endast med sin förmögenhet; aktieägarna ansvarar endast för de kapitalinsatser som de har tecknat sig för och gentemot bolaget. Denna sista formulering är avgörande: aktieägarens ansvar riktar sig mot bolaget, och bolagets borgenärer kan inte vända sig direkt till aktieägaren.
Utöver de undantag som föreskrivs i lag får aktieägaren genom bolagsordningen inte åläggas andra förpliktelser än att betala aktiens värde eller den överkurs som överstiger aktiens nominella värde. Om aktieöverlåtelser är beroende av bolagets godkännande får bolagsordningen föreskriva accessoriska skyldigheter som återkommer vid vissa tidpunkter och vars föremål inte är pengar.
Denna regel om begränsat ansvar gäller för privaträttsliga skulder. Offentligrättsliga fordringar samt styrelseledamöternas ansvar omfattas av separata regelverk och behandlas nedan. Bland styrelsens uppgifter som inte kan delegeras eller avstås från ingår skyldigheten att underrätta domstolen vid överskuldsättning.
Limited Şirket
Ett Limited Şirket ansvarar också för sina skulder och förpliktelser endast med sin förmögenhet. Delägarna ansvarar inte för bolagets skulder utan är endast skyldiga att betala de kapitalandelar som de har tecknat samt att fullgöra de tilläggsbetalnings- och accessoriska skyldigheter som anges i bolagsavtalet. Lagen räknar upp dessa två skyldigheter i samma mening; tilläggsbetalning utgör inte ett undantag utan är en del av delägarens förpliktelser.
Ytterligare betalningsskyldighet kan i bolagsordningen föreskrivas som ett bestämt belopp baserat på andelen av aktiekapitalet, och detta belopp får inte överstiga två gånger det nominella värdet av denna kapitalandel. Skyldigheten kan endast göras gällande om summan av aktiekapitalet och de lagstadgade reservfonderna inte täcker förlusten, om bolaget inte utan dessa medel kan fortsätta sin verksamhet på ett tillfredsställande sätt, eller om en situation som enligt bolagsordningen ger upphov till ett behov av eget kapital har inträffat; skyldigheten förfaller till betalning när konkursförfarandet inleds. Om bolaget försätts i konkurs inom två år från det att utträdet registrerades, kan även en tidigare delägare åläggas att fullgöra ytterligare betalningsskyldighet. Bolagsstämmobeslut som inför eller ökar befintliga skyldigheter avseende ytterligare betalningar eller sidoprestationer kan endast fattas med samtliga berörda delägares samtycke.
Vad gäller offentligrättsliga fordringar är ställningen för en delägare i ett bolag med begränsat ansvar reglerad annorlunda än ställningen för en aktieägare i ett aktiebolag; denna skillnad behandlas särskilt nedan.
Fysisk person som är näringsidkare
En fysisk person som driver en kommersiell rörelse i eget namn är köpman och kan försättas i konkurs för alla sina skulder. Eftersom rörelsen saknar juridisk personlighet ansvarar köpmannen för rörelsens skulder med sin personliga förmögenhet.
Att anses vara köpman är inte begränsat till att faktiskt driva rörelsen: den som har grundat och öppnat en kommersiell rörelse och har tillkännagett detta eller låtit registrera den i handelsregistret anses vara köpman även om verksamheten ännu inte faktiskt har inletts. Även den som driver en kommersiell rörelse i strid med ett förbud som följer av lag eller domstolsavgörande, eller utan erforderligt tillstånd, anses vara köpman. Stiftelser och föreningar som driver en kommersiell rörelse för att uppnå sitt ändamål anses också vara köpmän. Däremot anses föreningar som verkar för allmännyttiga ändamål och stiftelser som använder mer än hälften av sina inkomster för uppgifter av offentlig karaktär inte vara köpmän, även om de driver en kommersiell rörelse.
För en köpman som har upphört med sin handel upphör inte möjligheten att inleda ett konkursförfarande omedelbart; inom ett år från kungörelsen kan ett konkursförfarande inledas mot denne.
Handelsbolag och kommanditbolag
I ett handelsbolag ansvarar bolagsmännen solidariskt och med hela sin förmögenhet för bolagets skulder och åtaganden; en person som inträder i bolaget ansvarar på samma sätt tillsammans med övriga bolagsmän för dessa skulder, även om de har uppkommit före inträdesdagen, och avtalsvillkor som strider mot dessa regler gäller inte gentemot tredje man.
Ansvaret är emellertid subsidiärt: för bolagets skulder och åtaganden ansvarar i första hand bolaget; för att talan ska kunna väckas mot en bolagsman eller verkställighet kunna ske krävs att verkställighetsförfarandet mot bolaget har visat sig resultatlöst eller att bolaget har upphört av någon anledning. En dom som endast meddelats mot bolaget kan inte heller verkställas mot bolagsmännen innan dessa förutsättningar är uppfyllda.
I ett kommanditbolag är en eller flera av bolagsmännens ansvar inte begränsat (komplementärer), medan de övrigas ansvar är begränsat till ett bestämt kapital (kommanditdelägare); komplementärerna måste vara fysiska personer, juridiska personer kan endast vara kommanditdelägare. En kommanditdelägare ansvarar upp till det belopp av den tecknade kapitalinsatsen som ännu inte har betalats, och bolagets borgenärer kan inte vända sig till kommanditdelägaren förrän bolaget har upphört eller verkställighetsförfarandet har visat sig resultatlöst. Det finns lagstadgade undantag från denna begränsning: en kommanditdelägare vars namn ingår i bolagets firma, samt en kommanditdelägare som utan att uttryckligen ange att denne agerar som kommersiell representant (ticari mümessil) eller kommersiellt ombud (ticari vekil) företar transaktioner i bolagets namn, anses ansvara gentemot tredje man som en komplementär.
Vid ett handelsbolags konkurs får bolagets borgenärer betalt ur bolagets tillgångar innan delägarnas personliga borgenärer får göra anspråk på dessa tillgångar. Om en delägare försätts i konkurs utan att bolaget försätts i konkurs, ska bolagets borgenärer få sina fordringar upptagna till fullt belopp i delägarens konkursbo.
Beträffande bolagsförhållandet
Delägarrelationer, förvaltning och strukturella förändringar
Delägarskap i ett bolag medför inte enbart en skyldighet att tillskjuta kapital; det innefattar även lagstadgade rättigheter, varav vissa är tidsbegränsade, samt skyldigheter som ska fullgöras. Om dessa rättigheter inte utövas i rätt tid begränsas möjligheten att senare göra gällande anspråk avsevärt.
När det gäller rätten till information och insyn har lagen reglerat aktieägaren och styrelseledamoten separat. Enligt aktieägarens rätt ska de finansiella rapporterna, styrelsens årliga verksamhetsberättelse, revisionsrapporterna och vinstutdelningsförslaget hållas tillgängliga för aktieägarnas granskning på bolagets säte och filialer minst femton dagar före bolagsstämman; aktieägaren kan på bolagsstämman begära information från styrelsen om bolagets angelägenheter och från revisorerna om hur revisionen utförts och dess resultat. Information får vägras endast med motiveringen att bolagshemligheter skulle röjas eller att andra bolagsintressen som bör skyddas skulle kunna äventyras. Denna rätt kan inte upphävas eller begränsas genom bolagsordningen eller genom beslut av något av bolagets organ; en aktieägare vars begäran lämnats obesvarad eller orättmätigt avslagits kan inom tio dagar efter avslaget ansöka hos asliye ticaret mahkemesi. I limited şirket regleras delägarens rätt till information och insyn i en separat artikel.
