Jag har invänt. Vad kan borgenären göra?

En invändning som görs i rätt tid stoppar verkställighetsförfarandet, och borgenären måste då vända sig till domstol. Om borgenären har ett skuldebrev som innehåller ett skulderkännande vars underskrift har erkänts av gäldenären eller bestyrkts av notarius publicus, eller ett kvitto eller en handling som en offentlig myndighet har utfärdat enligt föreskriven ordning, kan borgenären inom sex månader från delgivningen av invändningen begära att invändningen hävs vid verkställighetsdomstolen (icra mahkemesi). Om fristen överskrids kan borgenären inte inleda ett nytt verkställighetsförfarande utan dom för samma fordran. Om en sådan handling saknas ska borgenären inom ett år från delgivningen av invändningen väcka talan om att invändningen ska undanröjas vid allmän domstol. Även om denna frist löper ut kvarstår rätten att väcka talan om fordran enligt allmänna bestämmelser. Om fel rättslig väg väljs avslås talan. I båda målen kan domstolen, på motpartens yrkande, döma ut ersättning med minst tjugo procent av fordran. Förutsättningarna är dock inte desamma: När invändningen hävs slutligt och yrkandet bifalls på sakliga grunder, döms gäldenären att betala ersättning; om yrkandet avslås på samma grunder, döms borgenären att betala ersättning. I denna situation krävs inte ond tro. Vid en talan om att invändningen ska undanröjas är det tillräckligt att gäldenärens invändning är obefogad, medan borgenären endast blir ersättningsskyldig om borgenären anses ha agerat obefogat och i ond tro genom att inleda verkställighetsförfarandet.

Den utmätta egendomen är min – vad kan jag göra?

Den rättsliga vägen för en tredje man som gör gällande att det utmätta godset tillhör honom är att framställa ett istihkak-anspråk (tredjemansanspråk). Fristen är sju dagar. Beroende på omständigheterna börjar fristen löpa från dagen då personen fick kännedom om utmätningen, från den dag då exekutionsdomstolens beslut meddelades eller delgavs, eller från den tidpunkt som anges av verkställighetsmyndigheten. Eftersom vem som har godset i sin besittning avgör vilken part som har bevisbördan, får det direkt betydelse i målet att utmätningsprotokollet anger var godset finns och vem som har det i sin besittning.

Advokat i Alanya inom utsökningsrätt samt utsöknings- och konkursrätt

Q: Hur stor del av min lön kan utmätas?

Lagen föreskriver en ordning med partiell utmätning av lön och liknande inkomster; men andelen på en fjärdedel här är inte ett övre skyddande tak för gäldenären, utan en nedre gräns som anger det minsta belopp som får utmätas. Med lagens ordalydelse kan det belopp som ska utmätas inte understiga en fjärdedel av inkomsten. Det belopp som utmätningsmannen fastställer för gäldenärens och dennes familjs försörjning sänks inte under denna gräns. Lagen föreskriver inte någon separat andel här för underhållsfordringar; den praxis att gränsen på en fjärdedel inte tillämpas vid indrivning av underhållsfordringar följer inte av lagtexten utan av domstolsavgöranden. Lagen själv inför en ordningsregel: om det finns flera utmätningar, ordnas de i tur och ordning, och så länge avdraget för den utmätning som står först i ordningen inte är avslutat kan avdrag för nästa utmätning inte påbörjas. Den praxis som gäller skyddet för inkomster på minimilönenivå följer inte av lagtexten utan av domstolsavgöranden. Om utmätningen anses strida mot lagen, ska detta framföras genom ett klagomål inom sju dagar från det att gäldenären fick kännedom om åtgärden. Avtal om att i förväg avstå från detta skydd är ogiltiga.

Q: Är konkordato och uppskov med konkurs samma sak?

Nej. Institutet uppskov med konkurs avskaffades år 2018 genom lag nr 7101, medan konkordato genomgick en väsentlig omreglering. Rubriken på den relevanta artikeln i den turkiska handelsbalken ändrades också från "Uppskov med konkurs" till "Konkordato". För ansökningar som var anhängiga vid lagens ikraftträdande ska dock de bestämmelser som gällde den dag ansökan gjordes fortsätta att tillämpas. Vid konkordato beviljas gäldenären först ett tillfälligt anstånd på tre månader. Detta kan förlängas med högst ytterligare två månader och får sammanlagt inte överstiga fem månader. Om förutsättningarna är uppfyllda övergår förfarandet till ett slutligt anstånd på ett år, som i särskilda fall som medför svårigheter kan förlängas med upp till sex månader. Under anståndstiden får inga verkställighetsåtgärder vidtas mot gäldenären, inklusive avseende offentliga fordringar, och beslut om kvarstadsutmätning får inte verkställas. För privilegierade arbetstagares fordringar och underhållsfordringar får dock verkställighet ske genom utmätning. Verkställighet av fordringar med panträtt får fortsätta, men det pantsatta godset får inte säljas. Om projektet godkänns med den majoritet som föreskrivs i lagen och fastställs av domstolen blir konkordato bindande. I dag är konkordato i regel vägen till rekonstruktion. För kapitalbolag och kooperativ gäller dessutom fortfarande möjligheten till rekonstruktion genom förlikning. Äldre källor som behandlar uppskov med konkurs återspeglar inte det aktuella rättsläget.

Utsökningsrätten reglerar indrivning av en obetald fordran genom användning av statens tvångsmakt. Eftersom borgenären inte får driva in sin fordran på egen hand, måste varje åtgärd mot gäldenärens tillgångar följa det förfarande och den ordning som anges i lagen.

Det sätt på vilket förfarandet inleds påverkar direkt resultatet. Den väg som en borgenär med ett domstolsavgörande följer skiljer sig från den väg som följs av en borgenär vars fordran endast grundar sig på en faktura eller ett avtal. Gäldenärens möjligheter att framställa invändningar och frågan huruvida invändningen stoppar förfarandet skiljer sig också åt. Checkar, löpande skuldebrev och växlar omfattas däremot av ett särskilt verkställighetsförfarande.

Utsökningsrätten består från början till slut av korta tidsfrister, varav de flesta är preklusionsfrister. Vilken frist som gäller i ett enskilt fall beror på hur förfarandet har inletts: vid det allmänna utmätningsförfarandet är fristen för invändning mot betalningsordern sju dagar, och invändningen ska göras hos utsökningsmyndigheten, medan fristen vid förfarandet för negotiabla instrument är fem dagar och invändningen ska göras direkt hos utsökningsdomstolen. Därför måste man först fastställa om den aktuella handlingen är en betalningsorder eller en verkställighetsorder samt vilket datum den delgavs.

Alanya'da avukatlık bürosunda hukuki danışmanlık görüşmesi

Huvudsakliga rättsområden

Huvudsakliga tvister inom utsöknings- och konkursrätten

Ett utsökningsförfarande är inte en enskild åtgärd utan en kedja av sammanhängande åtgärder. Att förfarandet blir slutgiltigt, verkställandet av utmätningen, att egendomen bjuds ut till försäljning och fördelningen av medlen är separata steg; vid varje steg gäller olika invändnings- och klagomöjligheter samt olika tidsfrister.

Indrivning av fordran och behörigt utsökningskontor

För fordringar avseende pengar och säkerheter inleds ett exekutionsförfarande som huvudregel vid exekutionskontoret på gäldenärens hemvist. Lagen om verkställighet och konkurs har därutöver även förklarat exekutionskontoret på den ort där det avtal som ligger till grund för förfarandet ingicks vara behörigt. Eftersom behörighetsreglerna i civilprocesslagen dessutom tillämpas analogt, kan för avtalsbaserade fordringar ett förfarande även inledas vid exekutionskontoret på den ort där avtalet ska fullgöras. Om den ort där avtalet ingicks och den ort där det ska fullgöras skiljer sig åt, har borgenären flera alternativ.

Om parterna har ingått ett behörighetsavtal bedöms avtalets giltighet särskilt. Lagen tillåter sådana avtal endast i tvister mellan näringsidkare eller offentligrättsliga juridiska personer; därför får behörighetsklausuler i standardiserade kredit-, abonnemangs- eller liknande avtal ingen verkan mot konsumenten. I arbetstvister är behörighetsavtal uttryckligen ogiltiga enligt lag. I konsumenttvister är konsumentens möjlighet att vända sig till ett behörigt organ på sin egen hemvist dessutom särskilt skyddad.

En invändning mot exekutionskontorets behörighet måste framställas tillsammans med invändningen i sak och inom föreskriven tid; exekutionsdomstolen prövar behörighetsinvändningen före de övriga invändningarna och avgör den slutligt. Om invändning inte görs inom föreskriven tid blir behörigheten slutgiltig, och ett förfarande som har inletts vid ett obehörigt exekutionskontor förblir giltigt. Vid förfarande enligt reglerna för omsättningsbara skuldebrev ska behörighetsinvändningen framställas tillsammans med invändningen mot skulden, inom fem dagar och direkt till exekutionsdomstolen.

Den handling som fordran grundar sig på avgör direkt vilket förfarande som ska väljas. Om det finns en domstolsdom eller en handling som lagen likställer med en sådan dom, aktualiseras verkställighet på grundval av dom; om det finns en check, ett omsättningsbart skuldebrev eller en växel, aktualiseras förfarande enligt reglerna för omsättningsbara skuldebrev; om det finns en inteckning eller pant i lös egendom, aktualiseras ett förfarande för realisation av panten. Om inget av detta föreligger, används det allmänna utmätningsförfarandet.

När verkställighetsåtgärder får vidtas är också begränsat i lag. Mellan en timme efter solnedgången och en timme före soluppgången (nattetid) samt på helgdagar får verkställighetsåtgärder inte vidtas; dock får utmätning och delgivning ske på helgdagar, liksom säkerhetsåtgärder. På platser där arbete utförs nattetid får intäkter utmätas nattetid, och om det framgår att gäldenären undandrar egendom får utmätning ske även nattetid. Lagen räknar även upp fall där verkställigheten tillfälligt skjuts upp (uppskov): om gäldenärens make eller någon av gäldenärens släktingar i rätt upp- eller nedstigande led genom blodsband eller svågerlag avlider, skjuts verkställigheten upp i tre dagar medräknat dödsdagen; beträffande verkställighet på grund av dödsboets skulder skjuts verkställigheten också upp i tre dagar medräknat dödsdagen, och om arvingen inte har accepterat eller avböjt arvet, skjuts verkställigheten upp tills de tidsfrister som anges i den turkiska civillagen har löpt ut. Om anstånd har beviljats för konkordato eller om verkställigheten har skjutits upp av en i lag angiven anledning, får verkställighetsåtgärder inte vidtas mot gäldenären.

Utmätning och säkerhetsåtgärder

Efter att verkställigheten har vunnit laga kraft sker utmätning av gäldenärens tillgångar på borgenärens begäran; verkställighetskontoret verkställer utmätningen senast inom tre dagar från dagen för begäran. Utmätning sker till ett belopp som täcker fordran och verkställighetskostnaderna, och lagen förbjuder uttryckligen utmätning som överstiger detta belopp. Utmätning kan ske av gäldenärens lösa och fasta egendom, rättigheter och fordringar hos tredje man samt bankkonton; beträffande fast egendom antecknas utmätningen i fastighetsregistret.

