Alanya-advokat inom arvsrätt och arvsrätt
Tvister inom arvsrätten består ofta inte av endast ett enda yrkande. Fastställande av arvingar och kvarlåtenskap, accept eller avstående från arv, skydd av laglotter, giltigheten av testamenten och fördelning av fastigheter i kvarlåtenskapen kan aktualiseras i samband med varandra. En del av dessa yrkanden går förlorade om de inte framställs inom de tidsfrister som föreskrivs i lag.
I Alanya leder förvärv av fastigheter och bosättning av personer från olika länder till att det i arvsärenden ofta förekommer ett utländskt element. Arvingar som bor utomlands, arvlåtare med utländskt medborgarskap, handlingar som har upprättats utomlands och tillgångar som finns i olika länder är omständigheter som måste bedömas särskilt i dessa ärenden.
På denna sida beskrivs i allmänna drag vanliga tvister inom arvsrätten, processens grundläggande skeden, förordnanden med verkan efter dödsfall och huvudprinciperna för arvsärenden med utländska inslag. Eftersom omständigheterna skiljer sig åt i varje tvist måste den juridiska bedömningen göras utifrån det konkreta fallet.
Huvudsakliga rättsområden
Huvudsakliga tvister inom arvsrätten
Krav som uppkommer inom arvsrätten grundar sig på olika rättsliga grunder, omfattas av olika frister och prövas av olika domstolar. Krav på fastställande av kvarlåtenskapen och krav på skydd av laglotten eller ogiltigförklaring av ett förordnande omfattas inte av samma förfarande.
Arvsintyg och fastställande av kvarlåtenskapen
Arvsintyget är en handling som visar vilka arvingarna är och vilka arvslotter de har. Dokumentet behövs för många åtgärder som rör arv hos lagfartsmyndigheten, banker och andra institutioner. Arvsintyget har inte rättskraft; dess ogiltighet kan alltid göras gällande. Den vars intresse har kränkts av ett arvsintyg som utfärdats av en notarie kan invända mot det vid sulh hukuk-domstolen, det vill säga den turkiska civilrättsliga fredsdomstolen.
De andelar som anges i handlingen följer lagens arvsordning. När det gäller släktingar genom blodsband tillämpas tre parentelgrupper: den första gruppen utgörs av arvlåtarens avkomlingar, den andra av arvlåtarens föräldrar och deras avkomlingar när arvlåtaren saknar avkomlingar, och den tredje av far- och morföräldrarna samt deras avkomlingar när även dessa saknas. Den efterlevande maken eller makan får en andel beroende på vilken grupp han eller hon ärver tillsammans med: en fjärdedel av kvarlåtenskapen vid arv tillsammans med avkomlingar, hälften vid arv tillsammans med föräldragruppen och tre fjärdedelar vid arv tillsammans med far- och morföräldrarna och deras barn. Om även dessa saknas tillfaller hela kvarlåtenskapen maken eller makan. Om någon avlider utan att efterlämna arvingar tillfaller kvarlåtenskapen staten.
Att fastställa kvarlåtenskapens omfattning är ett särskilt skede. Fastigheter, bankkonton, fordon, bolagsandelar och fordringar samt arvlåtarens skulder beaktas när kvarlåtenskapen fastställs. Åtgärder för att fastställa kvarlåtenskapen ger arvingarna möjlighet att klarlägga förmögenhetens omfattning, men löser inte i sig ägandetvister som rör kvarlåtenskapen.
Saklı pay och tenkis
Vissa benefika dispositioner som arvlåtaren gör under sin livstid eller genom förordnanden för dödsfall kan kränka den lagstadgade arvslott (saklı pay) som lagen tillerkänner vissa arvingar. Arvingar med lagstadgad arvslott är bröstarvingar, föräldrar och efterlevande make; syskonens lagstadgade arvslott avskaffades år 2007. Om det inte finns några arvingar med lagstadgad arvslott kan arvlåtaren förordna för dödsfall beträffande hela sin kvarlåtenskap.
Den lagstadgade arvslotten (saklı pay) är en andel av den legala arvslotten som anges i lag: för bröstarvingar hälften av den legala arvslotten, för vardera föräldern en fjärdedel och för efterlevande make, när maken ärver tillsammans med bröstarvingar eller föräldrar, hela den legala arvslotten; i övriga fall är andelen tre fjärdedelar. En arvlåtare som efterlämnar bröstarvingar, föräldrar eller make som arvingar får endast förordna för dödsfall beträffande den del av kvarlåtenskapen som inte omfattas av de lagstadgade arvslotterna.
Inte varje benefik disposition är föremål för jämkning (tenkis). Lagen räknar uttömmande upp vilka benefika dispositioner under arvlåtarens livstid som kan bli föremål för jämkning och undantar sedvanliga gåvor som getts under det sista året före dödsfallet.
Rätten att väcka talan om jämkning (tenkis) går förlorad ett år efter den dag då arvingen fick kännedom om att den lagstadgade arvslotten hade kränkts och under alla förhållanden tio år efter det att testamentet öppnades, när det gäller testamenten, respektive efter det att arvet öppnades, när det gäller andra dispositioner. Även om dessa frister har löpt ut kan jämkning alltid göras gällande genom invändning (def'i).
Arvlåtarens skenöverlåtelse och ogiltigförklaring av lagfart
Påståendet att arvlåtaren, i syfte att undanhålla egendom från sina arvingar, har överfört en fastighet som denne i själva verket avsett att ge i gåva genom en annan skenbar rättshandling, såsom ett köp eller ett avtal om vård mot livstids underhåll, bedöms i praktiken inom ramen för arvlåtarens skenöverlåtelse.