Styrelseledamotens rätt till information och granskning regleras i en separat bestämmelse: varje ledamot får begära information om och ställa frågor avseende bolagets samtliga angelägenheter och transaktioner samt utföra granskning, och dessa rättigheter får inte inskränkas eller upphävas. Genom meningar som lades till i samma paragrafs sista stycke år 2024 har förfarandet för kallelse till styrelsemöte omreglerats: på skriftlig begäran av majoriteten av ledamöterna är ordföranden skyldig att kalla till ett styrelsemöte som ska hållas senast trettio dagar från det att begäran nådde ordföranden. Om kallelse inte sker inom denna frist, eller om ordföranden eller vice ordföranden inte kan nås, får de som framställt begäran utfärda kallelsen direkt.
Styrelsens interna arbetsfördelning regleras i en separat bestämmelse; styrelsen väljer bland sina ledamöter en ordförande och, för de fall denne är förhindrad, minst en vice ordförande. Genom en ändring av denna bestämmelse år 2024 togs uttrycket ”varje år” bort, varigenom kravet på att ordföranden och vice ordföranden ska omväljas varje år upphörde. Styrelsens beslutsförhet och majoritetskrav regleras i en annan bestämmelse: om inte bolagsordningen innehåller strängare krav är styrelsen beslutför när mer än hälften av det totala antalet ledamöter är närvarande, och beslut fattas med enkel majoritet av de närvarande ledamöterna.
Överlåtelse av andelar är underkastad olika villkor beroende på bolagsform. I anonim şirket kan registrerade aktier, om inte annat föreskrivs i lag eller bolagsordningen, överlåtas utan begränsning; bolagsordningen kan göra överlåtelsen beroende av bolagets samtycke, och inte fullt betalda registrerade aktier kan enligt lag överlåtas endast med bolagets samtycke. Så länge samtycke inte lämnats kvarstår äganderätten till aktierna och alla rättigheter knutna till dem hos överlåtaren; om bolaget inte avslår en begäran om samtycke inom tre månader från den dag begäran togs emot, eller om avslaget är orättmätigt, anses samtycke ha lämnats. I limited şirket ska överlåtelsen av en andel av baskapitalet och rättshandlingar som ger upphov till överlåtelseskyldighet upprättas skriftligen och parternas underskrifter bekräftas av notarius publicus; om inte annat föreskrivs i bolagsavtalet är samtycke från delägarnas bolagsstämma en förutsättning för överlåtelsen, och överlåtelsen blir giltig genom detta samtycke. Om inte annat regleras i bolagsavtalet kan bolagsstämman avslå samtycke utan att ange skäl; om den inte avslår inom tre månader från ansökan anses den ha lämnat samtycke. Om överlåtelse förbjudits eller samtycke avslagits är delägarens rätt att med sakligt skäl utträda ur bolaget förbehållen. För registrering av andelsövergångar ansöker bolagsledningen hos handelsregistret; om ansökan inte görs inom trettio dagar kan den utträdande delägaren själv ansöka hos registret om att få sitt namn struket.
I ett bolag med begränsat ansvar kan bolagsavtalet ge delägarna rätt att utträda; därutöver kan varje delägare väcka talan om att få utträda ur bolaget när det finns berättigade skäl. När en delägare begär utträde kan övriga delägare ansluta sig till utträdet inom en månad från det att underrättelsen nått dem. När det gäller uteslutning kan bolagsavtalet ange grunder för att en delägare ska kunna uteslutas genom bolagsstämmobeslut, och delägaren kan väcka talan om ogiltigförklaring inom tre månader från det att beslutet om uteslutning delgivits honom eller henne genom notarius publicus. Det är också möjligt att på bolagets begäran få en delägare utesluten genom domstolsbeslut på grund av berättigade skäl. Genom Turkiets författningsdomstols beslut av den 25/12/2025 upphävdes, i fråga om bolag med två delägare, bestämmelser som ansåg att det var en icke överlåtbar befogenhet för bolagsstämman att ansöka hos domstol om uteslutning av en delägare på grund av berättigade skäl och som gjorde detta beslut beroende av kvalificerad majoritet; därför måste den aktuella lagtexten särskilt kontrolleras med avseende på det förfarande som ska följas i bolag med två delägare. Lagen föreskriver ingen särskild frist för talan om utträde eller uteslutning på grund av berättigade skäl. Den avgående delägaren har rätt att kräva ett utträdesvederlag som motsvarar det verkliga värdet av hans eller hennes andel av det nominella kapitalet; detta vederlag förfaller till betalning när bolaget förfogar över en användbar egenkapitalpost, när andelarna är överlåtbara eller när det nominella kapitalet har minskats, och den obetalda delen utgör en fordran mot bolaget som är efterställd alla borgenärers fordringar.
Lagen ger aktieägare som representerar en viss andel av kapitalet minoritetsrättigheter. Rätten att begära att bolagsstämman sammankallas och att ärenden tas upp på dagordningen tillkommer aktieägare som innehar minst en tiondel av kapitalet, i publika aktiebolag en tjugondel; begäran framställs genom notarius publicus och om styrelsen godtar begäran ska bolagsstämman sammankallas så att den äger rum senast inom fyrtiofem dagar. Om begäran avslås eller om inget positivt svar ges inom sju arbetsdagar kan samma aktieägare ansöka hos handelsdomstolen i första instans, och domstolens beslut är slutgiltigt. Rätten att begära att behandlingen av de finansiella rapporterna skjuts upp en månad har också beviljats aktieägare med samma andelar. När det gäller särskild granskning finns det två steg: varje aktieägare som tidigare har utövat sin rätt till information eller granskning kan begära vid bolagsstämman, även om ärendet inte står på dagordningen, att specifika händelser klarläggs genom en särskild granskning; om bolagsstämman avslår begäran kan aktieägare med ovannämnda andelar eller aktieägare vars sammanlagda nominella värde av aktierna uppgår till minst en miljon turkiska lira inom tre månader begära hos domstolen att en särskild revisor utses. När det gäller rätten att sammankalla bolagsstämman och ta upp ärenden på dagordningen kan denna andel sänkas genom bolagsordningen till förmån för aktieägare med ett mindre antal aktier. Dessutom kan aktieägare med samma andelar, när det finns berättigade skäl, väcka talan om bolagets upplösning; domstolen kan i stället för upplösning besluta att de kärande aktieägarnas aktier löses in till verkligt värde och att de utesluts ur bolaget, eller fatta något annat beslut som är lämpligt med hänsyn till omständigheterna.