Lagen undantar viss egendom och vissa rättigheter som är nödvändiga för gäldenärens och dennes familjs försörjning och för att kunna utöva yrkesverksamhet från utmätning. Personliga tillhörigheter som tillhör familjemedlemmar som bor under samma tak som gäldenären, samt allt hushållsgods som tjänar familjens gemensamma bruk, får inte utmätas, med undantag för värdefulla föremål. För en gäldenär vars ekonomiska verksamhet bygger mer på kroppsligt arbete än på kapital är yrkesföremål som är oumbärliga för denna verksamhet, livsmedel och bränsle som är nödvändiga för familjens två månaders försörjning, studentstipendier och den bostad som är lämplig med hänsyn till gäldenärens förhållanden bland de fall som anges i lagen. Detta skydd har en lagstadgad gräns som ofta förbises: undantaget för yrkesföremål, för jordbrukarens nödvändiga redskap och djur, trädgårdsredskap och den bostad som är lämplig med hänsyn till gäldenärens förhållanden gäller endast om skulden inte har uppkommit på grund av priset på denna egendom; om skulden har uppkommit på grund av priset på egendomen gäller skyddet inte. Personliga tillhörigheter som tillhör familjemedlemmar samt hushållsgods som tjänar gemensamt bruk har dock genom en ändring som gjordes år 2023 undantagits från denna begränsning. Lagen föreskriver även ett särskilt förfarande för egendom av högt värde: om yrkesföremålen, trädgårdsredskapen, jordbrukarens redskap eller den bostad som är lämplig med hänsyn till gäldenärens förhållanden har ett högt värde, utmäts egendomen och säljs, och en del som är lämplig med hänsyn till gäldenärens förhållanden av köpeskillingen lämnas till gäldenären för att denne ska kunna tillgodose sitt behov. Avtal om att i förväg avstå från detta skydd är ogiltiga. Huruvida utmätning är tillåten bedöms i första hand av verkställighetsmannen; mot dennes åtgärd i detta avseende kan klagomål framställas inom sju dagar.

För löner och liknande inkomster föreskriver lagen ett system med partiell utmätning. Den fjärdedelsandel som anges där är dock inte en övre gräns som skyddar gäldenären, utan en nedre gräns till förmån för borgenären: lagen anger att det belopp som ska utmätas inte får understiga en fjärdedel av inkomsten. Det belopp som utmätningsmannen fastställer för gäldenärens och dennes familjs försörjning sänks inte under denna gräns. Lagen föreskriver ingen separat andel för underhållsfordringar; tillämpningen att fjärdedelsgränsen inte gäller vid indrivning av underhållsfordringar härrör inte från lagtexten utan från rättsliga avgöranden. Lagen själv uppställer en regel om företrädesordning: om det finns flera utmätningar ska dessa tas i ordning, och avdrag för en senare utmätning får inte påbörjas innan avdraget för den utmätning som står först i ordningen har avslutats. Tillämpningen av skydd för inkomster på minimilönenivå härrör dock inte från lagtexten utan från rättsliga avgöranden.

Utmätning av gäldenärens rättigheter och fordringar hos tredje man sker genom förfarandet med utmätningsunderrättelser, och varje steg har sin egen tidsfrist. Om den första utmätningsunderrättelsen inte bestrids inom sju dagar anses skulden föreligga hos tredje man; om inte heller den andra underrättelsen bestrids inom samma tidsfrist delges den tredje underrättelsen, och därefter ska skulden antingen betalas eller en negativ fastställelsetalan väckas inom femton dagar. Om tredje man väcker en negativ fastställelsetalan inom tidsfristen och överlämnar en handling som visar att talan väckts till utmätningsmyndigheten inom tjugo dagar från delgivningen, skjuts de tvångsindrivningsåtgärder som vidtas mot honom upp till dess att avgörandet i den negativa fastställelsetalan har vunnit laga kraft; under denna tid löper inte fristerna för att begära försäljning. Lagen ålägger här tredje man inte att söka skydd genom att förete en handling, utan att väcka talan; i denna talan är tredje man skyldig att bevisa att han inte är skyldig något till den betalningsskyldige eller att egendomen inte tillhör den betalningsskyldige, och målet prövas mot en fast avgift. Tredje man som förlorar den negativa fastställelsetalan åläggs att betala skadestånd med minst tjugo procent av värdet av det som tvisten gäller. När en utmätningsunderrättelse riktas till en bank delges den bankens huvudkontor så att den omfattar alla filialer.

Förvaring av utmätt egendom regleras stegvis i lagen och är inte föremål för ett fritt val. Pengar, värdehandlingar, guld, silver och andra värdeföremål förvaras hos utmätningsmyndigheten. Annan lös egendom förvaras i licensierade utmätningsförvarares depåer, varvid kostnaderna ska betalas i förskott av borgenären. Att egendomen lämnas kvar hos gäldenären är endast tillfälligt möjligt med borgenärens samtycke och på villkor att egendomen lämnas ut när så begärs; att lämna den till tredje man som förvarare förutsätter dennes samtycke. Egendom som inte har tagits i förvar får inte säljas. För registrerade fordon ska begäran om förvaring, värdering och försäljning göras samtidigt, och kostnaderna för dessa ska betalas samtidigt i förskott. Det står tredje man fritt att lämna in ett klagomål mot utmätningsmyndighetens åtgärd avseende förvar.

Försäljning och omvandling till pengar

Omvandlingen av utmätt egendom till pengar sker elektroniskt. Lagen föreskriver den elektroniska försäljningsportalen som den enda vägen vid försäljning av lös och fast egendom genom auktion; försäljning på en fysisk auktionsplats har avskaffats. De två fall som faller utanför denna ordning är att gäldenären ges rätt att sälja egendomen frivilligt samt försäljning genom förhandling när de i lagen angivna villkoren föreligger.

Processen som löper via portalen följer sina egna tidsfrister. Försäljningsannonsen publiceras minst femton dagar innan anbudstiden börjar, och anbudstiden är sju dagar. Auktionen börjar på femtio procent av det uppskattade värdet; för att auktionen ska kunna genomföras måste auktionsbeloppet dock överstiga det högsta av femtio procent av det uppskattade värdet och summan av de fordringar som är säkerställda genom egendomen och har företräde framför den fordran som tillkommer den som har begärt försäljningen, samt dessutom kostnaderna för omvandling till pengar och fördelning. Det innebär att femtio procent inte alltid är ett tillräckligt bud. Skillnaden mellan buden får inte understiga fem tusendelar av det uppskattade värdet på den egendom som säljs och får under inga omständigheter vara mindre än ett tusen turkiska lira. Om ett nytt bud lämnas under de sista tio minuterna av budgivningstiden förlängs budgivningen med tre minuter. Förlängningen upprepas för varje nytt bud som lämnas under förlängningstiden, men den sammanlagda förlängningstiden får inte överstiga en timme. Lagen reglerar inte den andra auktionen som ett förfarande som fastställs i efterhand: startdatumet för den andra auktionen fastställs så att det infaller senast en månad efter den första auktionens slut, och dagarna samt tidsintervallen för båda auktionerna tillkännages tillsammans redan från början. Auktionsbeloppet måste betalas kontant inom sju dagar.

Vid försäljningar som genomförs för att upplösa samäganderätten krävs vid den första auktionen mellan arvingarna att hela egendomens uppskattade värde täcks. Lagen föreskriver dessutom administrativa böter för en köpare som inte betalar auktionsbeloppet i tid.

Att försäljning begärs inom föreskriven tid är ett lagstadgat villkor för att utmätningen ska bestå. Vid verkställighet genom utmätning ska försäljning begäras inom ett år från utmätningen. Vid verkställighet genom försäljning av pant är tidsfristen från delgivningen av betalnings- eller verkställighetsföreläggandet sex månader för lös pant och ett år för intecknad egendom. Lagen knyter en tydlig rättsföljd till detta: om hela kostnaden för värdering och försäljning inte betalas i förskott tillsammans med försäljningsbegäran, anses försäljningsbegäran inte ha gjorts. Om det under försäljningsförfarandet visar sig att det förskottsbetalda beloppet är otillräckligt, fastställer verkställighetsdirektören en femton dagars frist, och om bristen inte täcks inom denna frist anses begäran återigen inte ha gjorts. Vid verkställighet genom utmätning upphör utmätningen av egendomen om försäljning inte begärs inom fristen eller om begäran återtas och inte förnyas inom fristen. Vid verkställighet genom försäljning av pant är rättsföljden däremot en annan: lagen föreskriver att verkställighetsförfarandet ska förfalla. En försäljningsbegäran får återtas endast en gång. Om försäljning har begärts inom ettårsfristen men egendomen inte har kunnat säljas genom auktion, förlängs fristen för att begära försäljning av egendomen med ytterligare ett år för den borgenär som begärt försäljningen; förlängningen ger inte en borgenär som inte begärt försäljning någon ytterligare frist. Den borgenär som orsakar att utmätningen upphör ansvarar för kostnaderna för utmätning och förvaring av egendomen.

Före försäljningen fastställs egendomens värde. Inom sju dagar från delgivningen av värderingsrapporten kan värderingen angripas genom klagomål. Om nödvändiga kostnader inte betalas inom sju dagar från den dag klagomålet framställdes, avslås klagomålet slutligt. När dessa frister har löpt ut blir det fastställda värdet slutgiltigt och försäljningen genomförs på grundval av detta värde. En ny värdering får inte begäras förrän två år har förflutit från den dag då den slutgiltiga värderingen gjordes. Enligt lagen är undantaget från denna regel begränsat till naturkatastrofer och liknande omständigheter som medför mycket väsentliga förändringar av planförhållandena.

Vid försäljning av fast egendom krävs att försäljningskungörelsen delges de berörda. Lagen begränsar dock denna regel: för berörda personer som saknar adress i fastighetsregistret och adressregistersystemet görs ingen ytterligare adressutredning, och kungörandet ersätter delgivning. Därför utgör inte varje delgivningsbrist grund för att auktionen ska hävas. Om panthavare och andra berörda inte anmäler sina rättigheter inom femton dagar från försäljningskungörelsen, utesluts de från fördelningen av köpeskillingen, såvida inte deras rättigheter framgår av fastighetsregistret.

Ett yrkande om att auktionen ska hävas framställs inom sju dagar från auktionsdagen och ska grundas på de omständigheter som anges i lagen. Lagen anger vilka personer som får framställa ett sådant yrkande: endast den borgenär som har begärt försäljningen, gäldenären, personer som är registrerade som berörda i det officiella registret över den utmätta egendomen och innehavare av begränsade sakrätter samt personer som har deltagit i auktionen genom att lämna bud får framställa yrkandet, under förutsättning att de uppger en adress inom landet. Genom den ändring som trädde i kraft 25 december 2025 har det uttryckligen föreskrivits att ett yrkande om att auktionen ska hävas som framställs av andra personer ska avslås av domstolen på handlingarna och slutligt. Om yrkandet avslås föreskriver lagen en penningböter på upp till tio procent av auktionspriset. Proportionell domstolsavgift och säkerhet krävs däremot inte av alla. Dessa krävs för yrkanden som framställs av personer som står utanför kretsen av den borgenär som har begärt försäljningen, gäldenären, de berörda som är registrerade i det officiella registret samt innehavarna av begränsade sakrätter. Hälften av avgiften ska betalas i förskott när yrkandet framställs och ska på begäran återbetalas om yrkandet bifalls. Genom samma ändring infördes regeln att domstolen, om säkerheten eller avgiften inte alls eller endast delvis har betalats, genom en delgiven underrättelse ska förelägga den berörda att komplettera inom en absolut frist på två veckor. I annat fall ska yrkandet avslås på handlingarna. Därför måste grunden för yrkandet om att auktionen ska hävas bedömas på förhand.

