När det gäller utlänningars arv i Turkiet finns det första svaret i lagen: oavsett vilket land den avlidne var medborgare i, övergår dennes fasta egendom i Turkiet i regel till arvingarna enligt turkisk rätt.
”Arv är underkastat den avlidnes nationella rätt. Beträffande fast egendom belägen i Turkiet tillämpas turkisk rätt.” (MÖHUK art.20/1)
MÖHUK är Turkiets lag nr 5718 om internationell privat- och processrätt. ”Nationell rätt” är rätten i den stat där den avlidne var medborgare.
Denna artikel beskriver de steg och tidsfrister som en utländsk arvinge ska vidta i Turkiet. Detaljerna om tillämplig rätt finns på sidan Arvsrätt.
Utlänningars arv i Turkiet: vilken rätt är tillämplig?
- Fast egendom i Turkiet (såsom lägenhet, tomt, åker) omfattas av turkisk rätt (MÖHUK art.20/1). Även en lägenhet i Alanya omfattas av denna regel.
- För resten av arvet är huvudregeln den avlidnes nationella rätt. Grunderna för arvets öppnande, förvärv och delning är dock underkastade rätten i det land där egendomen finns (MÖHUK art.20/2). För fast egendom i Turkiet leder båda reglerna till samma resultat, nämligen turkisk rätt. När det gäller lös egendom såsom bankkonton i Turkiet är förhållandet mellan de två reglerna omdiskuterat.
- Om den avlidne hade flera medborgarskap och ett av dem är turkiskt, är dennes nationella rätt turkisk rätt. Om personen inte var turkisk medborgare tillämpas rätten i den stat som denne hade starkast anknytning till (MÖHUK art.4).
- Bestämmelserna i internationella överenskommelser som Turkiet är part i är förbehållna (MÖHUK art.1/2). Det måste särskilt kontrolleras om det mellan den avlidnes land och Turkiet finns en överenskommelse som reglerar arv.
Testamente. Testamentets form kan vara giltig om den överensstämmer med rätten i det land där det upprättades, med den materiellt tillämpliga rätten eller med den avlidnes nationella rätt (MÖHUK art.20/4, art.7). Testamentsförmågan bestäms enligt den nationella rätten vid tidpunkten för testamentets upprättande (MÖHUK art.20/5). Innehållet är en separat fråga: för fast egendom i Turkiet gäller även bestämmelserna om laglott enligt turkisk rätt (andel i kvarlåtenskapen). Laglotten är den andel som lagen avsätter för vissa närstående och som inte kan undanröjas genom testamente. Arvingar som inte erhåller värdet av sina laglotter kan föra talan om jämkning av testamentariska förordnanden avseende förfoganden som överskrider gränsen (TMK art.560). Beräkning och talan om jämkning beskrivs på sidan hur laglotten beräknas.
Vad gör en utländsk arvinge, var och fram till när?
| Steg | Vart vänder man sig? | Tidsfrist | Rättslig grund |
|---|---|---|---|
| Avstå från arv (om så önskas) | turkisk tvistemålsdomstol i fredsinstans i Turkiet | tre månader från det att dödsfallet blev känt | TMK art.606, art.609 |
| Erhålla arvsintyg | turkisk tvistemålsdomstol i fredsinstans; notarius publicus och konsulat kan inte utfärda det | Ingen tidsfrist i lagen | Turkiets civillag art.598; Turkiets notarielag art.71/B |
| Använda ett dokument utfärdat utomlands | Godkännande vid turkisk domstol | Ingen tidsfrist i lagen | Turkiets lag om lagfart art.37 |
| Deklaration för arvs- och överlåtelseskatt | Skattemyndighet; för arvinge utomlands turkiskt konsulat | fyra, sex eller åtta månader från dödsdagen | Turkiets lag om arvs- och överlåtelseskatt art.8, art.9 |
| Registrering i fastighetsregistret | turkisk fastighetsregistermyndighet på den ort där fastigheten är belägen | Om registrering inte sker inom två år kan fastighetsregistermyndigheten själv ansöka hos domstol | Turkiets civillag art.705; Turkiets lag om lagfart, tilläggsart.1 |
| Sälja fast egendom | turkisk fastighetsregistermyndighet | Överlåtelse kan inte ske förrän skatten avseende fastigheten är helt betald | Turkiets lag om arvs- och överlåtelseskatt art.19 |
| Avhända fast egendom om förvärvsvillkoren saknas | — | En tidsfrist på högst ett år som fastställs av det turkiska finansministeriet | Turkiets lag om lagfart art.35 |
Arvsintyg: inte notarius publicus, utan turkisk tvistemålsdomstol i fredsinstans
Det officiella dokument som visar vilka som är arvingar i Turkiet och deras andelar kallas enligt lagen arvsintyg (TMK art.598). Detta dokument är i Turkiet även känt som arvsintyg.
