Laglotten är den del som lagstiftaren har avsatt för vissa arvingar och som arvlåtaren inte fritt kan fördela genom testamente eller arvsavtal. Beräkningen består av tre steg: först fastställs den kvarlåtenskap som ligger till grund för beräkningen, därefter arvingens lagliga arvslot och slutligen tillämpas andelen enligt Türk Medeni Kanunu m.506 på den lotten. Konkret: hos en arvlåtare med make och två barn uppgår laglotterna sammanlagt till %62,5 av kvarlåtenskapen, och %37,5 återstår för fri fördelning.
Vilka som är laglottsberättigade arvingar, varför syskon inte har någon laglott och den allmänna ramen för nedsättning (tenkis) beskrivs på sidan Arvsrätt. Den här artikeln behandlar endast själva beräkningen.
Beräkningens tre steg
1. Den kvarlåtenskap som ligger till grund för beräkningen. Andelarna tillämpas inte på förmögenheten på dödsdagen i dess råa skick; först görs avdrag och tillägg (nedan).
2. Laglig arvslot. Andelen tillämpas inte på hela arvet utan på den arvingens egen lagliga lott. Barn får lika stora lotter, och ett barn som har avlidit före arvlåtaren företräds av sin egen avkomling (m.495). Saknas avkomlingar är föräldrarna arvingar; om en av dem har avlidit före arvlåtaren företräds denne av sin egen avkomling, det vill säga syskon och syskonbarn (m.496). Om varken avkomlingar, föräldrar eller deras avkomlingar finns blir mor- och farföräldrarna arvingar (m.497). Den efterlevande makens lott varierar beroende på vilken arvsklass denne sammanförs med (m.499): tillsammans med avkomlingar en fjärdedel av arvet, tillsammans med föräldrarna och deras avkomlingar hälften, tillsammans med mor- och farföräldrar och deras barn tre fjärdedelar; finns inte heller dessa tillfaller hela arvet maken.
3. Andelen enligt m.506.
| Arvinge | Laglott (av den lagliga lotten) |
|---|---|
| Avkomlingar | 1/2 |
| Vardera av mor och far | 1/4 |
| Efterlevande make — om denne är arvinge tillsammans med avkomlingar eller med föräldrarna och deras avkomlingar | hela lotten |
| Efterlevande make — i alla andra fall | 3/4 |
Makens ”andra fall” omfattar två situationer: att denne är arvinge tillsammans med mor- och farföräldrarna och att denne är ensam arvinge. Det senare är det mest begränsande — se exemplet 6 nedan.
Den kvarlåtenskap som ligger till grund för beräkningen: vad dras av och vad läggs till
Om detta steg hoppas över tillämpas alla andelar på en felaktig bas. Enligt TMK m.507 beräknas den del som arvlåtaren får förfoga över utifrån kvarlåtenskapens tillstånd på arvlåtarens dödsdag, och följande dras av från kvarlåtenskapen: arvlåtarens skulder, begravningskostnader, kostnader för kvarlåtenskapens försegling och förteckning samt tre månaders uppehälle för personer som levde tillsammans med arvlåtaren och försörjdes av denne.
Därefter görs tillägg. Enligt m.508 läggs gåvor mellan levande till godo i den utsträckning de är föremål för nedsättning (tenkis). Vilka gåvor som är föremål för nedsättning räknas upp i fyra punkter i m.565: gåvor som lämnats till en laglig arvinge som förlorat sin arvsrätt, i avräkning på dennes arvslott, samt förmögenhetsöverlåtelser till avkomlingar utan skyldighet att återlämna dem, skuldfrihet, ovanlig hemgift och startkapital; åtgärder för att göra upp arvsrätten före dödsfallet; gåvor som lämnats med förbehåll om återkallelserätt samt andra gåvor än sedvanliga gåvor som lämnats inom ett år före dödsfallet; och gåvor där syftet att kringgå laglottsreglerna är uppenbart.