Styrelseledamöter och tredje personer med ledningsuppgifter är skyldiga att utföra sina uppgifter med den omsorg som en aktsam ledare skulle iaktta och att tillvarata bolagets intressen i enlighet med god sed. Stiftare, styrelseledamöter, ledamöter i ledningen och likvidatorer är, om de genom vållande åsidosätter sina skyldigheter enligt lag och bolagsordning, ansvariga för den skada de orsakar bolaget, aktieägarna och bolagets borgenärer. Aktieägarna kan dock endast kräva att skadeståndet betalas till bolaget, och bolagets borgenärer kan framställa detta krav endast om bolaget försätts i konkurs. Bevisbördan för vållande åligger käranden. I lagens ursprungliga lydelse stod det att de ansvariga skulle hållas ansvariga ”såvida de inte bevisade att de saknade vållande”; denna formulering togs bort ur texten genom en ändring som gjordes 2012 och genom samma ändring infördes villkoret att skyldigheten skulle ha åsidosatts genom vållande. Ingen kan hållas ansvarig för överträdelser av lag eller bolagsordning eller för oegentligheter som ligger utanför hans eller hennes kontroll, och denna ansvarsfrihet kan inte undanröjas med hänvisning till tillsyns- och omsorgsplikten. Organ som med stöd av lag överlåter en uppgift eller befogenhet är inte ansvariga för den som uppgiften eller befogenheten överlåtits till och dennes handlingar eller beslut, utom om det bevisas att de inte har iakttagit rimlig omsorg vid valet av denne. Skadeståndsanspråk preskriberas två år efter den dag då käranden fick kännedom om skadan och den ansvarige och under alla omständigheter fem år efter den dag då den skadegörande handlingen ägde rum. Om handlingen är straffbelagd och enligt den turkiska strafflagen omfattas av en längre åtalspreskriptionstid, ska den tiden även tillämpas på skadeståndstalan. I ett bolag med begränsat ansvar är verkställande direktörer och personer med ledningsuppgifter skyldiga att utföra sina uppgifter med all erforderlig omsorg; att anmäla till domstolen att bolaget är överskuldsatt är en uppgift som inte kan överlåtas av verkställande direktörerna, och bestämmelserna om aktiebolag tillämpas i fråga om ansvar.
När det gäller offentligrättsliga fordringar är delägarens och ledningens ställning reglerad på ett annat sätt än när det gäller privaträttsliga skulder. Delägare i bolag med begränsat ansvar är direkt ansvariga, i förhållande till sina kapitalandelar, för offentligrättsliga fordringar som inte helt eller delvis kan drivas in från bolaget eller som det står klart inte kan drivas in, och de kan bli föremål för indrivning enligt bestämmelserna i denna lag; om delägaren överlåter sin kapitalandel blir överlåtaren och förvärvaren solidariskt ansvariga för offentligrättsliga fordringar som hänför sig till tiden före överlåtelsen. För aktieägare i ett aktiebolag finns ingen bestämmelse av detta slag; det är här regleringen skiljer sig åt. De legala företrädarnas ansvar gör däremot ingen åtskillnad mellan olika bolagstyper: offentligrättsliga fordringar som inte helt eller delvis kan drivas in från en juridisk persons tillgångar, eller som det står klart inte kan drivas in, ska drivas in ur de legala företrädarnas personliga tillgångar. Att den juridiska personen har trätt i likvidation eller har likviderats undanröjer inte den legala företrädarens ansvar för perioder före tidpunkten för likvidationens början. Den företrädare som har betalat kan rikta regresskrav mot den ursprungliga offentligrättsliga gäldenären. När det gäller skatteskulder tillämpas dessutom bestämmelserna i skatteförfarandelagen.
Försämringen av bolagets finansiella ställning har reglerats stegvis. Om det av den senaste årsbalansräkningen framgår att summan av aktiekapitalet och de lagstadgade reservfonderna till hälften inte täcks på grund av förlust, ska styrelsen omedelbart kalla till bolagsstämma och lägga fram de förbättringsåtgärder som den finner lämpliga. Om denna summa uppgår till två tredjedelar, ska bolaget upplösas automatiskt om inte den omedelbart sammankallade bolagsstämman beslutar att nöja sig med en tredjedel av aktiekapitalet eller att fullfölja aktiekapitalet. I detta skede har tillämpningens ramverk detaljerats genom den aktuella föreskriften, och föreskriften lägger till ett tredje alternativ till de två alternativen i lagtexten: bolagsstämman kan besluta om något av alternativen kapitalnedsättning, fullföljande av aktiekapitalet eller kapitalhöjning; vid kapitalnedsättning får aktiekapitalet sättas ned till minimikapitalbeloppet, under förutsättning att minst hälften av summan av aktiekapitalet och de lagstadgade reservfonderna behålls i det egna kapitalet. Om inte någon av dessa åtgärder beslutas, upplöses bolaget automatiskt och likvidationen genomförs enligt allmänna bestämmelser.
Överskuldsättning är ett tillstånd där bolagets tillgångar inte kan täcka dess skulder. Om det finns tecken som ger anledning till tvivel, ska styrelsen upprätta en mellanbalansräkning som visar tillgångarna både enligt antagandet om fortsatt drift och till troliga försäljningspriser; om det visar sig att tillgångarna inte räcker för att täcka fordringarna, är styrelsen skyldig att anmäla detta till handelsdomstolen i första instans och ansöka om bolagets konkurs. Innan konkursbeslut meddelas ska dock, om borgenärer vars fordringar uppgår till ett belopp som täcker bolagets underskott och undanröjer överskuldsättningen skriftligen har accepterat att deras fordringar rangordnas efter alla andra borgenärers fordringar och om lämpligheten, äktheten och giltigheten av denna förklaring har bekräftats av av domstolen förordnade sakkunniga, konkursbeslut inte meddelas. Styrelsen eller någon borgenär kan, tillsammans med denna konkursansökan eller under konkursförfarandet, även ansöka om konkordato. Den aktuella föreskriften har fastställt att de bolag som omfattas av dessa bestämmelser är aktiebolag, privata aktiebolag och kommanditbolag med aktiekapital.
I denna beräkning finns ett undantag som i praktiken är avgörande: enligt den aktuella föreskriftens övergångsbestämmelse får, till och med den 1 januari 2027, hela valutakursförlusten som uppkommit till följd av ännu inte fullgjorda förpliktelser i utländsk valuta samt hälften av summan av de kostnader, avskrivningar och personalkostnader som härrör från leasingavtal och som uppkommit under åren 2020 och 2021 lämnas obeaktade vid beräkningar av kapitalförlust eller borca batıklık. Undantaget är inte obligatoriskt utan frivilligt; dessa belopp tas inte upp i de finansiella rapporterna utan redovisas som information i noter. För företag som har skuldsatt sig i utländsk valuta kan denna bestämmelse direkt påverka bedömningen av borca batıklık.
Det finns ytterligare en separat och tidsbegränsad skyldighet avseende aktiekapitalets belopp. Genom en övergångsbestämmelse som tillkom år 2024 föreskrivs att aktiebolag och privata aktiebolag vars aktiekapital understiger det lagstadgade minimibeloppet ska höja aktiekapitalet till dessa belopp senast den 31 december 2026; annars anses de vara upplösta. Vid bolagsstämmor som hålls för detta ändamål krävs ingen beslutförhet, beslut fattas med majoritet av de närvarande rösterna och rösträttsprivilegier får inte utövas mot dessa beslut. Det behöriga ministeriet har fått befogenhet att förlänga tiden med högst två gånger, varje gång med ett år.