Yargıtay tar vid denna bedömning hänsyn till en rad omständigheter, såsom landets och ortens seder och bruk, samhälleliga tendenser, händelsernas normala förlopp, huruvida arvlåtaren hade ett befogat och rimligt skäl att ingå avtalet, huruvida svaranden hade ekonomisk förmåga att genomföra köpet, skillnaden mellan försäljningspriset och det verkliga värdet vid tidpunkten för avtalets ingående samt den personliga relationen mellan parterna och arvlåtaren. Även den överlåtna egendomens andel av arvlåtarens totala förmögenhet kan vara avgörande i praktiken. Däremot räknas det som en omständighet som talar för att det inte funnits något uppsåt att undanhålla egendom att arvlåtaren under sin livstid har gjort en godtagbar fördelning som beaktar en rättvis balans och omfattar samtliga arvingar.
Denna talan kan väckas av alla arvingar vars arvsrätt har kränkts, oavsett om de har rätt till laglott eller inte. Eftersom det inte föreligger obligatorisk processgemenskap mellan arvingarna kan varje arvinge ensam, i förhållande till sin egen arvslott, framställa krav på ogiltigförklaring av lagfart och registrering. Den som har avstått från arvet i behörig ordning kan däremot inte väcka denna talan.
Arvskifte och upplösning av samägande
När det finns flera arvingar uppstår genom att arvet övergår, fram till skiftet, en gemenskap mellan arvingarna som omfattar alla rättigheter och skyldigheter i kvarlåtenskapen. Arvingarna innehar kvarlåtenskapen med gemensam äganderätt och förfogar tillsammans över rättigheterna i kvarlåtenskapen; vid förvaltnings- och förfogandeåtgärder krävs som huvudregel enhällighet.
Arvingarna kan genom överenskommelse göra arvskifte; giltigheten av ett skiftesavtal är beroende av att det upprättas skriftligen, och för skiftesavtal som innefattar fast egendom krävs inte någon särskild form. Däremot måste ett avtal om överlåtelse av en arvinges arvslott till tredje man upprättas hos notarius publicus.
Om överenskommelse inte kan nås kan man väcka talan om arvskifte eller, beroende på omständigheterna, om upplösning av samägande. I fall där kravet på enhällighet blockerar processen kan en av arvingarna även begära att den gemensamma äganderätten till hela eller delar av den egendom som ingår i kvarlåtenskapen omvandlas till samägande med bestämda andelar.
I de fall där fastigheten inte kan delas in natura kan upplösning av samägandet genom försäljning bli aktuell. Enligt den reglering som trädde i kraft den 31 juli 2026 gäller att, om samtliga ägare har förvärvat fastigheten genom arv och ingen tredje part utanför arvingarna har äganderätt, genomförs den första auktionen vid upplösning av samägandet genom försäljning endast mellan de ägande arvingarna, vid ett enda tillfälle. Vid denna auktion krävs att anbuden överstiger hela fastighetens uppskattade värde samt kostnaderna för realisation och fördelning. Denna tröskel avviker från huvudregeln: vid andra första auktioner krävs femtio procent av det uppskattade värdet. Regleringen tillämpas inte på auktioner som annonserats före ikraftträdandedatumet.
Steg för steg
Hur fortskrider arvsprocessen?
Fastställande av arvingar och kvarlåtenskap
I början av processen undersöks arvingarna genom folkbokföringsregistren och kvarlåtenskapens omfattning genom fastighetsregister, bankuppgifter och andra register. Det är viktigt att fastställa om arvlåtaren hade skulder eller pågående rättsförhållanden, särskilt för att kunna bedöma alternativ som att avstå från arvet och att upprätta en officiell förteckning över kvarlåtenskapen.
Om det i detta skede finns ett testamente gäller ett särskilt förfarande. Ett testamente som påträffas efter arvlåtarens död måste, oavsett om det är giltigt eller inte, omedelbart överlämnas till fredsdomaren. Den som har upprättat testamentet, förvarar det, på annat sätt har fått det i sin besittning eller har hittat det bland den avlidnes tillhörigheter är skyldig att fullgöra denna uppgift så snart han eller hon får kännedom om dödsfallet och ansvarar annars för den skada som uppkommer till följd av underlåtenheten. Testamentet ska, oavsett om det är giltigt eller inte, inom en månad från överlämnandet öppnas av fredsdomaren på arvlåtarens hemvistort och läsas upp för de berörda. Var och en som har arvsrätt ska, på kvarlåtenskapens bekostnad, delges en bestyrkt kopia av de delar av testamentet som rör honom eller henne. För dem vars vistelseort är okänd sker delgivning genom kungörelse. Med att testamentet öppnas, vilket utgör startpunkten för den tioåriga preklusionsfristen för talan om ogiltigförklaring och nedsättning, avses just denna åtgärd.
Arvets övergång, arvsavstående och officiell förteckning över kvarlåtenskapen
Arvet övergår till arvingarna i kraft av lag vid arvlåtarens död; arvingarna behöver inte avge någon särskild förklaring om godkännande. Lagliga och testamentariska arvingar kan dock avstå från arvet under de förutsättningar som anges i lagen.
Den allmänna fristen för att avstå från arvet är tre månader. För legala arvingar börjar fristen löpa den dag då de fick kännedom om arvlåtarens död, såvida de inte bevisar att de fick kännedom om sin arvsrätt först senare. För arvingar som utsetts genom testamente börjar fristen däremot löpa den dag då arvlåtarens testamentariska förordnande officiellt delgavs dem.
Om arvingens faktiska tillgångar och skulder är okända kan en arvinge som har rätt att avstå från arvet begära att en officiell förteckning över kvarlåtenskapen upprättas. Begäran ska göras inom en månad med iakttagande av förfarandet för avstående från arv. En begäran från en av arvingarna får verkan även för de övriga. Så länge den officiella förteckningen upprättas får inga verkställighetsåtgärder vidtas för arvlåtarens skulder, och preskriptionstiden löper inte under denna period. Med undantag för brådskande fall får pågående rättegångar inte fortsätta och nya talan inte väckas.