Interimistiska säkerhetsåtgärder och provisoriskt rättsskydd

Lagen anger tydligt villkoren för kvarstad: som huvudregel kan borgenären till en penningfordran som inte är säkerställd genom pant och som har förfallit till betalning begära kvarstad på gäldenärens lösa och fasta egendom, fordringar och andra rättigheter som finns i gäldenärens egen besittning eller hos tredje man. För en icke förfallen fordran kan kvarstad endast begäras i två fall: om gäldenären saknar en bestämd hemvist eller om gäldenären, i syfte att undandra sig sina förpliktelser, förbereder sig för att dölja eller undanskaffa sin egendom eller själv fly, eller har flytt, eller i detta syfte vidtar bedrägliga åtgärder som kränker borgenärens rättigheter. Om kvarstad meddelas på denna grund förfaller skulden endast i förhållande till gäldenären. Kvarstad är ett interimistiskt rättsligt skydd som syftar till att förhindra att gäldenären avyttrar sina tillgångar och beslutas av domstol.

Tidsfristerna i fråga om beslutet är fler än två och var och en medför separat rättsförlust. Borgenären måste inom tio dagar från beslutsdatumet begära verkställighet av beslutet. Dessutom måste borgenären, från verkställandet av kvarstaden, eller från delgivningen om gäldenären inte är närvarande, inom sju dagar antingen begära att ett verkställighetsförfarande inleds eller väcka talan. Det som följer därefter är en ofta förbisedd punkt på sidan: om gäldenären invänder mot betalningsföreläggandet i det verkställighetsförfarande som inletts på grundval av kvarstaden, delges invändningen borgenären, som inom sju dagar från delgivningsdatumet måste antingen begära att invändningen undanröjs vid utsökningsdomstolen eller väcka talan vid domstol. Med andra ord gäller inte de sexmånaders- och ettårsfrister som medges borgenären i det allmänna utsökningsförfarandet i ett ärende där kvarstad föreligger. Om utsökningsdomstolen avslår yrkandet om att invändningen ska undanröjas, måste talan väckas inom sju dagar från det att beslutet avkunnades eller delgavs. Om kvarstad meddelats medan en talan om betalning redan pågår, eller om borgenären väckt talan inom ovannämnda frist, måste en begäran om att ett verkställighetsförfarande ska inledas lämnas in inom en månad från delgivningen av domen i huvudsaken. Om någon av dessa frister försummas, om talan eller begäran om att ett verkställighetsförfarande ska inledas återkallas, om begäran förfaller genom att de lagstadgade fristerna löper ut, om domstolsakten avförs från handläggning och inte förnyas inom en månad, eller om borgenären förlorar sin talan, förlorar kvarstaden sin giltighet.

Att borgenären ställer säkerhet är huvudregeln. Lagen föreskriver två undantag från detta: om fordran grundar sig på en dom krävs ingen säkerhet, och om den grundar sig på en handling som har samma verkan som en dom avgör domstolen efter eget skön om säkerhet krävs.

Även gäldenärens och tredje personers rättsmedel mot beslutet är reglerade. Mot kvarstad som meddelats utan att gäldenären hörts kan gäldenären invända mot de grunder som kvarstaden grundar sig på, domstolens behörighet och säkerheten genom att vända sig till domstolen inom sju dagar från verkställandet av kvarstaden, om den verkställts i gäldenärens närvaro, och annars från delgivningen av kvarstadsprotokollet. Även tredje personer vars intressen har kränkts kan inom sju dagar från det att de fick kännedom om kvarstaden invända mot grunderna för kvarstaden eller säkerheten. Domstolen prövar endast de angivna grunderna; om den finner invändningen välgrundad kan den ändra eller häva sitt beslut. Mot beslutet som meddelas efter invändningen kan överklagande ske; regiondomstolens beslut är slutgiltigt och överklagandet uppskjuter inte verkställigheten av kvarstadsbeslutet. Gäldenären kan dessutom begära att kvarstaden hävs mot att han deponerar pengar, pant som domstolen godtar, aktier eller obligationer, eller ställer pant i fast egendom eller en godtagbar bankgaranti. Gäldenärens rätt att invända mot beslutet samt hans skadeståndsanspråk på grund av en obefogad kvarstad är också särskilt reglerade.

Även för fordringar som grundar sig på negotiabla värdepapper kan interimistisk kvarstad begäras; i detta skede prövas huruvida värdepappret uppfyller de formkrav som föreskrivs i lag.

Processen steg för steg

Hur går ett utsökningsförfarande till?

Ansökan om utsökning och betalningsorder

Verkställighetsförfarandet inleds genom att borgenären lämnar in en ansökan om verkställighet till verkställighetskontoret. I ansökan anges fordringens belopp, dess grund och den valda verkställighetsvägen. Lagen ställer särskilda krav på ränta: för räntebärande fordringar måste räntans belopp och den dag då räntan började löpa anges i ansökan om verkställighet. Om fordran är denominerad i utländsk valuta ska dessutom den växelkurs och det datum vars kurs ligger till grund för kravet samt räntan anges. För gäldenären innebär detta att en invändning inte bara kan riktas mot själva fordran eller dess belopp utan även direkt mot räntan; invändningar mot räntesatsen, den dag då räntan började löpa eller den yrkade räntetypen måste också framställas inom föreskriven tid och på föreskrivet sätt. Ansökan kan lämnas till verkställighetskontoret skriftligen, muntligen eller elektroniskt. Om fordran grundas på en handling måste originalet eller ett av borgenären eller dennes ombud bestyrkt antal kopior som är en fler än antalet gäldenärer överlämnas till verkställighetskontoret samtidigt som ansökan lämnas in. Verkställighetskostnaderna ska betalas av gäldenären. Borgenären ska dock i förskott betala kostnaden för den åtgärd som begärs samt kostnaden för delgivning av den invändning som gäldenären kan göra, och får ta ut dessa kostnader ur de först influtna medlen. Verkställighetskontoret skickar, i enlighet med ansökan, ett betalningsföreläggande eller ett verkställighetsbeslut till gäldenären.

I detta skede prövas om föreläggandet har delgetts gäldenären på föreskrivet sätt. Även om delgivningen har skett felaktigt anses den giltig om mottagaren har fått kännedom om handlingen, och det datum som mottagaren uppger att han eller hon fick kännedom om den anses vara delgivningsdagen. Med andra ord innebär ett delgivningsfel inte att fristerna nollställs, utan endast att den tidpunkt då fristen börjar löpa ändras. Ett delgivningsfel ska åberopas genom ett klagomål inom sju dagar från det att kännedom erhölls. Om invändningsfristen därför har försuttits kan försenad invändning göras inom tre dagar från det att kännedom erhölls. Eftersom fristerna börjar löpa från delgivningsdagen, avgör fastställandet av delgivningsdagen och, vid ett delgivningsfel, tidpunkten då mottagaren fick kännedom om handlingen när fristberäkningen börjar.

Invändning, undanröjande av invändning och ogiltigförklaring

Invändningsfristen och den instans till vilken invändningen ska göras varierar beroende på verkställighetsvägen. Vid det allmänna utmätningsförfarandet ska gäldenären inom sju dagar från delgivningen av betalningsföreläggandet göra invändning hos verkställighetskontoret, och en invändning som görs inom fristen medför automatiskt att förfarandet avbryts. Vid verkställighet som grundas på växlar och andra omsättningsbara skuldebrev är fristen däremot fem dagar och invändningen ska göras direkt till verkställighetsdomstolen; betalningsfristen är tio dagar. En sådan invändning avbryter inte andra verkställighetsåtgärder än försäljningen – försäljningen stoppas alltså, medan utmätning och andra åtgärder fortsätter. För att hela förfarandet ska avbrytas krävs ett särskilt beslut av verkställighetsdomstolen. Vid verkställighet på grundval av en dom eller annat avgörande är fristen för att följa verkställighetsbeslutet sju dagar, och gäldenären kan inte stoppa förfarandet genom en invändning.

Vid allmän utsökning har borgenären två alternativ när förfarandet avstannar på grund av en invändning, och tidsfristerna är olika. Om borgenären innehar något av de i lagen angivna dokumenten kan denne inom sex månader från delgivningen av invändningen begära att invändningen undanröjs hos utsökningsdomstolen; om denna frist försummas kan borgenären inte inleda ett nytt utsökningsförfarande utan exekutionstitel för samma fordran. Om sådant dokument saknas ska talan om ogiltigförklaring av invändningen väckas vid allmän domstol inom ett år från delgivningen av invändningen; även om denna frist försummas är rätten att väcka fordringstalan enligt allmänna bestämmelser förbehållen. Eftersom båda fristerna börjar löpa samtidigt måste det tidigt avgöras vilket alternativ som ska användas.

Förfarandet för undanröjande av invändning förutsätter att borgenären innehar ett visst dokument. Lagen räknar upp dessa dokument under två rubriker: en skuldförbindelsehandling vars underskrift erkänts eller bestyrkts av notarius publicus, eller ett kvitto eller dokument som utfärdats i behörig ordning av offentliga myndigheter eller behöriga organ. Om gäldenären vid utsökning på grund av en enkel skuldehandling bestrider underskriften, föreskriver lagen ett särskilt förfarande: tillfälligt undanröjande av invändningen. Beslutet i detta förfarande är av interimistisk karaktär, och gäldenärens rätt att väcka befrielsetalan består.

I båda förfarandena föreskriver lagen skadestånd, men villkoren är inte desamma för parterna. Skadeståndsbeloppet får inte understiga tjugo procent; detta är ett golv, inte en fast procentsats. Skillnaden beror på vilket förfarande som används: vid definitivt undanröjande av invändningen ska gäldenären, om yrkandet bifalls på sakliga grunder, och borgenären, om yrkandet avslås av samma skäl, åläggas att betala skadestånd, och här krävs inte ond tro. Däremot räcker det i talan om ogiltigförklaring av invändning att invändningen från gäldenärens sida varit obefogad, medan borgenären endast är skadeståndsskyldig om denne anses ha agerat rättsstridigt och i ond tro vid utsökningen. Om den som invänt är förmyndare, förvaltare eller arvinge, förutsätter skadeståndsskyldighet för gäldenären att ond tro är styrkt. Skadestånd ådöms dessutom inte ex officio utan endast på yrkande av motparten.

Utmätning, värdering och försäljning

Efter att verkställighetsförfarandet har slutförts sker utmätning på borgenärens begäran. Gäldenärens skyldighet att lämna en förmögenhetsuppgift aktualiseras i detta skede, och fristen varierar beroende på verkställighetsförfarandet: vid allmän utmätning sju dagar från delgivningen av betalningsföreläggandet, vid verkställighet med exekutionstitel sju dagar från delgivningen av exekutionsordern, vid verkställighet enligt reglerna för negotiabla skuldebrev tio dagar från delgivningen av betalningsföreläggandet, och om invändningen har undanröjts genom beslut tre dagar från delgivningen av beslutet. Underlåtenhet att lämna en förmögenhetsuppgift och lämnande av en osann förmögenhetsuppgift är förenade med separata lagstadgade sanktioner.