Lagen föreskriver att arvsintyg utfärdas av turkisk tvistemålsdomstol i fredsinstans eller av notarius publicus (TMK art.598). Om dokumentet begärs av utlänningar kan notarius publicus dock inte utfärda det (Turkiets notarielag art.71/B). Förordningen om notarius publicus omfattar även fall där begäran har ett utländskt inslag (förordning art.5). Även att den avlidne var utlänning medför ett utländskt inslag; i sådana fall begärs dokumentet från domstol även om arvingarna är turkiska medborgare.
I utlandet utför turkiska konsulat notarietjänster (Turkiets notarielag art.191). Bestämmelserna om arvsintyg gäller dock inte för konsulat (Turkiets notarielag art.193). Därför kan dokumentet inte heller erhållas från konsulat.
Ansökan görs till turkisk tvistemålsdomstol i fredsinstans i Turkiet. Turkisk tvistemålsdomstol i fredsinstans är den domstol som handlägger ärenden såsom arvsintyg och avstående från arv (HMK art.383). Behörig domstol är i regel domstolen på den ort där sökanden eller någon av de berörda är bosatt (HMK art.384). Om ingen av arvingarna är bosatt i Turkiet är det omdiskuterat vilken orts domstol man ska vända sig till. Detaljer om förfarandet finns på sidan hur man erhåller arvsintyg.
Acceptera eller avstå från arv? Tidsfristen på tre månader
Enligt turkisk rätt förvärvar arvingen arvet vid dödsfallet utan något särskilt accepterande (TMK art.599). En arvinge som inte vill ha arvet kan avstå från arv inom tre månader (TMK art.606). För fast egendom i Turkiet görs även avståendet enligt turkisk rätt.
För en legal arvinge börjar tidsfristen i regel från den dag då denne fick kännedom om dödsfallet. För den som utsetts till arvinge genom testamente börjar tidsfristen från den dag då testamentet officiellt delgavs denne (TMK art.606). Avståendet görs genom muntlig eller skriftlig förklaring till turkisk tvistemålsdomstol i fredsinstans och måste vara ovillkorligt (TMK art.609).
Att missa tidsfristen får konsekvenser:
- En arvinge som inte avstår inom tidsfristen anses ha förvärvat arvet utan villkor (TMK art.610) och blir personligen ansvarig för den avlidnes skulder (TMK art.599).
- En arvinge som före tidsfristens utgång blandar sig i kvarlåtenskapens angelägenheter utöver vanlig förvaltning, undanhåller kvarlåtenskapsegendom eller tillägnar sig den kan inte heller avstå från arvet (TMK art.610). Kvarlåtenskap är helheten av de tillgångar, rättigheter och skulder som den avlidne har lämnat efter sig. Att exempelvis sälja fast egendom kan få denna följd.
- Om det finns viktiga skäl kan domaren vid turkisk tvistemålsdomstol i fredsinstans förlänga tidsfristen för avstående eller meddela en ny tidsfrist (TMK art.615).
För en arvinge som bor utomlands är två punkter omdiskuterade: om en avståendeförklaring som gjorts i det egna landet är tillräcklig för egendom i Turkiet, och vilken turkisk tvistemålsdomstol i fredsinstans man ska vända sig till. En försiktig väg är att även för egendom i Turkiet avge en förklaring till turkisk tvistemålsdomstol i fredsinstans inom tidsfristen på tre månader. Allmänna regler om avstående från arv finns på sidan hur man avstår från arv.