När den officiella förteckningen är färdigställd kan arvingen välja ett av följande alternativ: avstå från arvet, begära officiell likvidation, acceptera arvet enligt förteckningen eller acceptera arvet utan förbehåll. En arvinge som inte lämnar ett meddelande inom fristen anses i detta skede ha accepterat arvet enligt förteckningen.
Vid accept enligt förteckningen övergår som regel endast de skulder som antecknats i förteckningen på arvingen. Begränsningen avser dock skuldernas omfattning, inte den förmögenhet som svarar för skulderna: arvingen ansvarar för de antecknade skulderna både med kvarlåtenskapens tillgångar och med sin egen förmögenhet. För en arvinge som inte vill ansvara alls för kvarlåtenskapens skulder är den väg som bör övervägas därför inte accept enligt förteckningen, utan officiell likvidation eller avstående från arv. Vid officiell likvidation ansvarar arvingarna inte för kvarlåtenskapens skulder. Denna väg står dock inte öppen i alla ärenden: en begäran om officiell likvidation beaktas inte om någon av medarvingarna har accepterat arvet.
Skifte, medling och rättegång
Om arvingarna kan nå en överenskommelse kan ett skiftesavtal upprättas. Om en överenskommelse inte kan nås kan, beroende på tvistens karaktär, olika rättsliga vägar aktualiseras, såsom arvskifte, upplösning av samägande, jämkning av arv, ogiltigförklaring och omregistrering av lagfart på grund av arvlåtarens skentransaktion (muvazaa) eller ogiltigförklaring av en disposition på grund av dödsfall.
I tvister om fördelning av lös och fast egendom samt upplösning av samägande är det en processförutsättning att ansöka om medling innan talan väcks. Däremot omfattas inte yrkanden om jämkning av arv, ogiltigförklaring och omregistrering av lagfart på grund av arvlåtarens skentransaktion (muvazaa), ogiltigförklaring av en disposition på grund av dödsfall eller ansökan om arvsintyg av denna processförutsättning. Om medlingen leder till en överenskommelse är det obligatoriskt att få ett verkställbarhetsintyg för det upprättade avtalet. När avtalet avser överlåtelse av fast egendom kan registrering därefter begäras direkt hos lagfartskontoret.
När det gäller domstolens sakliga behörighet hör mål om upplösning av samägande och skifte av kvarlåtenskapen, ansökningar om arvsintyg, åtgärder för skydd av kvarlåtenskapen och förklaringar om avstående från arv till civil domstol (sulh hukuk mahkemesi). Mål om jämkning av arv, ogiltigförklaring och omregistrering av lagfart på grund av arvlåtarens skentransaktion (muvazaa), ogiltigförklaring av testamente samt mål om arvsanspråk (miras sebebiyle istihkak) handläggs däremot i allmän domstol i första instans (asliye hukuk mahkemesi). Det finns också en skillnad när det gäller territoriell behörighet: I mål om skifte av kvarlåtenskap, ogiltigförklaring av dispositioner på grund av dödsfall och jämkning av arv är domstolen på arvlåtarens sista hemvistort exklusivt behörig, medan domstolen på den ort där fastigheten är belägen är exklusivt behörig i mål om ogiltigförklaring och omregistrering av lagfart avseende fast egendom samt mål om upplösning av samägande. Den exklusiva behörigheten för domstolen på arvlåtarens sista hemvistort är inte begränsad till de uppräknade måltyperna; även mål om ogiltighet av skiftesavtal, arvsanspråk (miras sebebiyle istihkak) och mål som härrör från förvaltningen av kvarlåtenskapen mellan arvingarna samt alla mål som väcks mot arvingarna fram till dess att kvarlåtenskapen slutligen har skiftats omfattas. I mål om ogiltigförklaring av arvsintyg och utfärdande av ett nytt arvsintyg är även domstolen på den ort där var och en av arvingarna är bosatt behörig.
Dessa regler får i praktiken följande konsekvens: om arvlåtarens sista hemvist var Alanya handläggs mål om arvskifte, arvsrättslig reduktion (tenkis) och ogiltigförklaring av testamentariska förordnanden vid domstolarna i Alanya. Om fastigheten ligger inom Alanyas gränser är samma orts domstol dessutom exklusivt behörig i mål om upphävande av lagfart och registrering samt om upplösning av samägande.
Under rättegången kan bevisning såsom lagfarts- och bankregister, handlingar mellan parterna, vittnesmål, sakkunnigundersökningar och vid behov syn komma att bedömas.
Arvsövergång och skatteärenden
Efter att arvsintyget har erhållits kan de fastigheter som ingår i kvarlåtenskapen registreras i arvingarnas namn. Registreringen av arvsövergången görs utan att invänta påförandet av arvs- och överföringsskatten; i detta skede krävs inte något skatteintyg om att det inte finns några utestående skatter från skattemyndigheten. Resultatet ska anmälas till den behöriga skattemyndigheten senast inom femton dagar från registreringsdatumet. Däremot måste skatten vara fullt betald för att fastigheten efter arvsövergången ska kunna säljas eller skänkas bort eller för att en sakrätt ska kunna upplåtas i den. Lagfartsmyndighetens tjänstemän får inte genomföra överlåtelse- eller avståendeåtgärder utan ett skatteintyg utfärdat av skattemyndigheten.
Lagen har inte tillämpat denna regel strikt. Om den skattskyldige mot den påförda skatten ställer säkerhet av det slag som anges i lag nr 6183, kan överlåtelse och inskrivning av en del av eller samtliga ärvda fastigheter tillåtas. Denna möjlighet kan för den arvinge som behöver sälja fastigheten utgöra ett alternativ till att betala hela skatten i förskott.