Värdet av den utmätta egendomen fastställs, varefter försäljningsskedet inleds. Begäran om försäljning måste framställas inom föreskriven tid och kostnaderna betalas i förskott; annars anses begäran inte ha framställts, och om fristen löper ut upphör utmätningen. I så fall måste förfarandet upprepas för en ny utmätning. Om ärendet har avförts från handläggning krävs dessutom att begäran om förnyelse delges gäldenären. I den process som genomförs via den elektroniska försäljningsportalen sker kungörelse, anbudsgivning, auktion och betalning av köpeskillingen inom sina respektive frister.

När det gäller utmätning i bostad har lagen 2023 infört ett särskilt kontrollskede. Om verkställighetsdirektören konstaterar att den plats där utmätning begärs är en bostad, beslutar denne att utmätning ska ske där och underställer beslutet omedelbart utmätningsdomstolens godkännande. Domstolen prövar ärendet på handlingarna senast inom tre dagar från den dag då ärendet överlämnades till den. Om platsen befinns vara en bostad beslutar domstolen slutligt att godkänna beslutet. När beslutet har meddelats verkställighetsmyndigheten genomförs utmätningen. Om platsen befinns inte vara en bostad upphäver domstolen slutligt beslutet om utmätning i bostad, varefter verkställighetsdirektören på nytt beslutar om den aktuella utmätningsbegäran. Om det efter godkännandebeslutet konstateras att den plats som besökts inte är en bostad, fortsätter utmätningen.

Fördelning, insolvensintyg och klagomål

Försäljningslikviden fördelas först efter att de gemensamma kostnader som berör samtliga borgenärer har täckts. Borgenärer med panträtt har företrädesrätt för de fordringar som täcks av panten. Om försäljningsbeloppet inte räcker till för att täcka samtliga fordringar upprättas en förmånsordningsförteckning; vid placeringen i förmånsordningen är datumet för ansökan om utmätning avgörande.

Rättsmedlet mot förmånsordningsförteckningen varierar beroende på vad invändningen avser, och om denna åtskillnad förväxlas riktas rättsmedlet till fel instans. En invändning avseende fordringens grund eller belopp framställs genom talan vid allmän domstol, medan en invändning som enbart avser förmånsordningen framställs genom klagomål till utmätningsdomstolen. Fristen för båda rättsmedlen är sju dagar.

Om hela fordringen inte kan drivas in dokumenteras insolvenstillståndet. Om borgenären inte har fått hela sin fordran utfärdar utmätningsmyndigheten ett slutligt insolvensbevis; om gäldenären helt saknar utmätningsbar egendom gäller utmätningsprotokollet i sig som ett slutligt insolvensbevis. När det står klart att egendomen är otillräcklig ersätter protokollet ett interimistiskt insolvensbevis; något separat dokument utfärdas inte. Insolvensbeviset har konkreta rättsverkningar: det utgör en skriftlig handling som innefattar ett erkännande av skulden, om borgenären inleder verkställighet inom ett år krävs ingen ny delgivning av betalningsföreläggande, ränta kan inte krävas på den del som förblir obetald på grund av insolvenstillståndet, och fordringen omfattas av en tjugoårig preskriptionstid. Därutöver ska, om det genom ansökan från borgenären senast fem år efter att fordringen knutits till ett insolvensbevis visas vid utmätningsdomstolen att en gäldenär som har fått ett insolvensbevis försörjer sig över minimilönen, den del av inkomsten som överstiger minimilönen och som utmätningsdomstolen fastställer till minst en fjärdedel betalas till utmätningsmyndigheten. Betalningarna ska påbörjas senast en månad efter att beslutet har vunnit laga kraft och därefter göras varje månad tills skulden enligt insolvensbeviset är betald; skyldigheten uppkommer inte automatiskt utan förutsätter ett domstolsbeslut.

Klagomål mot utmätningsmyndighetens och utmätningsmannens åtgärder kan framställas i varje skede. Klagomålet framställs till utmätningsdomstolen och fristen är sju dagar från det att åtgärden blev känd. Om en rättighet inte verkställs eller utan grund fördröjs krävs dock ingen frist. Det bör observeras att ett klagomål inte automatiskt hindrar verkställigheten; verkställigheten kan avbrytas om utmätningsdomstolen beslutar detta.

Att ett klagomål eller en invändning avslås av utsökningsdomstolen avslutar inte förfarandet; fristen för rättsmedel mot beslutet löper separat, och denna frist ändrades år 2024. Fristen för att överklaga (istinaf) utsökningsdomstolens beslut har förlängts till två veckor och börjar numera löpa endast från delgivningsdagen; avkunnandet (tefhim) utlöser inte längre fristen. Fristen för kassationsbesvär (temyiz) mot regiondomstolens (bölge adliye mahkemesi) beslut är också två veckor från delgivningen. Genom samma ändring reglerar lagen beräkningen av frister som anges i veckor: fristen löper ut den dag i den sista veckan som motsvarar den dag då fristen började löpa. Ett överklagande (istinaf) hindrar inte andra utsökningsåtgärder än försäljningen; för att verkställigheten ska stoppas krävs dessutom ett särskilt beslut. Möjligheten att använda rättsmedel är dessutom beroende av ett penningmässigt gränsbelopp. Dessa gränser höjs i början av varje kalenderår enligt omvärderingsräntan, och vilket belopp som ska tillämpas bestäms utifrån den dag då klagomålet framställdes eller talan väcktes. Vissa beslut av utsökningsdomstolen kan däremot inte överklagas, oavsett värde.

Valet av utsökningsförfarande avgör utfallet

Olika utsökningsförfaranden

Fordran utan handling

Allmänt utmätningsförfarande (indrivning utan exekutionstitel)

Detta är det förfarande som en borgenär utan domstolsavgörande eller växel eller annan omsättningsbar handling följer. Indrivningsförfarande kan inledas på grundval av en faktura, ett avtal, ett kontoutdrag från ett löpande konto eller enbart en muntlig skuldförbindelse; lagen kräver inte att borgenären visar upp någon handling i detta förfarande.

Gäldenären har i detta förfarande dessutom en särskild processuell möjlighet. Gäldenären kan, före eller under verkställighetsförfarandet, väcka en negativ fastställelsetalan för att få fastställt att gäldenären inte är betalningsskyldig. Vid talan som väcks före förfarandet får domstolen, på begäran, besluta om en interimistisk åtgärd som innebär att förfarandet ska ställas in, mot en säkerhet som inte får understiga femton procent av fordringen. Vid en negativ fastställelsetalan som väcks efter det att förfarandet har inletts får domstolen däremot inte besluta att förfarandet ska ställas in genom en interimistisk åtgärd; gäldenären kan endast, under förutsättning att gäldenären ersätter den skada som uppkommer genom dröjsmålet och ställer säkerhet som inte understiger samma andel, begära att de medel som finns deponerade hos verkställighetskontoret inte ska betalas ut till borgenären. Om målet avgörs till gäldenärens förmån avbryts förfarandet omedelbart; när domen vinner laga kraft återställs verkställighetsåtgärderna, helt eller delvis, till det tidigare tillståndet utan att något ytterligare avgörande krävs. Om det visar sig att det förfarande som tvingade gäldenären att väcka den negativa fastställelsetalan var rättsstridigt och hade inletts i ond tro, ska borgenären även förpliktas att ersätta den skada som gäldenären lidit på grund av talan. Om gäldenären efter betalning av skulden visar sig inte ha varit betalningsskyldig, ska återbetalning av det aktuella beloppet begäras genom en återkravstalan.

Motsvarigheten till detta förfarande är att gäldenären har vittgående möjligheter att invända. Om gäldenären inom sju dagar från delgivningen av betalningsföreläggandet invänder hos verkställighetskontoret, avbryts förfarandet automatiskt och borgenären måste vända sig till domstol. Invändningen kan avse själva fordringen, dess belopp, räntan, verkställighetskontorets behörighet eller borgenärens rätt att inleda verkställighetsförfarande; även ett påstående om att underskriften inte tillhör gäldenären ska framställas hos verkställighetskontoret i detta förfarande. Därför bör ett verkställighetsförfarande avseende en odokumenterad fordran planeras med hänsyn till risken för invändning.

Domstolsbeslut

Verkställighet på grundval av dom eller annan verkställbar handling

Detta är en verkställighet som grundar sig på ett domstolsbeslut eller en handling som enligt lag anses ha verkan av en verkställbar handling. Lagen räknar upp dessa handlingar: förlikningar och medgivanden som sker inför domstol, säkerhetsförbindelser vid överklagande (istinaf och temyiz), säkerhetsförbindelser hos utsökningsmyndigheten samt skuldebrev som notarius publicus upprättar ex officio och som innehåller ett erkännande av en penningfordran. Ett skuldebrev där endast underskriften har bestyrkts hos notarius publicus omfattas inte. Verkställbarheten av en medlingsöverenskommelse regleras däremot i en särskild lag och kan säkerställas på två sätt: genom att en verkställbarhetsförklaring (icra edilebilirlik şerhi) utfärdas för överenskommelsen eller genom att handlingen undertecknas gemensamt av parterna, deras advokater och medlaren.

Vid verkställighet på grundval av en verkställbar handling sänds en verkställighetsorder (icra emri) till gäldenären i stället för ett betalningsföreläggande, och gäldenären har ingen möjlighet att stoppa verkställigheten genom en invändning. Den huvudsakliga vägen för gäldenären är att inom sju dagar ansöka hos verkställighetsdomstolen (icra mahkemesi) om att verkställigheten ska skjutas upp (icranın geri bırakılması). De grunder som en sådan ansökan kan stödjas på är uttömmande uppräknade: att skulden har preskriberats, att den har betalats (itfa) eller att anstånd har beviljats (mühlet). Påståenden om betalning eller anstånd måste styrkas med en handling av det slag som anges i lagen. Däremot kan grunder som har uppkommit efter delgivningen av verkställighetsordern alltid åberopas; i sådana fall ställer lagen ett strängare beviskrav: yrkanden som grundas på betalning eller anstånd måste ovillkorligen stödjas på handlingar som har upprättats eller bestyrkts av notarius publicus ex officio eller på ett utsökningsprotokoll (icra zaptı). Att verkställigheten skjuts upp är inte den enda vägen: en gäldenär som har överklagat kan mot säkerhet begära att verkställigheten stoppas, verkställighetsåtgärderna upphör om beslutet upphävs eller undanröjs av regionens överrätt (bölge adliye mahkemesi), och klagomål mot verkställighetstjänstemannens åtgärder utgör separata rättsmedel. Verkställighet av utländska domstolsbeslut på denna väg förutsätter dock att ett beslut om verkställighet (tenfiz kararı) först har erhållits.

Check, revers, växel

Särskilt verkställighetsförfarande för negotiabla skuldebrev

Detta är det särskilda verkställighetsförfarande som föreskrivs för fordringar grundade på negotiabla skuldebrev. För att förfarandet ska kunna användas krävs att handlingen har karaktär av ett negotiabelt skuldebrev, det vill säga att den uppfyller samtliga formkrav som anges i lag. Om något av dessa krav saknas kan förfarandet inte användas.