Kan ett dokument utfärdat utomlands användas i Turkiet?
Det kan inte användas direkt. Turkiets lag om lagfartsbevis (tapu) föreskriver att utlänningars arvsöverföringar i fastighetsregistret ska grunda sig på ett av två dokument: ett dokument utfärdat av turkiska domstolar, eller ett dokument utfärdat av den utländska personens eget lands behöriga myndigheter och godkänt av turkiska domstolar som förenligt med det förfarande för arv som följer av turkisk lag (Turkiets lag om lagfartsbevis (tapu) art.37). Att genomföra en administrativ åtgärd i Turkiet, såsom en åtgärd i fastighetsregistret, på grundval av ett utländskt domstolsavgörande är också beroende av att avgörandet erkänns av en turkisk domstol (MÖHUK art.58).
Om arvingarna eller andelarna i det utländska dokumentet avviker från den turkiska rätt som ska tillämpas på fastigheten i Turkiet kan godkännandet försvåras. I sådana fall kan det krävas att ett separat arvsintyg utfärdas i Turkiet.
För att utländska officiella handlingar, såsom döds-, födelse- eller äktenskapsbevis, ska betraktas som officiella handlingar i Turkiet krävs godkännande av den utfärdande statens behöriga myndighet eller av ett turkiskt konsulat, om inte internationella fördrag föreskriver annat (HMK art.224).
Överföring i fastighetsregistret: hur övergår fastigheten till arvingarnas namn?
Lagfartsbeviset (tapu) är det officiella registret som visar äganderätten till fast egendom i Turkiet. Arvingarna förvärvar äganderätten till fastigheten vid dödsfallet, innan den skrivs in i registret. För att kunna sälja fastigheten krävs dock att äganderätten har registrerats i fastighetsregistret (TMK art.705). Att fastigheten skrivs in i fastighetsregistret i arvingarnas namn kallas överföring.
För överföring ansöker man hos den turkiska fastighetsregistermyndigheten där fastigheten är belägen, med arvsintyget (Turkiets förordning om fastighetsregistret art.20). För en utländsk arvinge är detta dokument antingen ett dokument utfärdat av en turkisk domstol eller ett utländskt dokument som godkänts av en turkisk domstol (Turkiets lag om lagfartsbevis (tapu) art.37).
Om det finns flera arvingar kvarstår fastigheten i elbirliği mülkiyeti (samäganderätt utan bestämda andelar) tills den delas: arvingarna kan endast förfoga över fastigheten gemensamt (TMK art.640). Om enighet inte kan nås beskrivs tillvägagångssättet på sidan upplösning av samäganderätt genom domstol.
Om överföring inte sker inom två år från dödsfallet kan den turkiska fastighetsregistermyndigheten själv ansöka hos domstolen om arvsintyg och uppdatera registreringen i arvingarnas namn som elbirliği mülkiyeti (samäganderätt utan bestämda andelar) (tilläggsbestämmelse till Turkiets lag om lagfartsbevis (tapu) art.1).
Arvs- och överföringsskatt: tidsfrister för deklaration
Egendom som finns i Turkiet är föremål för arvs- och överföringsskatt även om arvlåtaren är utlänning (Turkiets lag om arvs- och överföringsskatt art.1). Tidsfristen för deklaration varierar beroende på var dödsfallet inträffade och var arvingen befinner sig (art.9):
| Var inträffade dödsfallet? | Var befinner sig arvingen? | Tidsfrist (från dödsdatumet) |
|---|---|---|
| I Turkiet | I Turkiet | fyra månader |
| I Turkiet | I ett främmande land | sex månader |
| I ett främmande land | I Turkiet | sex månader |
| I ett främmande land | I det land där den avlidne befann sig | fyra månader |
| I ett främmande land | I ett annat främmande land | åtta månader |
Arvingar som befinner sig i främmande länder lämnar sina deklarationer till Turkiets konsulat (art.8). Skatten fastställs av skattemyndigheten på den ort där den avlidne hade sin hemvist i Turkiet; om hemvisten var utomlands, av skattemyndigheten på den ort där den avlidne senast hade hemvist i Turkiet; om den avlidne aldrig har haft hemvist i Turkiet, bestäms skattemyndigheten av finansministeriet (art.6).