Fristen för att lämna deklaration för arvs- och övergångsskatt varierar beroende på var dödsfallet inträffade och i vilket land arvingarna befinner sig. Om dödsfallet inträffade i Turkiet är fristen fyra månader om arvingen befinner sig i Turkiet och sex månader om arvingen befinner sig i ett utländskt land. Om dödsfallet inträffade i ett utländskt land är fristen sex månader om arvingen befinner sig i Turkiet, fyra månader om arvingen befinner sig i det land där arvlåtaren befann sig och åtta månader om arvingen befinner sig i ett annat utländskt land. Vid dödförklaring är fristen en månad efter den dag då beslutet om dödförklaring registrerades i dödsregistret.
Även om egendom som övergår genom arv understiger undantagströskeln ska en deklaration lämnas in. För fastigheter utgörs beskattningsunderlaget inte av fastighetens marknadsvärde utan av det värde som ligger till grund för fastighetsskatten, och värderingsdagen är den dag då arvet öppnas. Skatten betalas under tre år från påförandet, i totalt sex lika stora delbetalningar, i maj och november varje år.
Testamentsförordnanden
Testamente, arvsavtal och avtal om vård till dödsdagen
Testamente
Ett testamente är ett ensidigt förordnande för dödsfall som upprättas av arvlåtaren. Lagen reglerar tre former: offentligt bevittnat testamente, egenhändigt testamente och muntligt testamente, som kan användas i extraordinära situationer.
Ett offentligt testamente upprättas av en fredsdomare, notarius publicus eller en tjänsteman som enligt lag har bemyndigats att göra det, med två vittnen närvarande. Personer som saknar rättshandlingsförmåga, personer som genom en straffrättslig dom har förbjudits att inneha offentlig tjänst, personer som inte kan läsa eller skriva samt arvlåtarens make, släktingar i rakt uppstigande eller nedstigande led, syskon och dessa personers makar får inte delta som tjänstemän eller vittnen vid upprättandet av ett offentligt testamente. Förbudet mot förmånstagande är en separat regel och riktar sig mot dem som deltar i upprättandet: genom testamentet får inget förordnande till förmån för den tjänsteman eller de vittnen som deltar i upprättandet av det offentliga testamentet, deras släktingar i rakt uppstigande eller nedstigande led, syskon eller dessa personers makar göras. Det finns däremot inget hinder för arvlåtaren att genom testamente ge sin egen make eller sitt barn en förmån. Personer som befinner sig utomlands kan upprätta testamentet vid turkiska konsulat.
Ett handskrivet testamente måste från början till slut vara skrivet av arvlåtaren själv, innehålla uppgift om år, månad och dag för upprättandet samt vara undertecknat av arvlåtaren. En text som har skrivits på dator och undertecknats uppfyller inte detta krav. Testamentet kan, även om det inte är obligatoriskt, lämnas i öppen eller förseglad form för förvaring hos notarius publicus, fredsdomaren eller en behörig tjänsteman.
Ett muntligt testamente är en exceptionell form som är förbehållen situationer där ett offentligt eller handskrivet testamente inte kan upprättas på grund av överhängande dödsfara, avskurna förbindelser, sjukdom eller krig. Om arvlåtaren senare får möjlighet att upprätta ett testamente i någon av de andra formerna, upphör det muntliga testamentet automatiskt att gälla en månad efter den tidpunkten.
Arvlåtaren kan alltid återkalla sitt testamente. Återkallelsen sker dock genom att ett nytt testamente upprättas i någon av de former som föreskrivs i lag eller genom att testamentet förstörs. Om ett nytt testamente upprättas utan att det tidigare testamentet undanröjs, ersätter det nya testamentet det tidigare, såvida det inte på ett otvetydigt sätt kompletterar det tidigare testamentet.
Ett förordnande för dödsfalls skull kan ogiltigförklaras på fyra grunder: att förordnandet upprättades vid en tidpunkt då arvlåtaren saknade testamentsförmåga; att det upprättades till följd av misstag, svek, hot eller tvång; att förordnandets innehåll, de villkor som det är förenat med eller de föreskrifter som det innehåller strider mot lag eller goda seder; eller att det upprättades utan iakttagande av de former som föreskrivs i lag.
Talan om ogiltigförklaring ska väckas inom ett år från den dag då käranden fick kännedom om förordnandet, grunden för ogiltigheten och att han eller hon är rättsinnehavare. Under alla omständigheter förloras denna rätt, när det gäller testamenten, efter tio år från dagen då testamentet öppnades och, när det gäller andra förordnanden för dödsfalls skull, efter tio år från dagen då arvet övergick, gentemot svarande i god tro, och efter tjugo år gentemot svarande i ond tro. Även efter utgången av dessa frister kan ogiltigheten alltid göras gällande genom invändning.
Arvsavtal
Ett arvsavtal är, till skillnad från ett testamente, en ömsesidig dödsfallsdisposition. För att vara giltigt måste det upprättas i form av ett offentligt testamente; parterna ska samtidigt förklara sina önskemål för den offentliga tjänstemannen och underteckna det upprättade avtalet inför tjänstemannen och två vittnen.
De två dispositionerna skiljer sig också åt när det gäller rättshandlingsförmågan: för att upprätta ett testamente räcker det att ha förmåga att förstå och bedöma handlingens innebörd och ha fyllt femton år, medan det för att ingå ett arvsavtal krävs sådan förmåga, att personen är myndig och att personen inte är begränsad i sin rättshandlingsförmåga. Avsaknad av erforderlig rättshandlingsförmåga utgör en grund för att ogiltigförklara båda dispositionerna. En dödsfallsdisposition som arvlåtaren har gjort under påverkan av ett misstag, svek, hot eller tvång kan ogiltigförklaras; om arvlåtaren emellertid inte återkallar dispositionen inom ett år från den dag då han eller hon fick kännedom om misstaget eller sveket eller befriades från hotets eller tvångets verkan, anses dispositionen vara giltig.