I detta förfarande framställs gäldenärens invändning inte hos utsökningsmyndigheten utan direkt vid exekutionsdomstolen, och fristen är fem dagar. Invändningen hindrar inte andra verkställighetsåtgärder än försäljning; försäljningen avbryts, medan utmätning och övriga åtgärder fortsätter. För att verkställigheten ska avbrytas i sin helhet krävs dessutom ett särskilt beslut av exekutionsdomstolen.

Invändning mot själva skulden och invändning mot underskriften har olika rättsverkningar. Vid invändning mot skulden beror domstolens möjlighet att tillfälligt stoppa verkställigheten på de handlingar som bifogas invändningsskriften. Vid invändning mot underskriften kan domstolen däremot, om den finner invändningen seriös, stoppa verkställigheten på handlingarna utan att den behöver delges borgenären; denna väg är mer flexibel. Men det finns också en baksida: om det efter prövningen konstateras att underskriften tillhör gäldenären, ska gäldenären dömas att betala inkâr-tazminatı, det vill säga ersättning för bestridande, med minst tjugo procent av fordringen samt en penningbot motsvarande tio procent av fordringen.

Hypotek och pant

Realisering av pant

Om en fordran är säkerställd genom hypotek i fast egendom eller pant i lös egendom, ska borgenären som huvudregel först göra säkerheten gällande. Denna regel är dock inte absolut; lagen föreskriver själv flera undantag. Om försäljningen av panten inte täcker fordringen, står utmätnings- eller konkursvägen öppen för det återstående beloppet. När det gäller fordringar som härrör från bostadsfinansiering samt fordringar som tillkommer den statliga bostadsutvecklingsförvaltningen kan borgenären välja utmätnings- eller konkursvägen utan att först göra panten gällande. Om fordringen grundar sig på ett omsättningsbart värdepapper kan det särskilda förfarandet för sådana värdepapper användas trots att det finns pant. Även beträffande räntefordringar och fordringar avseende årliga amorteringar som säkerställts genom hypotek har borgenären en valrätt. Förekomsten av pant avgör därför inte ensam vilken väg som ska följas.

Inteckningens karaktär påverkar både förfarandet och gäldenärens möjligheter att invända, och det lagstadgade kriteriet här är huruvida inteckningshandlingen i fastighetsregistret innehåller ett ovillkorligt erkännande av en penning skuld. Om så är fallet sänds ett verkställighetsföreläggande (icra emri) till gäldenären, som inte kan invända; den väg som står öppen är att ansöka om att verkställigheten ska skjutas upp. Lagen föreskriver en trettio dagars betalningsfrist i båda fallen: om inteckningshandlingen innehåller ett ovillkorligt erkännande av en penningskuld, anges i verkställighetsföreläggandet att skulden ska betalas inom trettio dagar och att borgenären, om betalning inte sker inom denna tid och inget beslut om uppskov med verkställigheten företes, kan begära försäljning av fastigheten; i andra fall anges också en betalningsfrist på trettio dagar i det sända betalningsföreläggandet (ödeme emri), och det meddelas att försäljning kan begäras om ingen invändning görs inom sju dagar och skulden inte betalas inom trettio dagar. Om något sådant erkännande saknas sänds ett betalningsföreläggande och gäldenären kan invända inom sju dagar; själva panträtten kan dock inte bestridas. Vid inteckningar som ställts som säkerhet för ett löpande konto eller en kredit kan utsökningsdomstolen fastställa fordringsbeloppet genom att granska avtalet och kvittona. Om fastigheten tillhör en tredje person ska den personens rättsliga ställning bedömas separat.

Hyresfordran och avhysning

Avhysning av hyrd fastighet utan dom

När hyran inte betalas eller hyrestiden löper ut föreskriver lagen ett särskilt förfarande för både indrivning av hyresfordran och avhysning av den hyrda fastigheten. Om hyran inte betalas kan borgenären, samtidigt som denne driver in den förfallna hyresfordran, även begära avhysning inom ramen för samma förfarande. Den betalningsfrist som ska ges hyresgästen bestäms enligt den turkiska obligationslagen: för bostäder och lokaler med tak minst trettio dagar, för andra hyresförhållanden minst tio dagar och för produktuthyrning minst sextio dagar. Hyresgästen kan invända mot betalningsföreläggandet inom sju dagar; vid invändning måste borgenären inom sex månader ansöka om att invändningen ska undanröjas. Begäran om avhysning ska framställas inom sex månader från det att fristen i betalningsanmaningen löpt ut, och för verkställigheten av avhysningsbeslutet ges hyresgästen en frist på tio dagar.

Vid avhysning som grundas på att hyrestiden har löpt ut är förfarandet annorlunda: avtalet ska lämnas in till utsökningsmyndigheten inom en månad från hyrestidens utgång, avhysningsföreläggandet ska följas inom femton dagar, och hyresgästen kan framställa invändning inom sju dagar.

Denna väg har ett lagstadgat villkor: för att verkställighetsdomstolen ska kunna meddela ett avhysningsbeslut krävs att hyresavtalet har upprättats av notarius publicus som en officiell handling, att dess underskrift har bestyrkts av notarius publicus eller att avtalet har medgetts av hyresgästen. I annat fall måste avhysningskravet framställas genom talan. Avhysning på grund av hyresvärdens behov, återuppbyggnad av fastigheten, den nya ägarens behov eller två berättigade meddelanden kan endast framställas genom talan. När kravet grundar sig på ett skriftligt åtagande att avflytta står båda vägarna öppna. Huruvida avhysningskravet ska framställas genom utsökning eller genom talan avgörs därför utifrån hyresförhållandets karaktär och grunden för kravet.

För gäldenären

Gäldenärens rättigheter, skyldigheter och rättsmedel

Ett utsökningsförfarande medför inte bara en betalningsskyldighet för gäldenären; det innefattar även rättigheter som måste utövas och skyldigheter som måste fullgöras inom de tidsfrister som anges i lagen. Om dessa rättigheter inte utövas inom föreskriven tid blir förfarandet slutgiltigt, och möjligheten att invända mot skulden upphör som huvudregel.

Invändning (itiraz) och klagomål (şikâyet) är två skilda vägar; vilken som står öppen avgörs av om påståendet riktar sig mot fordringen eller mot utsökningsmyndighetens åtgärd. Invändning riktar sig mot själva fordringen, dess belopp, räntan, utsökningsmyndighetens behörighet eller borgenärens rätt att driva utsökning; vid det allmänna utmätningsförfarandet (genel haciz yolu) framställs den hos utsökningsmyndigheten, fristen är sju dagar och den stoppar automatiskt förfarandet. Även påståendet att underskriften inte tillhör gäldenären anmäls på denna väg till utsökningsmyndigheten. Klagomål framställs däremot till utsökningsdomstolen med påstående att en åtgärd av utsökningsmyndigheten eller utsökningsmannen är lagstridig, inte förenlig med omständigheterna eller att en rättighet inte har tillgodosetts; fristen är sju dagar från det att åtgärden blev känd, och klagomål stoppar inte utsökningen om inte utsökningsdomstolen beslutar så. Vilken väg som är öppen avgörs av om påståendet riktar sig mot fordringen eller mot åtgärden.

Gäldenärens skyldighet att avge en redogörelse för sina tillgångar är föreskriven i lag, och fristen är sju, tio eller tre dagar beroende på utsökningsvägen. Underlåtenhet att avge redogörelsen och oriktig redogörelse är belagda med separata sanktioner; bland dessa sanktioner ingår, i de fall som anges i lagen, tvångsmedel i form av fängelse (tazyik hapsi). Sanktionerna för underlåtenhet att avge redogörelsen och för oriktig redogörelse är separat reglerade i lag.

Tillgångar och rättigheter som inte får utmätas är uppräknade i lag. Häri ingår gäldenärens bostad som är lämplig med hänsyn till hans eller hennes förhållanden, yrkesmässig utrustning för en gäldenär vars ekonomiska verksamhet huvudsakligen grundar sig på kroppsarbete snarare än kapital, personliga tillhörigheter för familjemedlemmar som bor under samma tak som gäldenären samt bohag som tjänar familjens gemensamma bruk, livsmedel och bränsle som är nödvändiga för familjens försörjning i två månader samt studiebidrag. Avtal om att i förväg avstå från sådant skydd är ogiltiga. Om utmätning har lagts på en tillgång som inte får utmätas, görs detta gällande genom klagomål (şikâyet), inte genom invändning (itiraz).

En tredje mans invändning om att den utmätta egendomen tillhör honom eller henne görs genom ett anspråk på egendomen (istihkak iddiası). Fristen är sju dagar, men fristens början varierar beroende på omständigheterna: den löper från den dag då personen fick kännedom om utmätningen, från det att utsökningsdomstolens beslut avkunnades eller delgavs, eller från den frist som utsökningsmyndighetens chef har fastställt. Eftersom frågan om vem som har egendomen i sin besittning avgör vilken part som har bevisbördan, får det direkt betydelse i denna talan att det i utmätningsprotokollet anges var egendomen finns och vem som har den i sin besittning.

Gäldenären kan komma överens med borgenären om betalning genom avbetalningar och göra ett betalningsåtagande hos utsökningsmyndigheten. Åtagandets giltighet är beroende av att de villkor som anges i lagen är uppfyllda, och påföljden är uttryckligen reglerad i lagen: om gäldenären utan godtagbart skäl bryter mot det betalningsvillkor som fastställts hos utsökningsmyndigheten, kan domstolen på borgenärens klagomål besluta om tvingande frihetsberövande i upp till tre månader. Om skulden eller det belopp som senast skulle ha betalats betalas efter att frihetsberövandet har börjat verkställas, ska gäldenären friges. Om betalningarna därefter åter upphör kan tvingande frihetsberövande beslutas på nytt, men frihetsberövandet för en och samma skuld får inte överstiga tre månader. Därför bör betalningsåtagandets protokoll och villkor bedömas innan det undertecknas.

När det gäller gäldenärens åtgärder för att undandra sina tillgångar från borgenärerna kan borgenären väcka talan om återvinning av rättshandling (tasarrufun iptali davası). Talan kan väckas av en borgenär som innehar ett tillfälligt eller slutligt insolvensbevis (aciz vesikası). Talan måste väckas inom en preklusionsfrist på fem år från den dag då den rättshandling som begärs återvunnen företogs. Omfattningen av de benefika rättshandlingar som kan återvinnas har inskränkts tre gånger genom den turkiska författningsdomstolens (Anayasa Mahkemesi) avgöranden om ogiltigförklaring från åren 2022, 2023 och 2025; därefter omarbetades bestämmelsen genom lag nr 7571 och trädde i kraft 25 december 2025. Med andra ord har institutet inte avskaffats utan skrivits om. Enligt den gällande bestämmelsen kan, med undantag för sedvanliga gåvor, alla gåvor och benefika rättshandlingar som företas under ett år före den dag då det tillfälliga eller slutliga insolvensbeviset utfärdas, eller då ett utmätningsprotokoll med verkan som insolvensbevis upprättas, eller före den dag då konkursen inleds, återvinnas. Lagen betraktar dessutom tre grupper av transaktioner som gåvor: rättshandlingar mellan gäldenären och släktingar i rakt nedstigande eller uppstigande led, blodsfränder till och med tredje led, en make eller maka – även om äktenskapet har upplösts under det senaste året – och släktingar genom äktenskap till och med tredje led, adoptivförälder och adoptivbarn samt personer som bor i samma bostad, om det inte bevisas att rättshandlingen var förenad med ett vederlag motsvarande det verkliga värdet; avtal genom vilka gäldenären, om motsatsen inte bevisas, har godtagit ett vederlag som är avsevärt lägre än det verkliga värdet av det som gäldenären själv har lämnat; samt avtal om livränta, upplåtelse av nyttjanderätt eller underhåll till dödsfall, om det inte bevisas att ett lämpligt vederlag har lämnats. Eftersom återvinningstalan omfattas av de lagbestämmelser som gällde den dag då den rättshandling som begärs återvunnen företogs, tillämpas den då gällande lydelsen på rättshandlingar före 25 december 2025. Därför är fastställandet av transaktionsdatumet det första steget i bedömningen av vilka rättshandlingar som omfattas.