Handelsföretags fusion, delning och ombildning regleras under en separat rubrik. Vid ombildning är bolaget som ombildas till den nya bolagsformen en fortsättning på det tidigare bolaget, och delägarnas andelar i bolaget samt deras rättigheter skyddas; vilka bolagsformer som kan ombildas till vilka anges uttömmande i lag. Vid fusion har delägarna i det överlåtande bolaget rätt att kräva andelar i det övertagande bolaget till ett värde som motsvarar deras befintliga andelar i bolaget och rättigheter; en utjämningsersättning får föreskrivas under förutsättning att den inte överstiger en tiondel av de tilldelade andelarnas verkliga värde. Om det övertagande bolaget innehar samtliga aktier med rösträtt i det överlåtande bolaget, eller innehar minst nittio procent av aktierna med rösträtt och de i lag angivna villkoren är uppfyllda, får fusionen genomföras enligt ett förenklat förfarande; i sådana fall behöver en fusionsrapport inte upprättas och fusionsavtalet behöver inte läggas fram för bolagsstämmans godkännande.
När det gäller skyddet för borgenärerna föreskriver lagen konkreta tidsfrister. Vid fusion ska det övertagande bolaget ställa säkerhet för borgenärernas fordringar om de framställer krav inom tre månader från det att fusionen blir rättsligt giltig; bolagen ska underrätta sina borgenärer om deras rättigheter genom kungörelser som publiceras tre gånger med sju dagars mellanrum i Türkiye Ticaret Sicili Gazetesi samt genom kungörelser på sina webbplatser. Delägarnas ansvar för det överlåtande bolagets skulder före fusionen består även efter fusionen, och sådana krav preskriberas tre år efter dagen för offentliggörandet av fusionsbeslutet. Vid delning kallas borgenärerna på samma sätt genom kungörelser, och fordringar för vilka krav framställs inom tre månader från dagen för kungörelsernas publicering ska säkerställas; om det bolag till vilket skulden har hänförts inte fullgör den, är övriga bolag som deltar i delningen subsidiärt solidariskt ansvariga. Talan om fastställande av ett utjämningsbelopp med påstående att bolagsandelarna inte har skyddats vederbörligen eller att avgångsvederlaget inte har fastställts på lämpligt sätt får väckas inom två månader från offentliggörandet av beslutet i Türkiye Ticaret Sicili Gazetesi; denna talan påverkar inte beslutets giltighet, och rättegångskostnaderna ska bäras av det övertagande bolaget. Delägare som inte har röstat för beslutet och låtit anteckna detta i protokollet får inom samma tvåmånadersfrist väcka talan om ogiltigförklaring; om det föreligger en brist i förfarandet ska domstolen ge parterna tid att avhjälpa den. Alla personer som på något sätt har deltagit i förfarandena är ansvariga gentemot bolagen, delägarna och borgenärerna för skada som de har orsakat genom eget vållande. Även fall där ett handelsföretag fusioneras med ett handelsbolag eller ombildas till ett handelsbolag samt där ett handelsbolag ombildas till ett handelsföretag regleras särskilt. I tillhörande kommuniké föreskrivs även att ett bolag med kapitalförlust eller som är på obestånd får fusioneras med ett bolag som har fritt förfogbart eget kapital till ett belopp som täcker den förlorade kapitalbasen.
Konkurrensens gränser
Otillbörlig konkurrens och handelsnamn
Lagen definierar syftet med bestämmelserna om illojal konkurrens som "säkerställande av sund och oförvanskad konkurrens till fromma för alla deltagare". Den föreskriver även en allmän förbudsregel: bedrägliga eller mot god affärssed stridande förfaranden och affärsmetoder som påverkar förhållandena mellan konkurrenter eller mellan leverantörer och kunder är otillbörliga och rättsstridiga. Denna reglering visar att det skyddade intresset inte är begränsat enbart till konkurrentens intresse.
Lagen räknar upp fallen av illojal konkurrens i sex punkter och på exemplifierande sätt; ordalydelsen anger att dessa är "huvudfallen av illojal konkurrens". Punkterna är: reklam och försäljningsmetoder som strider mot god affärssed samt andra rättsstridiga förfaranden — inklusive tolv undertyper såsom smutskastning, osanna eller vilseledande uppgifter om sig själv, åtgärder som leder till förväxling och rättsstridig jämförande reklam; att förmå någon att bryta mot eller säga upp ett avtal; otillåtet utnyttjande av andras arbetsresultat; rättsstridigt röjande av produktions- och affärshemligheter; underlåtenhet att följa arbetsvillkor; samt användning av avtalsvillkor som strider mot god affärssed. Eftersom uppräkningen är exemplifierande kan även ett förfarande som inte nämns i listan utgöra illojal konkurrens enligt den allmänna regeln.
Den andra punkten omfattar tre företeelser: att förmå kunder att handla i strid med sina befintliga avtal, att genom att bereda tredje mans arbetstagare eller ombud förmåner som de inte har rätt till förmå dem att handla i strid med sina förpliktelser, samt att förmå arbetstagare att röja sina arbetsgivares produktions- och affärshemligheter.
Den vars ekonomiska intressen skadas eller kan hotas av illojal konkurrens kan yrka fastställelse av huruvida förfarandet är otillbörligt, förbud mot den illojala konkurrensen, undanröjande av den materiella situation som följer av den illojala konkurrensen — inklusive förstöring av hjälpmedel och varor om det är oundgängligt för rättelse av osanna eller vilseledande uppgifter och för förhindrande av intrånget —, samt vid föreliggande av vållande ersättning för skada, och ersättning för ideell skada om de i lagen angivna förutsättningarna är uppfyllda. Talan om fastställelse, förbud och undanröjande av den materiella situationen kan väckas utan krav på vållande; skadestånd förutsätter vållande, och ersättning för ideell skada dessutom att personlighetsrätten har kränkts. Som skadestånd kan domstolen även ålägga svaranden att betala motsvarigheten till den vinst som denne kunnat förväntas uppnå genom den illojala konkurrensen.
Lagen föreskriver tre grupper när det gäller rätten att väcka talan. Kunder vars ekonomiska intressen har skadats kan också väcka samma talan, men kan inte yrka att fordon och varor ska förstöras. Handels- och industrikamrar, hantverkskamrar, börser samt andra yrkesmässiga och ekonomiska sammanslutningar som enligt sina stadgar har befogenhet att skydda sina medlemmars ekonomiska intressen, liksom ideella organisationer och offentligrättsliga institutioner som enligt sina stadgar skyddar konsumenternas ekonomiska intressen, kan väcka talan om fastställelse, förbud och undanröjande av det materiella tillståndet; de kan inte yrka skadestånd. Om den otillbörliga konkurrenshandlingen har begåtts av anställda eller arbetstagare under utförandet av deras arbete, kan dessa tre talan även väckas mot arbetsgivarna; i fråga om skadestånd tillämpas dock de allmänna bestämmelserna.