Ett arvsavtal kan inte fritt och ensidigt återkallas på samma sätt som ett testamente. Avtalet kan alltid upphävas genom en skriftlig överenskommelse mellan parterna. Om den som har utsetts till arvinge eller till vilken viss egendom har lämnats efter avtalets ingående gör sig skyldig till ett beteende som utgör grund för att utesluta honom eller henne från arvet, kan arvlåtaren ensidigt upphäva avtalet; detta måste ske i någon av de former som föreskrivs för testamenten. Om prestationer mellan levande inte fullgörs i enlighet med avtalet eller inte säkerställs, får den berörda parten frånträda avtalet.
Det finns två typer av arvsavtal. Genom ett positivt arvsavtal förpliktar sig arvlåtaren att lämna sin kvarlåtenskap eller viss egendom till avtalets motpart eller till en tredje person; även om arvlåtaren får fortsätta att fritt förfoga över sin förmögenhet, kan dödsfallsdispositioner och gåvor som är oförenliga med förpliktelsen enligt avtalet angripas. Vid ett avtal om avstående från arv förlorar arvingen, mot vederlag eller utan vederlag, sin ställning som arvinge; ett avstående från arv mot vederlag får, om inte annat föreskrivs i avtalet, även verkan för den avståendes efterkommande.
Avtal om vård och underhåll till livets slut
Ett avtal om vård och underhåll till livets slut är inte ett förordnande med anledning av dödsfall, utan ett fristående avtal som regleras separat i den turkiska obligationslagen. Vård- och underhållsgäldenären åtar sig att vårda och sörja för vård- och underhållsborgenären till dennes livsslut; vård- och underhållsborgenären åtar sig i sin tur att överlåta en förmögenhet eller vissa förmögenhetstillgångar till denne.
Sambandet med arvsavtal rör i regel formen: avtalet är inte giltigt, även om det inte innefattar ett utseende av arvinge, såvida det inte upprättas i den form som gäller för arvsavtal. Det enda undantaget är att avtalet ingås av en av staten erkänd vårdinrättning i enlighet med villkor som fastställts av behöriga myndigheter; i sådant fall är skriftlig form tillräcklig. Om vård- och underhållsgäldenären dessutom har utsetts till arvinge, ska även bestämmelserna om arvsavtal tillämpas på avtalet i sak.
Den underhållsberättigade har, för att säkerställa sina rättigheter i den överlåtna fastigheten, en lagstadgad panträtt likt en säljare. Den underhållsskyldige är skyldig att tillhandahålla den underhållsberättigade lämplig kost och bostad, att vid sjukdom vårda honom eller henne med erforderlig omsorg och att bekosta nödvändig behandling. Om avtalets fortsättning blir outhärdlig på grund av bristande fullgörelse av skyldigheterna, får vardera parten säga upp avtalet utan uppsägningstid.
Huruvida avtalet verkligen ingåtts i underhållssyfte, huruvida underhållsprestationerna har fullgjorts och huruvida transaktionen syftat till att undandra arvingarna egendom bedöms utifrån omständigheterna i det konkreta fallet. Även om avtalet anses giltigt, består arvingarnas rätt att väcka talan om nedsättning (tenkis) och borgenärernas rätt att väcka återvinningstalan.
Vad gäller återvinningstalan är den bestämmelse i utsöknings- och konkurslagen som omarbetades genom ändringen av den 24 december 2025 av betydelse. Enligt bestämmelsen kan gåvor och vederlagsfria dispositioner som har gjorts inom ett år före utfärdandet av ett tillfälligt eller slutligt insolvensintyg eller upprättandet av ett utmätningsprotokoll med samma verkan som ett insolvensintyg, eller före konkursens öppnande, bli föremål för återvinning. Avtal om underhåll till livets slut anges också bland de dispositioner som anses utgöra gåvor, om det inte bevisas att ett skäligt vederlag har lämnats. Presumtionen är motbevisbar: om det bevisas att avtalet verkligen ingåtts mot underhåll och att det råder en skälig balans mellan prestationerna, medför avtalet inte återvinning.
Skulder och ansvar
Avstående från arv och arvingarnas ansvar
Genom arvlåtarens död övergår arvet, med dess rättigheter och skyldigheter, till arvingarna. Arvingarna kan avstå från arvet på de villkor som anges i lagen.
Den allmänna fristen för att avstå från arvet är tre månader. Om en inventering av kvarlåtenskapen har gjorts som en skyddsåtgärd, börjar fristen löpa när domaren vid civildomstolen meddelar att inventeringen har avslutats. Förklaringen om att avstå från arvet måste vara ovillkorlig och lämnas muntligen eller skriftligen till civildomstolen. En förklaring som lämnas inom fristen antecknas i det särskilda registret vid civildomstolen på den ort där arvet öppnades.
En arvinge som innan fristen för att avstå från arvet har ingripit i kvarlåtenskapens angelägenheter i egenskap av arvinge, vidtagit åtgärder som inte utgör sedvanlig förvaltning av kvarlåtenskapen eller som inte är nödvändiga för att sköta arvlåtarens angelägenheter, eller har dolt eller tillägnat sig tillgångar ur kvarlåtenskapen, kan inte avstå från arvet. Däremot innebär väckande av talan eller inledande av tvångsverkställighet för att förhindra att preskriptions- eller preklusionsfrister löper ut inte att rätten att avstå från arvet går förlorad.
Om arvlåtarens insolvens vid dödsfallet är uppenbar eller officiellt fastställd, anses arvet ha avståtts. I praktiken benämns detta underförstått avstående från arv.
Om kvarlåtenskapens tillgångar och skulder är okända kan man begära att en officiell bouppteckning upprättas. Vid godtagande enligt bouppteckningen svarar arvingen i regel endast för de skulder som har antecknats i bouppteckningen. För dessa skulder kvarstår dock ansvaret både med kvarlåtenskapens tillgångar och med arvingens egen förmögenhet. Arvingen är däremot i regel inte ansvarig gentemot borgenärer som inte har låtit anteckna sina fordringar i bouppteckningen inom föreskriven tid.