Konkurs och omstrukturering

Konkurs och ackord

Konkurs är ett förfarande som syftar till att borgenärerna ska få kollektiv betalning genom att gäldenärens hela förmögenhet realiseras. Konkursförfarande kan endast inledas mot de tre grupper som anges i lagen: personer som anses vara näringsidkare enligt den turkiska handelslagen, personer som omfattas av bestämmelserna om näringsidkare samt fysiska eller juridiska personer som enligt särskilda lagar har angetts vara föremål för konkurs trots att de inte är näringsidkare. En näringsidkare är föremål för konkurs avseende alla sina skulder. Att anses vara näringsidkare är inte begränsat till att faktiskt driva ett kommersiellt företag; även personer som har grundat ett företag och tillkännagett eller registrerat att det har öppnats, personer som driver det utan tillstånd eller i strid med ett förbud samt stiftelser och föreningar som driver kommersiella företag omfattas. Även vissa personer som inte har ställning som näringsidkare kan enligt lag vara föremål för konkurs; en obegränsat ansvarig bolagsman i ett handelsbolag kan försättas i personlig konkurs utan att bolaget försätts i konkurs. En näringsidkare som har upphört med sin verksamhet kan också bli föremål för konkursförfarande inom ett år från tillkännagivandet. Huruvida konkursförfarande kan inledas måste därför bedömas separat i varje enskilt fall utifrån gäldenärens rättsliga ställning.

Konkurs kan begäras efter att borgenären har ansökt om verkställighet eller, i de fall som föreskrivs i lagen, direkt utan föregående verkställighetsförfarande. Vid det ordinära konkursförfarandet delges gäldenären ett betalningsföreläggande i konkurs; om gäldenären inte betalar skulden inom sju dagar och inte heller inom denna frist invänder att skulden inte föreligger eller att han eller hon inte tillhör dem som är föremål för konkurs, kan borgenären begära att handelsdomstolen beslutar om konkurs. Rätten att begära konkurs går förlorad ett år efter delgivningen av betalningsföreläggandet. För fordringar som grundas på negotiabla instrument finns ett särskilt konkursförfarande, där fristen för betalning samt för invändning och klagomål är fem dagar.

Direkt konkurs är inte begränsad till fall av insolvens. Borgenären kan, utan föregående verkställighetsförfarande, begära konkurs om gäldenären saknar känd hemvist, flyr för att undgå sina förpliktelser, genomför bedrägliga transaktioner som kränker borgenärernas rättigheter eller döljer sina tillgångar, inställer sina betalningar eller inte betalar en domsgrundad fordran trots ett verkställighetsföreläggande. Gäldenären kan också begära sin egen konkurs genom att anmäla att han eller hon befinner sig i ett insolvenstillstånd; i de fall som anges i lagen är gäldenären skyldig att göra detta. Om det konstateras att aktiebolag eller kooperativ är på obestånd beslutas konkurs utan föregående verkställighetsförfarande, och detta förhållande kan åberopas inte bara av bolagets organ utan även av en borgenär.

I aktiebolag regleras försämringen av den finansiella ställningen stegvis. Om det av den senaste årsbalansräkningen framgår att summan av aktiekapitalet och de lagstadgade reservfonderna till hälften är förlust täckt utan motsvarande värde, ska styrelsen omedelbart kalla till bolagsstämma och lägga fram de förbättringsåtgärder som den finner lämpliga. Om denna andel når två tredjedelar, ska bolaget upplösas automatiskt om den omedelbart sammankallade bolagsstämman inte beslutar att nöja sig med en tredjedel av aktiekapitalet eller att komplettera aktiekapitalet; enligt tillämplig föreskrift får bolagsstämman besluta om något av alternativen kapitalminskning, komplettering av aktiekapital eller kapitalhöjning. Överskuldsättning föreligger när bolagets tillgångar inte täcker skulderna. Om det finns tecken som ger anledning att misstänka överskuldsättning, ska styrelsen upprätta en delårsbalansräkning som visar tillgångarna både enligt principen om fortsatt drift och till sannolika försäljningspriser; om det visar sig att tillgångarna inte räcker för att täcka fordringarna, är styrelsen skyldig att anmäla situationen till handelsdomstolen och ansöka om bolagets konkurs. Denna anmälan ingår i styrelsens icke överlåtelsebara och icke avståeliga uppgifter. Borgenärer vars fordringar motsvarar ett belopp som täcker bolagets underskott kan skriftligen godkänna att deras fordringar ges sämre förmånsrätt än alla andra borgenärers fordringar; om giltigheten av denna förklaring bekräftas av av domstolen förordnade sakkunniga, meddelas inte konkursbeslut. Styrelsen eller någon borgenär får tillsammans med konkursansökan eller under konkursförfarandet även ansöka om ackord. Vidare får enligt övergångsbestämmelsen i tillämplig föreskrift, till och med den 1 januari 2027, hela den kursskillnadsförlust som uppkommit på ännu inte fullgjorda förpliktelser i utländsk valuta samt hälften av vissa kostnader hänförliga till 2020 och 2021 inte beaktas vid beräkningen av kapitalförlust och överskuldsättning. För företag med skulder i utländsk valuta ändrar denna övergångsbestämmelse vilka poster som ska inkluderas i överskuldsättningsberäkningen.

När konkursbeslutet har meddelats utgörs konkursboet av gäldenärens alla utmätningsbara tillgångar, som avsätts för betalning av fordringarna. Även tillgångar som tillfaller gäldenären fram till dess att konkursen avslutas ingår i boet. Gäldenärens alla förfoganden över boets tillgångar är utan verkan gentemot borgenärerna, och gäldenären får inte ta emot någon betalning. Vid ordinär konkursförvaltning ska borgenärerna anmäla sina fordringar inom en månad från kungörandet. För borgenärer som befinner sig på avlägsna orter eller i utlandet kan denna frist förlängas. Fordringar som inte har anmälts inom fristen godtas dock fram till dess att konkursen avslutas, och de kostnader som förseningen medför ska bäras av borgenären. För det första borgenärssammanträdet gäller en frist på högst tio dagar från kungörandet. En förteckning över fordringarnas inbördes prioritet ska upprättas efter det att anmälningsfristen löpt ut och senast inom två månader från det att konkursförvaltningen utsetts. I nödvändiga fall får exekutionsdomstolen förlänga denna frist med högst två månader vid ett enda tillfälle. Den som invänder mot förteckningen måste väcka talan vid handelsdomstolen inom femton dagar från det att förteckningen kungjordes. Om invändningen endast avser prioriteten ska klagomål framställas vid exekutionsdomstolen.

Ackord är en rättslig ordning som gör det möjligt för en gäldenär att, vid försämrad finansiell ställning, omstrukturera sina skulder genom överenskommelse med borgenärerna. Ordningen med anstånd med konkurs avskaffades 2018 genom lag nr 7101: de relevanta artiklarna i utsöknings- och konkurslagen upphävdes, rubriken till den relevanta artikeln i den turkiska handelslagen ändrades från "Anstånd med konkurs" till "Ackord", och ackordsordningen omreglerades i grunden. Därför återspeglar förklaringar i äldre källor om anstånd med konkurs inte den aktuella situationen. Endast beträffande framställningar om anstånd med konkurs och ackord som var anhängiga när lagen trädde i kraft ska de bestämmelser som gällde vid tidpunkten för framställningen fortsätta att tillämpas. I dag är ackord i regel den omstruktureringsväg som står öppen för gäldenären; därutöver gäller även vägen omstrukturering genom överenskommelse, som är särskilt avsedd för aktiebolag och kooperativ.

Om gäldenären ansöker om ackord och fullständigt ger in de handlingar som anges i lagen, ska domstolen omedelbart bevilja ett interimistiskt anstånd och förordna en interimistisk ackordskommissarie; om antalet borgenärer och fordringsbeloppet kräver det, kan tre kommissarier förordnas. Det interimistiska anståndet gäller i tre månader och kan på gäldenärens eller den interimistiska ackordskommissariens begäran förlängas med högst två månader; den sammanlagda tiden får inte överstiga fem månader. Beslut om interimistiskt anstånd kan inte överklagas. Domstolen meddelar sitt beslut om slutligt anstånd under det interimistiska anståndet och beviljar, om det framgår att ackordet kan genomföras framgångsrikt, slutligt anstånd i ett år; i särskilt svåra fall kan det på grundval av kommissariens motiverade rapport och begäran förlängas med upp till sex månader, varigenom det slutliga anståndet kan uppgå till högst arton månader. Lagen anger här inte antalet förlängningar utan den övre gränsen. Borgenärerna har i detta skede möjlighet att invända, och fristen kan lätt förbises: beslutet om interimistiskt anstånd kungörs, och borgenärerna kan inom den absoluta fristen om sju dagar från kungörandet genom en inlaga invända och med bevisning göra gällande att det inte föreligger någon omständighet som motiverar att ackordsanstånd beviljas samt inom denna ram begära att domstolen avslår ackordsansökan. Denna invändning är inte ett rättsmedel mot beslutet om slutligt anstånd; när domstolen meddelar sitt beslut om slutligt anstånd beaktar den även de skäl som de invändande borgenärerna har anfört i sina inlagor. Beslut om bifall till ansökan om slutligt anstånd och avslag på en ansökan om att anståndet ska upphävas kan inte överklagas.

Ett tillfälligt anstånd medför rättsverkningarna av ett slutligt anstånd. Under anståndstiden får inga åtgärder för verkställighet vidtas mot gäldenären, inte heller sådana som enligt lag sker för indrivning av offentliga fordringar; redan inledda verkställighetsförfaranden avbryts; beslut om säkerhetsåtgärder och kvarstad får inte verkställas; preskriptionstider och preklusionsfrister som kan avbrytas genom en verkställighetsåtgärd löper inte. Denna regel har de gränser som anges i lag. För prioriterade fordringar i första ordningen får verkställighet ske genom utmätning; i denna ordning ingår arbetstagares fordringar som grundar sig på anställningsförhållandet, däribland uppsägningsersättning och avgångsvederlag som har tjänats in inom ett år före konkursens öppnande, samt underhållsfordringar som har tjänats in under det senaste året. Uppsägningsersättning och avgångsvederlag som tjänas in till följd av att anställningsförhållandet upphör på grund av konkursen ingår dock i samma ordning oberoende av denna ettårsgräns. När det gäller fordringar som är säkerställda genom pant får verkställighet genom realisering av panten inledas eller fortsätta; med anledning av ett sådant förfarande får dock ingen åtgärd för omhändertagande vidtas och försäljning av den pantsatta egendomen får inte genomföras. Om den fastställda planen inte föreskriver annat upphör dessutom ränta att löpa på fordringar som inte är säkerställda genom pant från och med dagen för det slutliga anståndet.