När det gäller talefristen föreskriver lagen två frister samtidigt: ett år från den dag då den part som har rätt att väcka talan fick kännedom om att rättigheten uppkom och under alla omständigheter tre år från den dag då den uppkom. Lagen betecknar dessa frister som preskription; fristen beaktas därför inte ex officio av domstolen, om inte svaranden åberopar den som invändning. Lagen föreskriver emellertid en viktig förlängning: om den otillbörliga konkurrenshandlingen samtidigt utgör en straffbar gärning enligt den turkiska strafflagen och omfattas av en längre åtalspreskriptionstid, gäller denna längre frist även för civilrättsliga talan. Det ska också beaktas att preskriptionstider som föreskrivs i lagar som innehåller handelsrättsliga bestämmelser inte kan ändras genom avtal, om inte lagen innehåller en bestämmelse om motsatsen.
Otillbörlig konkurrens medför inte endast civilrättsligt ansvar. Den som uppsåtligen begår någon av de otillbörliga konkurrenshandlingar som anges i lagen ska, om gärningen inte utgör ett annat brott som medför strängare straff, på angivelse av någon som har rätt att väcka civil talan dömas till fängelse i högst två år eller till böter. Om gärningen har begåtts i samband med en juridisk persons verksamhet, tillämpas straffbestämmelsen på medlemmarna eller delägarna i det organ som har handlat eller borde ha handlat för den juridiska personens räkning.
När det gäller företagsnamn föreskriver lagen ett särskilt skydd: rätten att använda ett företagsnamn som har registrerats och kungjorts i behörig ordning tillkommer endast innehavaren. Om namnet används av någon annan i strid med god affärssed, kan rättsinnehavaren yrka fastställelse av förhållandet, förbud mot användningen, ändring i enlighet med lagen av det otillbörligen använda namnet om det har registrerats, eller avförande ur registret, undanröjande av det materiella tillstånd som har uppkommit till följd av intrånget, vid behov förstöring av hjälpmedlen och de berörda varorna samt, om skada föreligger, med beaktande av skuldens grad, ekonomiskt och ideellt skadestånd. Som ekonomiskt skadestånd kan domstolen även döma ut ett belopp motsvarande den vinst som bedöms ha kunnat uppnås till följd av intrånget. Lagen knyter kravet på skuld endast till skadeståndet; i doktrinen anses att andra yrkanden än skadestånd kan framställas utan krav på skuld. Domstolen kan på begäran av den part som vunnit målet även besluta att domen ska offentliggöras i en tidning. Även verksamhetsnamn omfattas av samma skyddsbestämmelser, under förutsättning att de registreras.
Detta skydd avseende firmanamn är skilt från skyddet enligt varumärkeslagstiftningen, och de två skydden kan aktualiseras samtidigt i samma situation. Lagstiftningen om industriell äganderätt föreskriver att en varumärkesansökan som innehåller någon annans firmanamn ska avslås efter invändning från rättighetshavaren. Användning av ett kännetecken som firmanamn eller företagsnamn är däremot också en användning som innehavaren av ett registrerat varumärke kan förbjuda. Samma handling kan dessutom aktualisera bestämmelserna om otillbörlig konkurrens.
På platser med omfattande turism- och fastighetsverksamhet, såsom Alanya, är tvister om företagsnamn, reklammaterial och innehåll i onlineannonser vanliga uttryck för detta område. I en sådan tvist måste både bestämmelserna om otillbörlig konkurrens och bestämmelserna om firmanamn och varumärken bedömas tillsammans. Dessutom innehåller lagen särskilda bestämmelser om åtgärder vid otillbörlig konkurrens, såsom bevarande av den rådande situationen, undanröjande av den materiella situationen, förebyggande av otillbörlig konkurrens samt rättelse av felaktiga eller vilseledande uppgifter.
Utländsk anknytning
Kommersiella förbindelser med utländska inslag
Att parterna befinner sig i olika länder, att kapitalet är utländskt eller att skulden är denominerad i utländsk valuta kräver ytterligare processuella steg i kommersiella tvister. Detta avsnitt är avgörande både under avtalsfasen före tvisten och efter att tvisten har uppstått.
Bolag med utländskt kapital och utländsk delägare
Utländska fysiska eller juridiska personer kan som huvudregel vara delägare i ett bolag som bildats i Turkiet. Enligt lagen om utländska direktinvesteringar behandlas utländska investerare på samma sätt som inhemska investerare och ett bolag som bildats i Turkiet omfattas av turkisk rätt oavsett om delägarna är utländska. Lagen har förvandlat systemet med tillstånd och godkännande för utländska direktinvesteringar till ett informationssystem; därför gäller allmänna bestämmelser vid bildande och verksamhet, och tillstånd är inte huvudregeln utan ett undantag enligt särskild lag.
Däremot kan begränsningar och ett tillståndsförfarande bli aktuella inom verksamhetsområden där internationella avtal eller särskilda lagar föreskriver annat. Enligt den tillämpliga tillämpningsförordningen föreligger dessutom periodiska anmälningsskyldigheter via det elektroniska systemet: inom en månad efter bemyndigandet ska en förteckning över investerare och delägare anmälas, senast i slutet av maj varje år ska ett formulär med verksamhetsuppgifter lämnas in, och inom en månad efter en kapitalökning eller kapitalminskning samt vid aktieöverlåtelser ska en uppdaterad delägarlista anmälas.
På platser som Alanya, där utländskt kapital och företag med utländska delägare är vanliga, påverkar bevakningen av dessa anmälningsskyldigheter direkt bolagets risk för administrativa sanktioner.
Filialer i Turkiet till kommersiella företag med huvudkontor utanför Turkiet ska registreras som inhemska kommersiella företag, med förbehåll för bestämmelserna i deras hemlands lag om företagsnamn, och för sådana filialer ska en handelsrepresentant med full behörighet med hemvist i Turkiet utses.
Förvärv av fast egendom — Tre skilda regimer
Vad gäller förvärv av fast egendom särskiljs tre fall, och att blanda ihop dem är ett misstag med praktiska konsekvenser.
Bolag som är etablerade i Turkiet och har en utländsk andel på femtio procent eller mer, eller där utländska intressen har rätt att utse eller avsätta majoriteten av personer med ledningsbefogenhet, kan förvärva fast egendom eller begränsade sakrätter för att bedriva de verksamheter som anges i bolagsordningen. Utländskt kapitaliserade bolag som ligger under denna andel förvärvar inom ramen för de bestämmelser som gäller för inhemskt kapitaliserade bolag. Kommersiella bolag med juridisk personlighet som har bildats i utländska stater enligt dessa staters lagar kan förvärva fast egendom och begränsade sakrätter endast inom ramen för särskilda lagbestämmelser; utländska juridiska personer som inte har denna egenskap kan inte förvärva fast egendom och begränsade sakrätter kan inte upplåtas till deras förmån. En utländsk juridisk persons filial i Turkiet utgör inte en separat juridisk person; vid förvärv som sker genom filialen anses därför det regelverk som den juridiska personen själv lyder under vara tillämpligt.