Om en legal arvinge avstår från arvet, övergår dennes andel till de berättigade som om arvingen inte hade varit i livet när arvet öppnades. Om alla de närmaste legala arvingarna avstår från arvet, övergår kvarlåtenskapen dock inte på sedvanligt sätt till arvingar i en lägre ordning. I stället likvideras den av fredsdomstolen enligt konkursbestämmelserna, och de värden som återstår efter likvidationen ges till de berättigade som om de inte hade avstått från arvet. Om samtliga avkomlingar avstår från arvet, övergår andelen till den efterlevande maken.
Att arvet har avståtts innebär inte att allt ansvar upphör. Arvingar som avstår från arvet efter en insolvent arvlåtare är ansvariga gentemot dennes borgenärer i den utsträckning som motsvarar värdet av det som de har mottagit från honom eller henne under de fem åren före dödsfallet och som de skulle vara skyldiga att återbära vid arvskiftet. Om en arvinge vars förmögenhet inte täcker skulderna dessutom avstår från arvet i syfte att skada sina borgenärer, kan dessa väcka talan om att avståendet ska återgå inom sex månader från den dag då avståendet gjordes.
För arvingen som inte avstår från arvet är ansvarets karaktär av särskild betydelse. Arvingarna är personligen ansvariga för arvlåtarens skulder och solidariskt ansvariga för kvarlåtenskapens skulder; detta innebär att borgenären kan kräva hela skulden av vilken arvinge som helst. Ansvaret är inte begränsat till arvsandelen. Solidariteten består även efter arvskiftet: arvingarna är även efter arvskiftet solidariskt ansvariga med hela sin förmögenhet för kvarlåtenskapsskulder som borgenären inte uttryckligen eller underförstått har samtyckt till att dela upp eller överföra, och solidariteten upphör när fem år har gått från dagen för arvskiftet eller, beträffande skulder som ska fullgöras senare, från förfallodagen. En arvinge som betalar en kvarlåtenskapsskuld som inte har ålagts honom eller henne enligt arvskiftesavtalet, eller betalar mer än det belopp som han eller hon har åtagit sig, kan rikta regresskrav mot de övriga arvingarna.
Internationella ärenden
Arvsärenden med utländsk anknytning
Att arvlåtaren eller arvingarna är utländska medborgare, att tillgångar som ingår i kvarlåtenskapen finns i olika länder eller att förordnanden med anledning av dödsfall och andra handlingar har upprättats utomlands kräver en särskild bedömning av tillämplig lag och tillämpligt förfarande.
Tillämplig lag och behörighet
I turkisk internationell privaträtt tillämpas som huvudregel den avlidnes nationella lag på arvet. Ett viktigt undantag är fast egendom belägen i Turkiet; på sådan fast egendom tillämpas turkisk lag.
Bestämmelserna om när arvet öppnas, om förvärv av arv och om arvskifte omfattas däremot av lagen i det land där kvarlåtenskapen finns. Den tillämpliga lagen i ett arvsärende med utländsk anknytning kan därför inte fastställas enbart utifrån den avlidnes medborgarskap; även tillgångarnas art, det land där de finns och den rättsfråga som ska lösas måste bedömas sammantaget.
Den avlidnes sista hemvist avgör inte vilken lag som är tillämplig, utan vid vilken domstol talan ska väckas: mål om arv handläggs vid domstolen på den avlidnes sista hemvist i Turkiet och, om den avlidne inte hade något sista hemvist i Turkiet, vid domstolen på den ort där den egendom som ingår i kvarlåtenskapen finns.
För testamentes form och testationsförmåga finns särskilda anknytningsregler. Ett testamente som har upprättats på ett främmande språk eller enligt ett främmande lands formregler kan därför inte anses ogiltigt enbart av den anledningen; Turkiet är dessutom part i den internationella konventionen om testamentens form.
Arvsintyg och utländska handlingar
Arvsintyg utfärdas i regel av den turkiska civilrättsliga domstolen för frivillig jurisdiktion (sulh hukuk mahkemesi) eller, i de fall lagen medger det, av notarius publicus. Notarius publicus behörighet är dock begränsad: arvsintyg får inte utfärdas av notarius publicus när det begärs av utlänningar, när befolkningsregistren inte är tillräckliga för att fastställa arvsrätten eller när utfärdandet av intyget förutsätter ett domstolsförfarande. Den tillämpliga förordningen anger även att ett ärende med utländskt inslag utgör ett exempel på en situation som kräver domstolsförfarande. Därför måste arvsintyg i ärenden med utländskt inslag begäras från sulh hukuk mahkemesi. Vidare omfattar notarius publicus behörighet endast legala arvingar; ett intyg som visar att någon är testamentarisk arvinge eller testamentstagare utfärdas alltid av domstol.
Ett arvsintyg som har utfärdats av en behörig myndighet i ett främmande land kan inte användas direkt i Turkiet. Enligt Tapu Kanunu genomförs inskrivningsåtgärder avseende arv till förmån för utländska fysiska personer på grundval av arvsintyg som antingen har utfärdats av turkiska domstolar eller som har utfärdats av en behörig utländsk myndighet och därefter godkänts av turkisk domstol med avseende på överensstämmelsen med de turkiska arvsförfarandena.
Huruvida ett dödsintyg, ett utdrag ur folkbokföringen, ett testamente eller en fullmakt som har utfärdats utomlands kräver apostille eller konsulär legalisering samt notariebestyrkt översättning avgörs av det land där handlingen utfärdades och av de internationella konventioner som landet är part i.