Ett ackordsförslag anses antaget om det undertecknats av en majoritet som utgörs av och hälften av de registrerade borgenärerna eller en fjärdedel av de registrerade borgenärerna och två tredjedelar av fordringarna, där majoriteten överstiger dessa trösklar. Endast borgenärer som påverkas av förslaget deltar i omröstningen; fordringar med första rangens förmånsrätt och fordringar som innehas av gäldenärens närstående beaktas inte vid majoritetsberäkningen, medan panthavares fordringar endast beaktas i den del som inte är säkrad. Anslutningar som sker inom sju dagar efter mötets avslutande godtas också. Att förslaget antas med denna majoritet är endast ett av villkoren för godkännande; domstolen prövar även om det erbjudna beloppet överstiger vad borgenärerna skulle få vid konkurs, om det står i proportion till gäldenärens tillgångar och om betalningen av förmånsberättigade fordringar och skulder som uppkommit under anståndstiden har säkerställts. Ackordet blir bindande genom godkännandebeslutet och är obligatoriskt för alla fordringar som uppkommit före ansökan om ackord.

Om ackordet inte godkänns beslutar domstolen att avslå ansökan om ackord. Om gäldenären är en person som kan försättas i konkurs och någon av grunderna för direkt konkurs föreligger, beslutar domstolen dock ex officio om gäldenärens konkurs, utan att någon särskild ansökan krävs. Samma resultat uppstår om ackordet hävs i sin helhet på grund av att det har undergrävts genom ond tro. Däremot medför en hävning av ackordet endast i förhållande till en borgenär som inte erhållit betalning enligt planen, efter ansökan från denne, inte i sig att konkurs utbryter.

Lagen gör ingen åtskillnad mellan olika branscher när det gäller ackord. Det är emellertid obligatoriskt att i ackordets preliminära förslag ange i vilken utsträckning och inom vilken tidsfrist skulderna ska betalas, samt att lämna in en likviditetsbudget och förteckningar över fordringar och skulder med förfallodagar; domstolen bedömer vid godkännandet om det erbjudna beloppet står i proportion till gäldenärens resurser. För verksamheter vars intäkter är säsongsberoende, såsom turism, är det förhållandet att kassaflödet fluktuerar under året en omständighet som måste beaktas vid upprättandet av dessa handlingar och betalningsplanen.

Internationella ärenden

Utsökningsförfaranden med utländsk anknytning

Om borgenären eller gäldenären är utländsk, om fordran har uppkommit i utländsk valuta eller om den egendom som är föremål för utsökning tillhör en utländsk person, krävs ytterligare förfarandesteg i utsökningsförfarandet. I mål med utländsk anknytning aktualiseras ytterligare förfarandesteg avseende exekvatur, delgivning utomlands och indrivning av fordringar i utländsk valuta. På platser som Alanya, där utlänningar förvärvar fastigheter och turistföretag är koncentrerade, aktualiseras dessa steg oftare samtidigt eftersom gäldenären befinner sig utomlands och fordran har uppkommit i utländsk valuta.

Verkställighet av utländska domstols- och skiljedomsavgöranden

På grundval av en utländsk dom kan ett verkställighetsförfarande inte inledas direkt i Turkiet. För att domen ska kunna verkställas måste först ett beslut om erkännande och verkställighet (tenfiz) meddelas av en behörig turkisk domstol. I ett tenfizmål är den domstol som enligt lagens ordalydelse är sakligt behörig en asliye-domstol (asliye mahkemesi). I praktiken innebär detta att det, utom när det gäller utländska avgöranden i familjerättsliga frågor, är den allmänna civildomstolen (asliye hukuk mahkemesi) som är behörig, medan familjedomstolen (aile mahkemesi) är behörig i fråga om familjerättsliga avgöranden enligt en särskild behörighetsregel i en annan lag. Territoriellt behörig är domstolen på den ort där den person mot vilken tenfiz begärs har sitt hemvist i Turkiet, eller, om sådan ort saknas, där personen är bosatt. Om inte heller det finns, är domstolen i Ankara, Istanbul eller Izmir behörig. När beslutet om tenfiz har meddelats verkställs domen genom verkställighet på grundval av en exekutionstitel. Ett överklagande av beslutet om tenfiz uppskjuter verkställigheten. Bestämmelserna i internationella avtal som Turkiet är part i ska dock tillämpas.

Erkännande (tanıma) och verkställighet (tenfiz) är åtskilda: erkännande innebär att avgörandet godtas som slutligt bevis eller som ett avgörande med rättskraft, medan verkställbarheten är beroende av tenfiz. En av skillnaderna mellan dem är följande: det krav på ömsesidighet som gäller för tenfiz gäller inte vid erkännande. Den utländska domens rättskraft eller verkan som slutligt bevis gäller från och med den tidpunkt då den utländska domstolens avgörande vinner laga kraft.

Verkställighet av utländska skiljedomar omfattas av en separat ordning och behörighetsregeln skiljer sig från den som gäller för domstolsavgöranden: i första hand är domstolen på den ort som parterna skriftligen har avtalat behörig. Om ett sådant avtal saknas är domstolen på den ort där den part mot vilken avgörandet har meddelats har sitt hemvist i Turkiet behörig, eller, om sådan ort saknas, domstolen på den ort där parten är bosatt. Om inte heller det finns, är domstolen på den ort där den egendom som verkställigheten avser finns behörig. För att en skiljedom ska kunna verkställas är det tillräckligt att den har vunnit laga kraft och blivit verkställbar eller är bindande för parterna. Avslagsgrunderna anges i en separat katalog, och beträffande vissa av dem åvilar bevisbördan den part mot vilken verkställighet begärs.

Delgivning utomlands och utländsk gäldenär

Inom utsökningsförfaranden finns det ingen särskild ordning för delgivning; utsöknings- och konkurslagen hänvisar direkt till delgivningslagen. Om gäldenären befinner sig utomlands sker delgivning av betalningsföreläggandet eller utsökningsföreläggandet som regel genom den berörda statens behöriga myndighet. Om mottagaren är turkisk medborgare kan delgivning även ske genom Turkiets ambassad eller konsulat; denna möjlighet är valfri.

I detta fall får den trettio dagar långa delgivningspresumtionen verkan inte automatiskt utan endast om tre förutsättningar är uppfyllda samtidigt: att den underrättelse som sänts till mottagaren innehåller den lagstadgade varningen, att det dokumenteras att underrättelsen har delgetts mottagaren enligt det landets lagstiftning och att mottagaren inte har vänt sig till beskickningen inom trettio dagar. Om mottagaren vänder sig dit men vägrar att ta emot handlingarna, är det inte presumtionen utan dagen då protokollet upprättades som ska läggas till grund.

Delgivning utomlands förlänger inte de lagstadgade fristerna, men förfarandet kan inte gå vidare till nästa steg förrän delgivningen är slutförd. Även om delgivningen har skett i strid med formföreskrifterna anses den giltig om mottagaren har fått kännedom om den, och den tidpunkt som mottagaren anger för när han eller hon fick kännedom om den anses vara delgivningstidpunkten; fristerna löper från denna tidpunkt. Invändning om bristfällig delgivning görs inom sju dagar från den dag då mottagaren fick kännedom om delgivningen genom ett klagomål, och om invändningsfristen har missats av denna anledning, genom en försenad invändning inom tre dagar från den dag då mottagaren fick kännedom om delgivningen. Eftersom fristerna löper från delgivningstidpunkten, och vid bristfällig delgivning från den tidpunkt mottagaren anger för när han eller hon fick kännedom om delgivningen, avgör dokumentationen av dessa två tidpunkter när fristberäkningen börjar. För en borgenär som är bosatt utomlands föreskrivs i lag att en hemvist i Turkiet ska anges; lagen kopplar dock inte detta till en sanktion utan till en presumtion: om ingen hemvist anges anses platsen där utsökningskontoret är beläget vara hemvist. Däremot krävs att gäldenären i samband med sin invändning anger en adress inom landet.

Fastigheter som tillhör utlänningar, inteckning och utmätning

På fastigheter som utländska fysiska eller juridiska personer innehar i Turkiet kan utmätning och inteckning ske enligt allmänna bestämmelser, med förbehåll för den särskilda ordningen för förvärv av äganderätt. Lagen innehåller här en uttrycklig bestämmelse: vid upplåtelse av panträtt i fastighet till förmån för utländska fysiska personer och handelsbolag med juridisk personlighet som har bildats i utlandet enligt lagstiftningen i det land där de bildats, tillämpas inte de förvärvsbegränsningar som anges i artikeln. Utmätning av fastigheten antecknas i fastighetsregistret.

Däremot aktualiseras begränsningarna på nytt vid försäljningen. Det undantag som lagen föreskriver i fråga om realisation finns endast i bestämmelsen om företag med utländskt kapital som har bildats i Turkiet; för utländska fysiska personer finns inget sådant undantag. Därför omfattas en utländsk fysisk person även vid försäljning av en intecknad fastighet av begränsningarna för förvärv av fastighet vid auktion. Bland dessa begränsningar ingår kravet på medborgarskap i vissa angivna länder, en gräns på trettio hektar per person, en gräns på tio procent av den areal i det berörda distriktet som får vara föremål för privat ägande samt begränsningar avseende militära förbjudna områden. Utländska handelsbolag kan förvärva fastigheter endast inom ramen för särskilda lagbestämmelser; andra utländska juridiska personer kan inte förvärva fastigheter.

Påföljden för ett förvärv som strider mot dessa begränsningar är inte att fastighetens äganderätt automatiskt blir ogiltig, utan att fastigheten ska avvecklas: om ägaren inte avvecklar fastigheten inom den frist på högst ett år som fastställs vid överträdelsen, avvecklas den av myndigheten och omvandlas till pengar. Därför måste dessa begränsningar bedömas i förväg vid förfaranden för realisation av panträtt eller försäljning av fastigheten.

Fordringar i utländsk valuta

Om en fordran uppkommer i utländsk valuta bedöms särskilt i vilken valuta verkställighetsförfarandet ska bedrivas och per vilket datum växelkursen ska beräknas. Det lagstadgade kriteriet vid denna bedömning är huruvida avtalet innehåller en klausul om betalning i den avtalade valutan.

Om avtalet inte innehåller någon klausul om betalning i den avtalade valutan kan gäldenären betala skulden i turkiska lira enligt gällande kurs på betalningsdagen. Om en sådan klausul saknas och skulden inte har betalats på förfallodagen kan borgenären kräva att skulden betalas antingen i den avtalade valutan eller i turkiska lira enligt kursen på förfallodagen eller den faktiska betalningsdagen. Om avtalet däremot innehåller en klausul om betalning i den avtalade valutan bortfaller båda dessa möjligheter och skulden ska betalas i utländsk valuta. Med andra ord är gäldenärens valrätt och borgenärens val av kursdag två sidor av samma bestämmelse, och båda är beroende av samma klausul.

I verkställighetsansökan är det enligt lag obligatoriskt att ange fordrans belopp i turkiska lira, och för räntebärande fordringar räntans belopp och den dag från vilken den beräknas. Om fordran är i utländsk valuta ska även det datum vars växelkurs åberopas samt räntan anges. Chefen för icra-kontoret granskar att verkställighetsansökan uppfyller de lagstadgade villkoren. I praktiken kan en ofullständig eller felaktig angivelse av denna uppgift få konsekvenser som är svåra att rätta i efterhand. Om avtalet innehåller bestämmelser om växelkurs och betalningsort beaktas även giltigheten och tillämpligheten av dessa bestämmelser.