För livförsäkring finns en särskild regel i m.509. Om arvlåtaren har tecknat försäkring till förmån för tredje man med utbetalning vid dennes egen död, senare har utsett en förmånstagare eller utan vederlag har överlåtit rätten att framställa anspråk mot försäkringsgivaren, läggs försäkringsfordringens återköpsvärde vid dödstillfället till kvarlåtenskapen.
I vardagligt språk: först dras skulder och kostnader av, därefter läggs de gåvor som arvlåtaren gav utan vederlag under sin livstid tillbaka i den utsträckning lagen anger. Det belopp som då framkommer är beräkningens bas.
Sex exempel
I exemplen nedan antas den kvarlåtenskap som ligger till grund för beräkningen vara 1.000.000 TL. Siffrorna är endast avsedda att visa andelarna.
1 — Make och två barn. Lagliga lotter: maken 250.000, vart och ett av barnen 375.000. Laglotter: eftersom maken är arvinge tillsammans med avkomlingarna, hela makens lott (250.000), och för varje barn hälften av dess lott (187.500). Summa 625.000. Förfogbart 375.000 TL. I denna struktur blir summan alltid 625.000, oberoende av antalet barn.
2 — Make, mor och far, inga avkomlingar. Lagliga lotter: maken 500.000, mor 250.000, far 250.000. Laglotter: makens hela lott (500.000), och för vardera av mor och far en fjärdedel av deras lott (62.500). Summa 625.000. Förfogbart 375.000 TL.
3 — Mor och far, ingen make, inga avkomlingar. Lagliga lotter 500.000 och 500.000; laglotter 125.000 och 125.000, summa 250.000. Förfogbart 750.000 TL. Att det finns laglottsberättigade arvingar binder alltså inte alltid arvlåtarens hand i samma utsträckning.
4 — Ett barn, ingen make. Laglig lott 1.000.000, laglott 500.000. Förfogbart 500.000 TL.
5 — Endast två syskon. Syskonen är arvingar men har ingen laglott. Arvlåtaren kan förfoga över hela 1.000.000 TL.
6 — Endast make. Om avkomlingar, föräldrarna och deras avkomlingar samt mor- och farföräldrarna saknas tillfaller hela arvet maken (m.499/3). Maken omfattas i detta fall av ”andra fall”: laglotten är tre fjärdedelar av den lagliga lotten, det vill säga 750.000. Förfogbart är endast 250.000 TL. Detta är den punkt där en gift arvlåtare utan barn oftast misstar sig.
Det vanligaste misstaget
Att tillämpa andelen direkt på hela kvarlåtenskapen i stället för på den lagliga lotten. Meningen ”barnets laglott är hälften” betyder inte ”barnet får hälften av arvet”. Hos en arvlåtare med make och två barn är barnets lagliga lott 3/8 av arvet, och laglotten är hälften av denna, det vill säga 3/16.
Detsamma gäller den kvarlåtenskap som ligger till grund för beräkningen: utifrån det beloppet fastställs först de lagliga lotterna, och andelarna enligt m.506 tillämpas därefter på dessa lotter.
Vad händer när nedsättning (tenkis) tillämpas?
En arvinge vars laglott har kränkts kan väcka talan om nedsättning (m.560). Rätten att väcka talan går förlorad inom ett år från det att han eller hon fick kännedom om kränkningen och i varje fall inom tio år; dessa frister löper oberoende av om det föreligger en tvist eller inte och beskrivs närmare på sidan Arvsrätt. I en talan om nedsättning är domstolen vid arvlåtarens senaste hemvist exklusivt behörig (HMK m.11/1-a); om den senaste hemvisten är Alanya prövas talan i Alanya. Den exklusiva behörigheten kan inte ändras genom avtal om behörighet mellan parterna (HMK m.18/1) och domstolen prövar den självmant (m.19/1).