Arvingar som bor utomlands kan hantera processen genom fullmakt. Fullmakten kan upprättas vid turkiska konsulat eller inför notarie i länder som är parter i apostillekonventionen och förses med apostille. I länder som inte är parter i konventionen krävs att notariens namnteckning bestyrks av den behöriga myndighet som notarien lyder under och att denna myndighets namnteckning och sigill därefter bestyrks av det turkiska konsulatet. För åtgärder som att väcka talan och överlåta fast egendom krävs särskild behörighet enligt fullmakten. Även åtgärder som att avstå från arv, ingå ett arvskiftesavtal och registrera arvet i fastighetsregistret måste uttryckligen anges i fullmakten.
Utländska arvingar och fastigheter i Turkiet
Utländska medborgare kan vara arvingar till fast egendom i Turkiet. Eftersom arv är ett fall av förvärv utan registrering övergår äganderätten automatiskt till arvingen vid dödsfallet; inskrivningen av arvet i fastighetsregistret grundar alltså inte denna övergång utan bekräftar den endast.
Därutöver ska det särskilt bedömas huruvida arvingen kan behålla fastigheten i sin ägo, med beaktande av de lagstadgade begränsningarna för utlänningars förvärv av fast egendom. Enligt lagen är förvärv av fast egendom och begränsade sakrätter möjligt för medborgare i länder som fastställts av presidenten. Den sammanlagda arealen av förvärvade fastigheter och begränsade sakrätter av självständig och varaktig karaktär får inte överstiga tio procent av den del av ett distrikt som får ägas privat och trettio hektar per person i hela landet. Bestämmelserna om militära förbudsområden och säkerhetsområden tillämpas dessutom. Med undantag för begränsningarna i första stycket ska fastigheter och begränsade sakrätter som förvärvats genom arv avvecklas och omvandlas till ett penningbelopp, vars värde betalas till rättighetshavaren, om ägaren inte avvecklar dem inom den frist på högst ett år som fastställs av finansministeriet.
Det får inte förbises att dessa begränsningar inte gäller alla. Personer som var turkiska medborgare från födseln men har förlorat sitt turkiska medborgarskap efter att ha fått tillstånd att avsäga sig det, samt deras avkomlingar till och med tredje led, fortsätter att åtnjuta samma rättigheter som tillkommer turkiska medborgare, med undantag för de undantag som anges i lagen. Förvärv av fast egendom omfattas inte av dessa undantag. För dessa personer, som i praktiken brukar kallas innehavare av blått kort, aktualiseras därför varken de förvärvsbegränsningar som gäller särskilt för utlänningar eller den därmed sammanhängande avvecklingen.
För en utländsk arvinge måste därför arvingestatusen och möjligheten att behålla äganderätten till en viss fastighet i Turkiet bedömas som två separata frågor. Att arvingen själv säljer fastigheten inom ett år är viktigt för att försäljningen ska ske till marknadsvärde. Eftersom skatten måste vara fullt betald för att försäljningen ska kunna genomföras, måste tidsfristen för avvecklingen och skatteförfarandet planeras tillsammans.
Bedömningskriterier
Bedömningskriterier i arvsförfarandet
Tillvägagångssättet vid arvstvister bestäms utifrån kvarlåtenskapens omfattning, arvtagarnas situation och eventuella testamentariska förordnanden. Vid den första bedömningen kan folkbokförings- och fastighetsregister, befintliga handlingar och de tidsfrister som anges i lag beaktas tillsammans.
Huruvida laglotten har kränkts, huruvida en överlåtelse kan anses vara en skenöverlåtelse och på vilket sätt arvskiftet ska genomföras bedöms från fall till fall utifrån handlingarna i ärendet.
I ärenden där arvlåtaren eller arvtagarna är utländska medborgare är det särskilt viktigt vilken lag som ska tillämpas, var arvsintyget kan erhållas, hur utländska handlingar ska användas och hur fast egendom ska överföras.
Bland byråns verksamhetsområden ingår tvister inom arvsrätten. För att begära ett möte kan du kontakta oss via kontaktsidan.
Vanliga frågor
Vanliga frågor
Var utfärdas ett arvsintyg?
Ett arvsintyg kan som huvudregel erhållas från den turkiska fredsdomstolen (sulh hukuk mahkemesi) eller, i de fall lagen tillåter det, från en notarius publicus. Om intyget däremot begärs av utlänningar, om folkbokföringsuppgifterna inte är tillräckliga för att fastställa arvsrätten eller om utfärdandet av intyget kräver ett domstolsförfarande, får notarius publicus inte utfärda något arvsintyg. Även ansökningar med utländsk anknytning räknas som fall som kräver domstolsförfarande. Notarius publicus behörighet omfattar dessutom endast legala arvingar. Vid arvstvister med utländsk anknytning är domstolen på den ort där arvlåtaren senast hade hemvist i Turkiet behörig. Om arvlåtaren inte hade någon hemvist där, är domstolen på den ort där tillgångar som ingår i kvarlåtenskapen finns behörig.
Kan arvingen befrias från skulder genom att avstå från arvet?
Om arvet avstås på ett korrekt och ovillkorligt sätt inom tremånadersfristen är arvingen inte ansvarig för skulder i den kvarlåtenskap som arvet omfattar. Om arvingen före fristens utgång ingriper i kvarlåtenskapen på ett sätt som går utöver sedvanlig förvaltning, döljer kvarlåtenskapens tillgångar eller tillägnar sig dem, kan rätten att avstå från arvet gå förlorad. Om arvlåtarens insolvens vid dödsfallet är uppenbar eller officiellt fastställd, anses arvet vara avstått. Ett avstående undanröjer inte allt ansvar: arvingar som avstår från en insolvent arvlåtares arv förblir ansvariga gentemot borgenärerna för värdet av det de har mottagit från arvlåtaren under de fem åren före dödsfallet, i den utsträckning de skulle vara skyldiga att återbära detta vid arvskiftet.
Kan en arvlåtare lämna hela sin kvarlåtenskap till en enda person?