Beträffande panträtt innehåller lagen en uttrycklig bestämmelse: begränsningarna i denna artikel tillämpas inte vid upplåtelse av panträtt i fast egendom till förmån för utländska fysiska personer och kommersiella bolag bildade i utländska stater. Vid förvärv av äganderätt genom realisation av panträtten är situationen däremot en annan — undantaget härvidlag finns endast i bestämmelsen om utländskt kapitaliserade bolag bildade i Turkiet.
För bolag som är etablerade i Turkiet och har en utländsk andel på femtio procent eller mer föreskriver lagen dessutom ett tillståndsvillkor: förvärv av fast egendom i militära förbudsområden, militära säkerhetsområden och områden som bestämts av strategiska skäl är beroende av tillstånd från Generalstaben eller av de militära befäl som denna bemyndigar, medan förvärv i särskilda säkerhetsområden är beroende av tillstånd från landshövdingen. För utländska fysiska personer och kommersiella bolag bildade i utländska stater gäller i stället det egna förbuds- och tillståndssystemet enligt lagen om militära förbudsområden och säkerhetsområden; denna lag föreskriver förbud för utlänningar att förvärva fast egendom i militära förbudsområden på marken av andra graden och möjliggör att förbud eller tillståndsvillkor införs i vissa områden genom beslut av presidenten.
Behörighet, skiljeförfarande och verkställighet av utländska avgöranden
Möjligheten att ingå ett avtal om domstols behörighet är endast förbehållen näringsidkare och offentligrättsliga juridiska personer, i fråga om tvister mellan dem; för giltighet krävs skriftlig form, att det rättsförhållande som tvisten härrör från är bestämt eller bestämbart samt att den domstol som ges behörighet anges. Avtal om domstols behörighet kan inte ingås i frågor som parterna inte fritt kan förfoga över eller i fall av exklusiv behörighet. En överenskommelse om att tvisten ska prövas av en utländsk stats domstol är underkastad en särskild ordning och är möjlig i tvister som inte omfattas av exklusiv behörighet, som har ett utländskt inslag och som härrör från ett skuldförhållande; överenskommelsen är giltig om den kan styrkas genom skriftlig bevisning.
Skiljeavtalet måste ingås skriftligen; enligt lagen uppfylls detta krav genom ett undertecknat dokument, korrespondens som utväxlats mellan parterna eller en text som har överförts till elektroniskt medium. Tvister som härrör från sakrätter i fast egendom eller från angelägenheter som inte står till parternas förfogande är inte skiljedomsbara. Om talan väcks vid domstol trots att en giltig skiljeklausul föreligger, måste motparten framställa skiljeinvändningen som en preliminär invändning i svaromålet; om invändningen godtas avvisar domstolen talan på processuell grund.
Direkt verkställighet i Turkiet kan inte inledas med stöd av en utländsk domstolsavgörande; först måste ett verkställighetsbeslut (tenfiz) inhämtas från behörig turkisk domstol. Erkännande (tanıma) innebär att avgörandet godtas som bindande bevis eller rättskraftigt avgörande; verkställbarheten är beroende av tenfiz. Kravet på ömsesidighet som gäller vid tenfiz gäller inte vid tanıma; detta krav kan uppfyllas genom ett avtal som grundar sig på ömsesidighet, genom en lagbestämmelse i den berörda staten som möjliggör tenfiz av turkiska domstolsavgöranden eller genom faktisk tillämpning. När det gäller utländska skiljedomar är det emellertid tillräckligt för tenfiz att avgörandet är slutgiltigt och verkställbart eller bindande för parterna; behörig domstol är i första hand den allmänna domstolen i första instans (asliye mahkemesi) på den ort som parterna skriftligen har avtalat om, och om ett sådant avtal saknas, domstolen på den ort där den part mot vilken avgörandet meddelats har hemvist i Turkiet, eller, om sådan ort saknas, där parten vistas, och om inte heller detta finns, domstolen på den ort där de tillgångar som är föremål för verkställighet finns. Bestämmelserna i internationella konventioner som Turkiet är part i förbehålls.
Regler om utländsk valuta och valutareglering
I kommersiella avtal beror den valuta som betalningen ska göras i, när vederlaget har avtalats i utländsk valuta, på om avtalet innehåller en klausul om betalning i den avtalade valutan. Om en sådan klausul saknas kan gäldenären även betala skulden i turkiska lira enligt den aktuella växelkursen på betalningsdagen. Om klausulen om betalning i den avtalade valutan saknas och skulden inte betalas på förfallodagen kan borgenären begära att skulden betalas antingen i den avtalade valutan eller i turkiska lira enligt växelkursen på förfallodagen eller på den faktiska betalningsdagen. Om en klausul om betalning i den avtalade valutan finns bortfaller båda dessa möjligheter. Denna ordning tillämpas även på kommersiella avtal. Dröjsmålsränta på en skuld i utländsk valuta beräknas, om inte en högre avtalad ränta eller dröjsmålsränta har avtalats, enligt den högsta räntesats som statliga banker betalar på ett ettårigt inlåningskonto i den aktuella utländska valutan.
Dessutom finns ett allmänt förbud mot att avtala om vederlag i utländsk valuta. Personer bosatta i Turkiet får, utom i de fall som fastställs av ministeriet, i sina inbördes avtal om köp och försäljning av lös och fast egendom, alla typer av hyresavtal avseende lös och fast egendom, leasingavtal samt arbets-, tjänste- och entreprenadavtal inte avtala om avtalsvederlaget eller andra betalningsförpliktelser som följer av dessa avtal i utländsk valuta eller indexerade till utländsk valuta. Undantagen från detta allmänna förbud regleras i det relevanta meddelandet. Enligt meddelandet får vederlag i utländsk valuta eller indexerat till utländsk valuta inte avtalas i avtal om försäljning och hyra av fast egendom i landet, i arbetsavtal, i avtal om fordonsförsäljning och fordonsuthyrning samt som huvudregel i tjänsteavtal. Däremot omfattas avtal om köp och hyra av lös egendom annan än fordon, entreprenadavtal som innefattar kostnader i utländsk valuta, vissa avtal i vilka personer bosatta i Turkiet utan medborgarskapsband till Republiken Turkiet är köpare, hyresgäster eller parter, tjänsteavtal inom ramen för export- och valutainbringande tjänster och verksamheter, vissa avtal avseende logianläggningar som är certifierade av Kultur- och turismministeriet samt arbets- och tjänsteavtal i vilka personer bosatta utomlands, genom filialer eller representationskontor i Turkiet eller genom bolag i vilka de äger femtio procent eller mer av andelarna samt bolag i frizoner, är arbetsgivare eller tjänstemottagare, omfattas av undantagen.
Gränsen för detta sista undantag är särskilt viktig: att vara utländskt kapitalägd ger endast befrielse i arbets- och tjänsteavtal; det medför inte befrielse i avtal om försäljning av fast egendom, hyra av fast egendom eller fordon. På platser som Alanya, där transaktionsvolymen i utländsk valuta är hög, kan det få till följd att avtalsbestämmelsen blir ogiltig och att administrativa sanktioner följer om denna åtskillnad förbises. Eftersom regleringen finns i sekundärlagstiftning ändras den ofta; inför varje avtals ingående måste den aktuella lydelsen kontrolleras särskilt.