Bedömningskriterier

Bedömningskriterier i utsöknings- och konkursprocessen

Tillvägagångssättet vid ett verkställighetsförfarande bestäms utifrån den handling som fordran grundar sig på, gäldenärens rättsliga ställning, huruvida säkerhet finns och i vilket skede förfarandet befinner sig. Vid den första bedömningen kan verkställighetsakten, betalnings- eller verkställighetsföreläggandet, delgivningshandlingarna och de frister som har börjat löpa beaktas sammantaget.

Ur borgenärens perspektiv bedöms valet av utsökningsförfarande, behovet av provisorisk kvarstad och fastställandet av vilka tillgångar som ska utmätas. Ur gäldenärens perspektiv bedöms frister för invändningar och klagomål, skyldigheten att lämna en tillgångsdeklaration samt tillgängliga rättsmedel avseende tillgångar som inte får utmätas, i det enskilda ärendet.

I mål med fastighetsinteckning är förfarandet för att realisera panten, innehållet i inteckningshandlingen, värderingen och delgivningen av försäljningskungörelsen i lag knutna till särskilda frister och särskilda rättsmedel. I mål där borgenären eller gäldenären är utländsk bedöms därutöver delgivning utomlands, verkställighet av utländska domar och utsökning av fordringar i utländsk valuta.

Bland byråns verksamhetsområden finns tvister som uppstår inom utsöknings- och konkursrätten. För att begära ett möte kan du nå oss via kontaktsidan.

Vanliga frågor

Jag har fått ett ödeme emri (betalningsorder). Inom vilken tid måste jag agera och vad behöver jag göra?

Tidsfristen och vilken myndighet eller domstol som ska kontaktas beror på hur icra takibi har inletts. Vid det allmänna utmätningsförfarandet kan gäldenären inom sju dagar från delgivningen av ödeme emri göra invändning hos icra dairesi; en invändning som görs inom fristen stoppar icra takibi automatiskt. Vid ett icra takibi enligt reglerna om kambiyo senetleri är tidsfristen däremot fem dagar och invändningen görs direkt hos icra mahkemesi; denna invändning stoppar inte andra verkställighetsåtgärder än försäljningen, det vill säga försäljningen stoppas men utmätningen fortsätter. Vid ilamlı takip är fristen för att följa icra emri sju dagar, och det är inte möjligt att stoppa icra takibi genom invändning; gäldenären kan i stället begära att verkställigheten skjuts upp. Om fristen missas blir icra takibi slutgiltigt och möjligheten att invända mot skulden upphör som huvudregel. Det första som behöver göras är därför att fastställa om handlingen är ett ödeme emri eller ett icra emri samt vilket datum den delgavs.

Jag har gjort invändning – vad kan borgenären göra?

Om en invändning görs i rätt tid avbryts verkställighetsförfarandet och borgenären måste vända sig till domstol. Om borgenären har en handling som innehåller ett skulderkännande med erkänd underskrift eller en underskrift bestyrkt av notarius publicus, eller ett kvitto eller annan handling som har utfärdats av en offentlig myndighet i behörig ordning, kan borgenären inom sex månader från delgivningen av invändningen begära att exekutionsdomstolen upphäver invändningen. Om fristen försitts kan borgenären inte på nytt inleda ett verkställighetsförfarande utan exekutionstitel avseende samma fordran. Om någon sådan handling inte finns ska borgenären inom ett år från delgivningen av invändningen väcka talan vid allmän domstol om att invändningen ska upphävas. Även om denna frist försitts kvarstår rätten att väcka talan om fordran enligt allmänna bestämmelser. Om fel rättsmedel väljs leder detta till att yrkandet avslås. I båda fallen kan, på motpartens begäran, ersättning dömas ut med minst tjugo procent av fordran. Villkoren är dock inte desamma: vid ett slutligt upphävande av invändningen döms gäldenären till ersättning om yrkandet bifalls på sakliga grunder, och borgenären om yrkandet avslås på samma grunder; här krävs inte ond tro. Vid talan om upphävande av invändningen är det däremot tillräckligt att invändningen är obefogad för att gäldenären ska kunna åläggas ersättning, medan borgenären endast blir ersättningsskyldig om denne i verkställighetsförfarandet anses ha agerat obefogat och i ond tro.

Hur mycket av min lön kan utmätas?

Lagen föreskriver ett system med partiell utmätning av lön och liknande inkomster; men andelen en fjärdedel här är inte en övre gräns som skyddar gäldenären, utan en nedre gräns som anger det minsta belopp som får utmätas. Enligt lagens ordalydelse får det belopp som utmäts inte understiga en fjärdedel av inkomsten. Det belopp som verkställighetskontoret bedömer att gäldenären och dennes familj behöver för sitt uppehälle sänks inte under denna gräns. Lagen föreskriver inte någon särskild andel för underhållsfordringar här; den praxis enligt vilken fjärdedelsgränsen inte tillämpas vid indrivning av underhållsfordringar följer inte av lagtexten utan av domstolsavgöranden. Lagen själv föreskriver en prioritetsregel: om det finns flera utmätningar placeras dessa i ordning, och innan avdraget för den utmätning som står först i ordningen har avslutats får avdrag inte göras för en senare utmätning. Praxis avseende skyddet för inkomster på minimilönenivå följer inte av lagtexten utan av domstolsavgöranden. Om utmätningen anses strida mot lag ska detta göras gällande genom rättsmedlet klagomål inom sju dagar från det att åtgärden blev känd. Avtal om att i förväg avstå från detta skydd är ogiltiga.

Kan mitt hem utmätas?

Lagen räknar upp gäldenärens bostad, som är lämplig med hänsyn till hans förhållanden, bland de tillgångar som inte får utmätas. Detta skydd är dock inte obegränsat: huruvida bostaden ska anses lämplig med hänsyn till gäldenärens förhållanden bedöms i det enskilda fallet. För fast egendom vars värde överstiger denna gräns föreskriver lagen ett särskilt förfarande — bostaden säljs och av försäljningsbeloppet lämnas gäldenären det belopp som behövs för att han ska kunna köpa en bostad som är lämplig med hänsyn till hans förhållanden. Om fastigheten dessutom är intecknad får ett förfarande för försäljning av panten andra följder än detta skydd. Om utmätning har skett av en tillgång som anses vara utmätningsfri, ska gäldenären ansöka om prövning genom ett klagomål (şikâyet), inte framställa en invändning (itiraz); huruvida utmätningen är tillåten bedöms i första hand av verkställighetstjänstemannen (icra müdürü).

Den utmätta egendomen tillhör mig – vad kan jag göra?

Den rättsliga vägen för en tredje person som gör gällande att den utmätta egendomen tillhör honom är att framställa ett äganderättsanspråk (istihkak iddiası). Fristen är sju dagar; fristens början är beroende av omständigheterna och räknas från den dag då personen fick kännedom om utmätningen, från det att utmätningsdomstolens beslut förkunnades eller delgavs, eller från den tidpunkt som angetts av verkställighetstjänstemannen. Eftersom frågan om vem som har egendomen i sin besittning avgör vilken part som har bevisbördan, får det direkta följder i målet att det i utmätningsprotokollet anges var egendomen finns och vem som har den i sin besittning.

Är ett konkordat samma sak som att få konkursen uppskjuten?

Nej. Institutet uppskov med konkurs avskaffades genom lag nr 7101 år 2018, medan konkordato omreglerades i grunden; rubriken på den relevanta artikeln i den turkiska handelslagen ändrades också från "uppskov med konkurs" till "konkordato". För anspråk som var anhängiga när lagen trädde i kraft fortsätter dock bestämmelserna vid tidpunkten för anspråket att tillämpas. Vid konkordato beviljas gäldenären först ett tre månader långt tillfälligt anstånd; denna period kan förlängas med högst två månader och får sammanlagt inte överstiga fem månader. Om förutsättningarna föreligger övergår förfarandet till ett ettårigt definitivt anstånd; i särskilda fall som medför svårigheter kan det förlängas med upp till sex månader. Under anståndstiden får inga verkställighetsåtgärder vidtas mot gäldenären, inte heller avseende offentliga fordringar, och beslut om kvarstad får inte verkställas. För privilegierade arbetstagar- och underhållsfordringar får dock utmätning ske, medan verkställighetsförfarandet för fordringar med panträtt kan fortsätta, men den pantsatta egendomen får inte säljas. Om planen godkänns med den majoritet som föreskrivs i lagen och fastställs av domstolen blir konkordaton bindande. I dag är konkordato i princip den väg som gäller för omstrukturering; för kapitalbolag och kooperativ gäller även omstrukturering genom ackord. Äldre källor med redogörelser för uppskov med konkurs återspeglar inte det aktuella läget.

Kan jag verkställa en utländsk dom i Turkiet?

Det kan inte göras direkt. För att ett utländskt domstolsavgörande ska kunna verkställas i Turkiet krävs ett beslut om tenfiz från en behörig turkisk domstol; efter tenfiz verkställs avgörandet genom verkställighet på grundval av en dom. Behörig domstol är i princip asliye hukuk mahkemesi, och för avgöranden som rör familjerätt är det familjedomstolen. Om tenfizbeslutet överklagas upphör verkställigheten att gälla. Erkännande innebär däremot att avgörandet godtas som slutlig bevisning eller som ett avgörande med rättskraft och innebär inte att det är verkställbart; kravet på ömsesidighet som gäller vid tenfiz gäller inte vid erkännande. Verkställighet av utländska skiljedomar följer sitt eget regelverk, och behörig domstol är i första hand domstolen på den ort som parterna skriftligen har avtalat om. Om gäldenären befinner sig utomlands tillämpas dessutom förfarandet för delgivning utomlands, vilket i praktiken förlänger verkställighetsförfarandet.

Förklaringarna på denna sida är endast avsedda som allmän information och utgör inte ett juridiskt yttrande eller juridisk rådgivning. Eftersom omständigheterna i varje enskilt fall är olika, ska den juridiska bedömningen göras utifrån det specifika ärendet.
Informationen på sidan publiceras inom ramen för Türkiye Barolar Birliği Reklam Yasağı Yönetmeliği, i syfte att informera om de områden där byrån är verksam, utan att innebära specialisering; den syftar inte till att skaffa uppdrag.
Att visa denna sida eller att ta kontakt via länkarna och kontaktuppgifterna på sidan innebär inte att ett ombudsförhållande har uppstått mellan advokaten och den som kontaktar advokaten, och innebär inte att uppdraget har accepterats.
Uppgifterna och tidsfristerna på sidan har utarbetats enligt den lagstiftning som gäller den 5 september 2026. Eftersom lagstiftningen kan ändras ska beräkningen av tidsfrister alltid göras enligt den gällande lagtexten.

Inom utsöknings- och konkursrätten kan det förfarande som ska följas variera beroende på fordringens beskaffenhet, de handlingar som ligger till grund för fordringen, gäldenärens rättsliga ställning och de åtgärder som vidtas under indrivningsförfarandet. Därför är det viktigt att fordringen görs gällande genom rätt förfarande, att fristerna för invändningar och ansökningar följs noggrant och att nödvändiga åtgärder vidtas i tid.

Merve Kartal

Advokat