Det belopp som arvlåtaren kan förfoga över varierar beroende på om det finns arvingar med laglott. Om arvlåtaren har bröstarvingar, föräldrar eller make/maka som arvingar får arvlåtaren endast genom ett förordnande vid dödsfall förfoga över den del av kvarlåtenskapen som inte omfattas av laglotterna. Om ingen av dessa arvingar finns kan arvlåtaren förfoga över hela kvarlåtenskapen. Laglotten utgör en andel av den legala arvslotten: för bröstarvingar hälften av arvslotten, för vardera föräldern en fjärdedel, för efterlevande make/maka hela den legala arvslotten när denne ärver tillsammans med bröstarvingar eller föräldrar, och i övriga fall tre fjärdedelar. Syskonens laglott avskaffades år 2007. Arvingar vars laglott har kränkts kan framställa ett jämkningsyrkande inom ett år från den dag då de fick kännedom om kränkningen och under alla omständigheter inom tio år. Även efter utgången av dessa frister kan jämkning alltid göras gällande genom invändning.
Hur sköter en arvinge som bor utomlands sina ärenden i Turkiet?
Arvingen kan sköta sina ärenden genom fullmakt. Fullmakten kan upprättas vid ett turkiskt konsulat eller, i stater som är parter i apostillkonventionen, hos notarius publicus och förses med apostille. I stater som inte är parter i konventionen krävs en kedja av konsulära legaliseringar. För åtgärder som att väcka talan och överlåta fast egendom krävs särskild behörighet i fullmakten. Även åtgärder som att avsäga sig arvet, ingå ett arvskiftesavtal och registrera arvsövergången hos fastighetsregistret måste anges uttryckligen. En ofullständigt upprättad fullmakt kan leda till att åtgärden avslås.
Kan en utländsk medborgare ärva fast egendom i Turkiet?
Ja. Utländska medborgare kan vara arvingar till fastigheter i Turkiet och äganderätten övergår automatiskt vid dödsfallet. Huruvida arvingen därefter kan behålla fastigheten i sin ägo bedöms dock separat mot bakgrund av de lagstadgade begränsningarna för utlänningars förvärv av fast egendom. Om fastigheter och begränsade sakrätter som förvärvats genom arv, utanför dessa begränsningar, inte avyttras av ägaren inom den tid – högst ett år – som finansministeriet föreskriver, ska de tvångsavyttras och omvandlas till ett belopp som betalas ut till den berättigade. Den som är turkisk medborgare genom födsel men har utträtt ur medborgarskapet med tillstånd, samt dennes avkomlingar i rakt nedstigande led till och med tredje led (innehavare av blått kort), omfattas dock inte av dessa begränsningar.
Inom vilken tid måste talan om arvlåtarens skenförfarande (muris muvazaası) väckas?
Talan om ogiltigförklaring av lagfart och inskrivning, grundad på arvlåtarens skenförfarande (muris muvazaası), är inte föremål för någon preskription eller preklusionsfrist; en skentransaktion blir inte giltig genom tidens gång. Däremot fortsätter de preklusiva fristerna på ett respektive tio år att löpa för det yrkande om nedsättning av gåvor eller testamentariska dispositioner (tenkis) som framställs subsidiärt i samma stämningsansökan. Eftersom talan till stor del grundar sig på vittnesutsagor, värdeförhållandena vid avtalstillfället och handlingar från den tiden, kan dessutom den tid som förflutit medföra svårigheter i bevishänseende.
Om arvlåtaren under sin livstid har överfört egendom till ett av sina barn, beaktas detta då vid fördelningen?
Denna fråga rör en annan rättslig institution än laglott och reduktion av testamentariska förordnanden, nämligen utjämning. Lagliga arvingar är gentemot varandra skyldiga att återföra sådana benefika förvärv under arvlåtarens livstid som de har erhållit från arvlåtaren som förskott på sina arvslotter till kvarlåtenskapen för att åstadkomma utjämning. Förvärv som utan vederlag har gjorts till bröstarvingar, såsom att ge hemgift eller startkapital, överlåta egendom eller befria någon från skuld, är föremål för utjämning, om inte arvlåtaren uttryckligen har bestämt något annat. Den arvinge som är skyldig att återföra förvärvet får efter eget val antingen återföra det in natura eller låta dess värde avräknas på sin arvslott. Däremot är sedvanliga gåvor och sedvanliga utgifter i samband med äktenskap inte föremål för utjämning. När det gäller utgifter för barns utbildning och undervisning uppkommer återföringsskyldigheten endast för den del som överstiger vad som är sedvanligt, om det inte bevisas att arvlåtaren önskade något annat.
Redogörelserna på denna sida är endast avsedda för allmän information och utgör inte juridisk rådgivning eller rekommendation. Eftersom omständigheterna i varje enskilt fall skiljer sig åt, ska den juridiska bedömningen göras utifrån det specifika ärendet.
Uppgifterna på sidan har, inom ramen för Turkiets advokatsamfunds förbunds förordning om reklamförbud, publicerats i syfte att informera om de rättsområden inom vilka byrån är verksam, utan att detta innebär specialisering; avsikten är inte att skaffa uppdrag.
Att denna sida visas eller att kontakt tas via länkarna och kontaktuppgifterna på sidan innebär inte att ett advokat- och klientförhållande har uppstått mellan advokaten och den sökande och innebär inte heller att uppdraget har accepterats.
Uppgifterna och tidsfristerna på sidan har utarbetats enligt den lagstiftning som gäller per 6 september 2026. Eftersom lagstiftningen kan komma att ändras, ska fristberäkningen i alla händelser göras utifrån den aktuella lagtexten.
Den rättsliga vägen vid tvister om arvsrätt kan variera beroende på arvlåtarens tillgångar, arvingarnas situation, förekomsten av testamente eller andra dödsrättshandlingar samt tvistens karaktär. Av denna anledning är det viktigt att arvslotterna, kvarlåtenskapen och de befintliga rättshandlingarna från början bedöms samlat och utifrån en helhet.
Merve Kartal
Advokat