Bedömningskriterier
Bedömningskriterier vid kommersiella tvister
Tillvägagångssättet i en kommersiell tvist bestäms utifrån huruvida parterna är näringsidkare, relationens kommersiella karaktär, avtalsvillkoren, det dokument som fordran grundas på och i vilket skede tvisten befinner sig. Vid denna bedömning beaktas avtalet, fakturorna, bokföringen i handelsböckerna, utdraget från det löpande kontot, handelsregisteruppgifterna och de tidsfrister som har börjat löpa sammantaget.
I tvister som uppstår ur delägarskap i bolag fastställs bedömningen utifrån det konkreta förhållandet, däribland ägarstrukturen, bolagsavtalet, bolagsstämmans och styrelsens beslut samt beslutsdatumen. I fordringstvister avgörs på motsvarande sätt bland annat vilken form betalningsanmaningen ska ha, huruvida medling utgör ett processvillkor samt valet mellan utsökningsförfarande och talan.
I förhållanden där det finns en utländsk delägare eller en skuld i utländsk valuta bedöms dessutom behörighets- och skiljeklausuler, tillämplig lag, erkännande och verkställighet av utländska avgöranden samt begränsningarna för att avtala om belopp i utländsk valuta. När bolagets ekonomiska ställning har försämrats är dessutom beräkningen av kapitalförlust och överbelåning samt därtill knutna anmälningsskyldigheter, den tidsbegränsade skyldigheten avseende kapitalbeloppet och alternativen för strukturella förändringar av särskild betydelse.
I konkreta tvister varierar den juridiska bedömningen beroende på avtalets och omständigheternas särdrag.
Bland de områden där byrån är verksam ingår tvister som uppstår inom handelsrätten. För att begära ett möte kan du nå oss via kontaktsidan.
Vanliga frågor
Vanliga frågor
Är medling obligatorisk i ett kommersiellt tvistemål?
Det är obligatoriskt i en del kommersiella tvistemål. Medling som processförutsättning gäller för tvistemål om fordran, skadestånd, ogiltigförklaring av invändning, negativ fastställelse och återvinning, där föremålet är ett visst penningbelopp; ett tvistemål som väcks utan att denna förutsättning är uppfylld avvisas av processuella skäl på grund av bristande processförutsättning. Kommersiella tvistemål som faller utanför de fem angivna tvistemålstyperna — såsom ogiltighet av bolagsstämmans beslut, upplösning och uteslutning ur bolaget — samt yrkanden vars föremål inte är ett visst penningbelopp faller utanför tillämpningsområdet. Dessa bestämmelser tillämpas inte heller när det finns ett skiljeavtal mellan parterna. För yrkanden om kvarstad och interimistiska åtgärder behöver medlingsförfarandet inte avvaktas. I kommersiella tvister ska medlaren avsluta förfarandet inom sex veckor och i obligatoriska fall förlänga det med högst två veckor. Om en överenskommelse nås kan handlingen förses med en verkställbarhetsförklaring. I kommersiella tvister får handlingen dessutom ställning som en dom om advokaterna och medlaren undertecknar den gemensamt; talan får inte väckas separat om de frågor som parterna har kommit överens om.
Jag har köpt en felaktig vara – inom vilken tid måste jag reklamera?
Vid kommersiella köp mellan näringsidkare löper fristerna i dagar och är kortare än enligt de allmänna bestämmelserna. Om felet är uppenbart vid leveransen ska det anmälas till säljaren inom två dagar. Om det inte är uppenbart är köparen efter att ha tagit emot varan skyldig att undersöka den eller låta undersöka den inom åtta dagar, och om felet framkommer vid denna undersökning ska anmälan göras inom samma frist; de åtta dagarna löper alltså från leveransen och inte från det att felet framkom. När det gäller dolda fel av sådan beskaffenhet att de inte kan upptäckas vid en sedvanlig granskning krävs däremot omedelbar anmälan när felets existens senare blir känd. Om dessa skyldigheter inte fullgörs anses varan vara accepterad. Om säljaren däremot har dolt felet genom grov vårdslöshet godtas inte invändningar om att anmälan inte gjorts i tid eller att preskriptionstiden har löpt ut. I förhållanden där köparen är konsument tillämpas inte denna ordning; konsumentlagstiftningens egna frister och bevisregler gäller.
Innebär det att jag har godkänt skulden om jag inte invänder mot fakturan?
Den som tar emot en faktura anses ha godkänt dess innehåll om han eller hon inte invänder mot innehållet inom åtta dagar från mottagandet. Denna rättsföljd avser fakturans innehåll; det innebär inte att fakturan i sig skapar eller fastställer att en skuld eller ett avtal föreligger, eftersom fakturan grundar sig på det bakomliggande rättsförhållandet. Lagen föreskriver inte någon särskild form för invändningen. Det är emellertid viktigt att det i efterhand kan styrkas att invändningen gjordes och när den gjordes. Bekräftelsebrev som styrker innehållet i muntligen eller elektroniskt ingångna avtal omfattas också av samma åttadagarsfrist. Invändning mot saldo på ett löpande konto är däremot något annat: där är fristen en månad, och lagen föreskriver att invändningen ska göras genom notarius publicus, rekommenderat brev, telegram eller en skrift som är försedd med säker elektronisk signatur.
Blir jag som delägare ansvarig för bolagets skuld?
Detta beror på bolagets form och på skuldens karaktär. I en anonim şirket och en limited şirket är delägarna inte ansvariga för bolagets skulder, utan är skyldiga att betala det kapitalbelopp som de har åtagit sig att tillskjuta. I en anonim şirket kan därtill, om det föreskrivs i bolagsordningen, läggas överkurs som överstiger aktiens nominella värde samt sekundära förpliktelser som återkommer vid bestämda tidpunkter och som inte avser pengar, när överlåtelse av andelar är beroende av bolagets godkännande. I en limited şirket kan däremot, om det föreskrivs i bolagsavtalet, skyldigheter avseende ytterligare betalningar och sidoprestationer tillkomma. I en kollektiv şirket och för en kommanditdelägare med obegränsat ansvar i en komandit şirket uppkommer ansvar med hela förmögenheten och solidariskt. Ansvaret är dock subsidiärt i den meningen att bolaget ansvarar i första hand; för att krav ska kunna riktas mot delägaren krävs att verkställighet mot bolaget har visat sig resultatlös eller att bolaget har upplösts. I en enskild näringsverksamhet finns ingen juridisk person, och näringsidkaren ansvarar därför med sin personliga förmögenhet. Beträffande offentliga fordringar är läget annat: delägare i en limited şirket ansvarar direkt och i proportion till sina kapitalandelar för offentliga fordringar som inte har kunnat drivas in hos bolaget eller som har visat sig inte kunna drivas in, medan det inte finns någon sådan bestämmelse för aktieägare i en anonim şirket. Lagliga företrädares ansvar med sin personliga förmögenhet för offentliga skulder är däremot reglerat på samma sätt för båda bolagsformerna.
Finns det en tidsfrist för att ogiltigförklara bolagsstämmans beslut?