Överföringen registreras i fastighetsregistret utan att man väntar på att skatten fastställs. Fastigheten kan dock inte överlåtas och ingen rättighet såsom panträtt kan upplåtas i den förrän skatten som belöper på fastigheten har betalats till fullo (art.19).
Kan arvingen behålla fastigheten?
Att vara arvinge och att kunna behålla fastigheten är skilda frågor. Utländska fysiska personer kan förvärva fast egendom i Turkiet, under förutsättning att lagstadgade begränsningar iakttas och att de är medborgare i länder som fastställts av presidenten. Den totala arealen av fastigheter som utlänningar förvärvar får inte överstiga tio procent av distriktets yta som är föremål för privat äganderätt, och per person trettio hektar i hela landet. Presidenten kan höja gränsen per person upp till det dubbla (Turkiets lag om lagfartsbevis (tapu) art.35).
Utöver dessa begränsningar föreskriver lagen följande för fastigheter som förvärvats genom arv: om fastigheten inte avvecklas (avyttras) av ägaren inom en tid som inte överstiger ett år som fastställs av finansministeriet, avvecklas fastigheten och omvandlas till pengar, och beloppet betalas till den berättigade (lagen om lagfartsbevis (tapu) art.35). Tidsfristen börjar inte automatiskt vid dödsfallet; tidsfristen fastställs av ministeriet.
Personer som var turkiska medborgare vid födseln och som förlorat sitt turkiska medborgarskap genom utträdestillstånd, samt deras avkomlingar till och med tredje graden (innehavare av blått kort), åtnjuter dock, med undantag för vad som anges i lagen, samma rättigheter som turkiska medborgare; förvärv av fast egendom är inte bland dessa undantag (lagen om turkiskt medborgarskap art.28).
Detaljer om begränsningar avseende land och areal finns på sidan utlänningars förvärv av fast egendom.
Vid vilken domstol väcks talan i Turkiet?
Lagen har fastställt en särskild regel för arvstvister:
”Tvister om arv prövas vid domstolen på den ort där den avlidne hade sin senaste hemvist i Turkiet, och om den senaste hemvisten inte låg i Turkiet, vid domstolen på den ort där egendom som ingår i kvarlåtenskapen finns.” (MÖHUK art.43)
En tvist om arvet efter en person som bodde utomlands och vars enda egendom i Turkiet är en lägenhet i Alanya väcks enligt denna regel i Alanya. Om egendomen finns på flera platser i Turkiet kan domstolarna på dessa platser också vara behöriga. Om den avlidne hade hemvist i Turkiet är endast domstolen på den avlidnes senaste hemvistort behörig i mål om fördelning av kvarlåtenskapen, ogiltigförklaring av testamente, jämkning och i mål som väcks mot arvingar fram till fördelningen (HMK art.11).
I mål som rör äganderätten till fast egendom och andra rättigheter i fastighetsregistret, till exempel när upphävande av lagfarten begärs, är endast domstolen på den ort där fastigheten är belägen behörig (HMK art.12) — upphävande av lagfarten och ny registrering.
För att ett domstolsavgörande som meddelats utomlands ska få verkan i Turkiet krävs att det erkänns eller verkställs av en turkisk domstol. När det gäller avgöranden om äganderätten till fast egendom i Turkiet kan detta i praktiken medföra svårigheter (MÖHUK art.50 ff., art.54).
Vanliga frågor
Jag är utlänning. Ska min lägenhet i Turkiet delas enligt mitt eget lands lag?
Som regel nej. För fast egendom i Turkiet tillämpas turkisk rätt (MÖHUK art.20/1). Bestämmelser i internationella fördrag som Turkiet är part i är förbehållna (MÖHUK art.1/2).
Är ett testamente som jag upprättat i mitt eget land giltigt i Turkiet?