Nedsättning undanröjer inte förmånen helt; den minskas i den omfattning som krävs för att laglotten ska bli fullständig. Enligt m.563 sker nedsättning, om det inte av dispositionen framgår att arvlåtarens avsikt var en annan, i sin helhet och proportionellt avseende förmåner som erhållits genom utseende av arvinge eller genom annan dödsrättslig disposition.
Även en förmån som lämnats till en arvinge med laglott omfattas av nedsättning. Enligt m.561 gäller att om det finns flera dödsrättsliga dispositioner som är föremål för nedsättning, ska den del av förmånen till en laglottsberättigad som överstiger laglotten samt förmåner som lämnats till personer som inte är laglottsberättigade sättas ned proportionellt.
Även ordningen är bestämd: enligt m.570 görs nedsättning först i de dödsrättsliga dispositionerna och, om det inte räcker, i de benefika dispositionerna mellan levande genom att man går tillbaka från den senast daterade till den äldsta; förmåner till offentliga juridiska personer samt till allmännyttiga föreningar och stiftelser kommer sist.
Det vanligaste problemet i praktiken är att föremålet för testamentet är en egendom som inte kan delas. Enligt m.564 gäller att om ett testamentariskt förordnande om viss egendom som inte kan delas utan att värdet minskar är föremål för nedsättning, får testamentstagaren om han eller hon vill egendomen genom att betala värdet av den del som ska sättas ned, och om han eller hon vill begära det penningbelopp som motsvarar värdet av den del som får disponeras. Om egendomen stannar hos testamentstagaren bestäms det belopp som ska betalas utifrån värdet på beslutsdagen. Samma regler tillämpas vid nedsättning av benefika dispositioner mellan levande.
Vanliga frågor
Är laglott och laglig arvslott samma sak?
Nej. Den lagliga arvslotten är den andel som enligt lag tillkommer arvingen; laglotten är den del av denna andel som skyddas enligt den proportion som anges i TMK m.506. Om det inte finns något testamente eller något arvsavtal får arvingen hela sin lagliga arvslott och någon beräkning av laglotten görs inte.
Är den kvarlåtenskap som ligger till grund för beräkningen lika stor som den förmögenhet arvlåtaren efterlämnat?
Ofta inte. Enligt TMK m.507 dras skulder och angivna kostnader av; enligt m.508, m.565 och m.509 läggs vissa benefika dispositioner mellan levande samt återköpsvärdet vid dödsfallet av ett anspråk på livförsäkring till. Beräkningsunderlaget kan därför bli både lägre och högre än det belopp som finns i kassan.
Har ett adoptivbarn laglott?
Enligt TMK m.500 är adoptivbarnet och dess avkomlingar arvingar efter adoptanten på samma sätt som blodsläktingar. Den laglottssats som föreskrivs för avkomlingar tillämpas därför även på adoptivbarn.
Måste man vända sig till domstol för beräkningen av laglotten?
Själva beräkningen är en matematisk operation; om arvingarna kan komma överens behövs ingen talan. Om ingen överenskommelse nås eller om nedsättning av dispositionen yrkas blir talan om nedsättning enligt m.560 aktuell. Att talan inte har väckts avbryter inte de frister inom vilka rätten går förlorad.
Grundläggande lagstiftning
Turkiska civillagen nr 4721 m.495–500, m.505–509, m.560–565, m.570, m.571 — mevzuat.gov.tr
Lagen om rättegång i tvistemål nr 6100 m.11, m.18, m.19 — mevzuat.gov.tr
Relaterade sidor
- Arvsrätt — översida
- Hur avstår man från arv? — tremånadersfristen, förfarandet vid ansökan och vem den avstådda andelen tillfaller
Denna artikel har till syfte att ge allmän juridisk information. Eftersom förutsättningarna i varje enskilt fall, arvsstrukturen och de tillämpliga fristerna varierar, rekommenderas att du inhämtar juridisk rådgivning från din advokat för din konkreta situation.