Talan om ogiltigförklaring ska väckas inom tre månader från beslutsdagen vid asliye ticaret mahkemesi, den turkiska domstolen i första instans för handelsmål, på den plats där bolaget har sitt säte. Denna frist har i lag betecknats som en preklusionsfrist. Talan kan väckas av aktieägare som var närvarande vid bolagsstämman, röstade nej och lät sin avvikande mening antecknas i protokollet. Att ha röstat nej är dock inte under alla omständigheter ett krav: aktieägare som gör gällande att oegentligheter såsom att kallelsen inte utfärdades i föreskriven ordning, att dagordningen inte kungjordes på vederbörligt sätt, att obehöriga personer röstade eller att rösträtten orättmätigt hindrades har påverkat beslutet, kan väcka talan oavsett om de var närvarande vid bolagsstämman eller inte. Även styrelsen samt de styrelseledamöter vars medverkan till beslutets verkställande skulle medföra personligt ansvar kan vara kärande. I de fall som anges i lagen är beslutet i stället föremål för nullitetspåföljden, och för sådan talan har ingen preklusionsfrist föreskrivits. Eftersom lagen räknar upp nullitetsfallen med tillägget ”särskilt”, är uppräkningen inte uttömmande. Det bör också beaktas att domstolen kan begära säkerhet av kärandena och att kärandena vid talan som väckts i ond tro kan hållas ansvariga för bolagets skada.
Har den skuldförbindelse jag har preskriberats?
Preskriptionstiden för negotiabla värdepapper varierar beroende på vilken typ av handling det gäller, vilken gäldenär anspråket riktas mot och anspråkets beskaffenhet; även utgångspunkten varierar mellan olika rättsförhållanden. Det som oftast blandas ihop är att utställaren av ett skuldebrev (bono) ansvarar på samma sätt som en växelacceptant och att innehavarens frist gentemot denne därför är tre år och inte ett år.
| Relation | Växel | Revers | Check |
|---|---|---|---|
| Innehavaren → acceptanten eller den som utfärdat skuldebrevet | 3 år, från förfallodagen | 3 år, från förfallodagen | 3 år, från utgången av uppvisningsfristen |
| Innehavaren → indossanter och trassenten | 1 år, från protesten eller, om växeln innehåller anteckningen "gidersiz iade", från förfallodagen | 1 år, samma princip | 3 år, från utgången av uppvisningsfristen |
| Regress mellan gäldenärer | 6 månad, från dagen då betalningen gjordes eller från dagen då talan riktades mot honom | 6 månader, samma grund | 3 år, samma grund |
Preskription avbryts genom att talan väcks, genom att en ansökan om verkställighet lämnas in, genom att talan anmäls eller genom att fordran anmäls till konkursboet, och avbrottet får verkan endast i förhållande till den person mot vilken det har skett. När det gäller checkar börjar tiden för uppvisande dagen efter den i checken angivna utfärdandedagen och är tio dagar om checken ska betalas på utfärdandeorten, en månad om den ska betalas på annan ort och tre månader om den ska betalas på en annan kontinent. Vidare är det, till och med den 31 december 2028 , ogiltigt att till banken uppvisa en check för betalning före den i checken angivna utfärdandedagen; detta påverkar direkt den faktiska början av tiden för uppvisande och därmed av preskriptionen. Det bör också beaktas att dessa tider, som föreskrivs i lagar med handelsrättsliga bestämmelser, inte kan ändras genom avtal, såvida inte annat föreskrivs i lag.
Vad händer om en check saknar täckning?
Om en check saknar täckning uppkommer straffansvar endast om checken har presenterats för banken inom den lagstadgade presentationstiden enligt det utfärdandedatum som anges på checken och har försetts med anteckningen "saknar täckning". När dessa förutsättningar är uppfyllda döms den person som orsakat att checken saknar täckning, efter innehavarens anmälan, till straffrättsliga böter samt förbud mot att utfärda checkar och öppna checkkonton; något direkt fängelsestraff föreskrivs alltså inte. Däremot omvandlas obetalda straffrättsliga böter direkt till fängelse, och bestämmelserna om förskottsbetalning, förlikning och uppskov med tillkännagivandet av domen tillämpas inte på detta brott. Om beloppet för den check som saknar täckning betalas tillsammans med ränta kan bestämmelserna om effektiv ånger bli tillämpliga. Den utsökningsrättsliga dimensionen behandlas närmare på sidan om utsöknings- och konkursrätt och den straffrättsliga dimensionen på sidan om straffrätt.
Mitt företags kapital understiger minimibeloppet – vad ska jag göra?
Genom en övergångsbestämmelse som lades till i lagen år 2024 föreskrevs att aktiebolag och limitedbolag vars kapital understiger det lagstadgade minimibeloppet ska höja sitt kapital till dessa belopp senast den 31 december 2026; i annat fall anses de ha upplösts. Vid bolagsstämmor som hålls för detta ändamål krävs inget kvorum, besluten fattas med majoritet av de röster som är företrädda på stämman och inga särskilda rättigheter får utövas mot dessa beslut. Det berörda ministeriet har fått befogenhet att förlänga fristen med ett år i taget, högst två gånger. Om bolagets ekonomiska situation dessutom har försämrats tillämpas ett separat stegvis system: om hälften av summan av kapitalet och de lagstadgade reservfonderna saknar täckning ska bolagsstämman omedelbart sammankallas och förslag till åtgärder för att förbättra situationen läggas fram; om andelen uppgår till två tredjedelar måste bolagsstämman besluta om en av följande åtgärder: nedsättning av kapitalet, återställande av kapitalet eller ökning av kapitalet. I annat fall upphör bolaget automatiskt. Vid överskuldsättning är styrelsen skyldig att upprätta en mellanbalansräkning och, om det behövs, underrätta domstolen och begära bolagets konkurs; denna underrättelse är en av styrelsens uppgifter som inte får delegeras.
Informationen på denna sida är endast avsedd som allmän information och utgör inte ett juridiskt utlåtande eller juridisk rådgivning. Eftersom förhållandena i varje enskilt fall är olika måste den juridiska bedömningen göras utifrån det specifika ärendet.
Informationen på sidan publiceras inom ramen för Türkiye Barolar Birliği Reklam Yasağı Yönetmeliği i syfte att informera om de områden där byrån är verksam, utan att innebära någon specialisering; den syftar inte till att skaffa uppdrag.
Att visa denna sida eller att ta kontakt via länkarna och kontaktuppgifterna på sidan innebär inte att ett advokat-klientförhållande har uppstått mellan advokaten och den sökande och innebär inte att uppdraget har accepterats.
Informationen och tidsfristerna på sidan har utarbetats enligt den lagstiftning som gäller den 4 september 2026. Eftersom lagstiftningen kan ändras ska tidsfrister alltid beräknas enligt den aktuella lagtexten.
Den juridiska väg som ska följas vid kommersiella tvister kan variera beroende på karaktären av förhållandet mellan parterna, avtalsvillkoren, de kommersiella registren och tillgängliga handlingar. Därför är det viktigt att redan när tvisten uppstår göra en korrekt bedömning av rättsförhållandet, bevaka de kommersiella och processuella fristerna samt fastställa lämpligt förfarande.
Merve Kartal
Advokat