Det kan vara giltigt till formen (MÖHUK art.20/4). Innehållet bedöms dock enligt turkisk rätt när det gäller fast egendom i Turkiet. Enligt turkisk rätt överlämnas testamentet till en fredsdomare, öppnas av denne och läses upp för berörda parter (TMK art.595, art.596); var detta ska ske för en person som har bott utomlands avgörs utifrån ärendet.
Kan jag genomföra åtgärder i fastighetsregistret med ett arvsintyg som jag har fått utomlands?
Det kan du inte göra direkt. Det krävs att en turkisk domstol godkänner att dokumentet är förenligt med turkisk lag (lagen om lagfartsbevis (tapu) art.37).
Kan jag sköta ärendena utan att komma till Turkiet?
Ja, genom ett ombud. En fullmakt som kräver åtgärd i fastighetsregistret upprättas i form av en officiell handling hos en notarius publicus eller, utomlands, vid ett turkiskt konsulat (Turkiets notarielag art.89, art.191). Den turkiska fastighetsregistermyndigheten kontrollerar att ombudet har behörighet för den begärda åtgärden (förordningen om fastighetsregistret art.18); därför ska behörigheten att ta emot dokument, avstå, göra överföring och sälja anges separat i fullmakten. En fullmakt som upprättats i ett främmande land beskrivs på sidan Arvsrätt.
Vad händer med egendomen i Turkiet om det inte finns någon arvinge?
Kvarlåtenskap i Turkiet utan arvinge tillfaller staten (MÖHUK art.20/3).
Tillämplig lagstiftning
Turkiets lag nr 5718 om internationell privaträtt och processrätt (MÖHUK) — art.1, art.4, art.7, art.20 (tillämplig rätt), art.43 (arvsmål), art.50, art.54, art.58 (verkställighet och erkännande) — mevzuat.gov.tr
Turkiets civillag (lag nr 4721) — art.560 (jämkning), art.595–596 (testamente), art.598 (arvsintyg), art.599 och art.606–615 (förvärv och avstående från arv), art.640 (arvsgemenskap), art.705 (registrering) — mevzuat.gov.tr
Turkiets notarielag (lag nr 1512) — art.71/B (arvsintyg), art.89 (åtgärder i form av upprättande), art.191 och art.193 (konsulat) — mevzuat.gov.tr
Turkisk förordning om förfaranden och principer för utfärdande av arvsintyg och kallelse av den make som lämnat den gemensamma bostaden genom notarius publicus — art.5 (fall då intyg inte får utfärdas) — mevzuat.gov.tr
Turkiets lag nr 2644 om fastighetsregistret — art.35 (utlänningars förvärv av fast egendom och avveckling), art.37 (överföringsförfaranden för utlänningar), tilläggsart.1 (överföring som inte gjorts inom två år) — mevzuat.gov.tr
Turkisk förordning om fastighetsregistret — art.18 (fullmakt), art.20 (registrering med arvsintyg) — mevzuat.gov.tr
Turkiets lag nr 7338 om arvs- och överlåtelseskatt — art.1, art.6, art.8, art.9 (skatt, skattemyndighet och deklaration), art.19 (överlåtelseförbud) — mevzuat.gov.tr
Turkiets civilprocesslag (lag nr 6100) — art.11 och art.12 (behörighet), art.224 (utländska officiella handlingar), art.383–384 (turkisk tvistemålsdomstol i fredsinstans och behörighet) — mevzuat.gov.tr
Turkiets lag nr 5901 om medborgarskap — art.28 (rättigheter för personer som förlorat medborgarskapet efter tillstånd att avsäga sig det) — mevzuat.gov.tr
Relaterade sidor
- Arvsrätt — översiktssida
- Hur får man ett arvsintyg?
- Hur avstår man från arv?
- Hur beräknas laglott enligt turkisk rätt (andel i kvarlåtenskapen)?
- Talan om upplösning av samäganderätt genom domstol
- Talan om upphävande av lagfarten och ny registrering
- Utlänningars förvärv av fast egendom i Turkiet
Denna text är avsedd som allmän juridisk information och utgör inte juridisk rådgivning. Eftersom omständigheterna i varje enskilt fall skiljer sig åt rekommenderas att du söker juridiskt stöd från din advokat för din specifika situation.